Byggnads väljer knuten näve
Sverige håller just på att hämta sig efter en svår ekonomisk svacka. Det är nog bara Byggnads som i det läget ens funderar på att varsla om strejk för att uppnå lagstridiga mål.
Då och då händer det att samhällen med helt olika värderingar på ett eller annat sätt hamnar i konflikt med varandra. Ofta kan parterna efter viss förhandling hitta acceptabla lösningar som kanske till och med gör att de båda samhällena kan förenas. Ibland kan relationerna förbli kärva och minska viljan att ingår någon som helst form av samarbete, vilket också är en lösning.
Och så har vi Byggnads som intar en position som stat i staten med ett helt eget regelverk, helt egna normer och helt egna etiska värderingar. Den fackliga organisationen missbrukar glatt de möjligheter dagens regelsystem ger till att utnyttja lagliga, men tveksamma metoder för att hitta lösningar som bryter mot både svensk och europeisk lagstiftning.
Favoritvapnet är strejk och i vanlig ordning varslas nu om strejk i samband med att kollektivavtalen ska revideras.
Den här gången är anledningen att arbetsgivarna vägrar acceptera skrivningar i kollektivavtalet som just bryter mot gällande lagstiftning. Det senaste kravet kallas solidaransvar och betyder i korthet att företag ska tvingas ta ekonomiskt ansvar för andra företags anställda, vilket knappast är förenligt med vare sig EU-rätten eller svensk konkurrenslagstiftning.
Tidigare bataljer har bland annat gällt Byggnads självpåtagna rätt att utestänga utländsk arbetskraft från den svenska arbetsmarknaden och rätten att kräva in så kallade granskningsarvoden av icke anslutna byggnadsarbetare.
Framför allt brukar dock konflikterna handla om kronor och ören. Och här lyser såväl konfliktbenägenheten som bristande solidaritet med övriga LO-kollektivet i allmänhet och kvinnorna i synnerhet igenom. I grunden finns ett kongressbeslut om att bygglönerna ska vara 25 procent högre än industrilönerna. Verktyget som bidrar till en svåröverträffad löneglidning är de ackordslöner som omförhandlas fyra gånger per år och ständigt pressas uppåt med hjälp av både lagenliga konfliktåtgärder och mer tveksamma aktioner som maskning. Enligt arbetsgivarnas statistik har Byggnads under de senaste fyra åren haft 2 750 lönetvister med sin motpart på arbetsgivarsidan. Under motsvarande tid har arbetsgivarna haft 49 tvister med övriga fyra förbund man har avtal med.
Än mer anmärkningsvärt är att 85 procent av tvisterna gällt löner mellan 29 000 och 35 000 kronor. Byggnads har för övrigt en aktuell konflikt där förbundet är mycket upprört över att företaget vägrar betala skäliga löner till en grupp anställda. Företaget har då ”bara” accepterat en lön på 33 000 kronor – det är nästan 10 000 kronor mer än vad en undersköterska tjänar i snitt. Den genomsnittliga undersköterskan har dessutom en lön som ligger i nivå med lägstalönen för en byggnadsarbetare.
Det är kanske inte så konstigt att det är svårt att bygga bostäder till ett pris som marknaden orkar betala. Det är kanske inte så konstigt att det, trots hårdnackat motstånd från Byggnads, blir allt fler utländska byggnadsarbetare i Sverige. Det är kanske inte så konstigt att Byggnads som haft upp mot 150 000 medlemmar i dag har ungefär 75 000 yrkesverksamma i sina rullor.
Sverige håller just på att hämta sig efter en svår ekonomisk svacka. Det är nog bara Byggnads som i det läget ens funderar på att varsla om strejk för att uppnå lagstridiga mål.