Norrbotniabanan får nobben
För tredje gången i rad beslutade regeringen att inte stödja Norrbotniabanans ansökan om EU-pengar. – Vi känner stor frustration över att regeringen än en gång säger nej till en möjlighet att ordna finansiering, säger Norrbotniabanans vd.
Regeringens nej innebär att ansökan inte kan lämnas in och besvikelsen var stor hos Norrbotniabanans företrädare.
– Vi känner stor frustration över att regeringen än en gång säger nej till en möjlighet att ordna finansiering för planeringen av Norrbotniabanans tio första kilometrar, säger Gusten Granström, vd på Norrbotniabanan AB, i ett pressmeddelande.
Det är alltså inte första gången Norrbotniabanan AB går på pumpen. 2012 och 2013 fick man kalla handen från regeringen, och det blev inte tredje gången gillt 2014. Enligt Norrbotniabanan AB är regeringens motivering att projektet inte ingår i den nationella transportplanen, något som går att åtgärda, påpekar Gusten Granström.
– Nu förväntar vi oss att bansträckningen tas med i den kommande
åtgärdsplaneringen. Vi är inte nöjda med förslaget till nationell transportplan eftersom den vilar på en beskrivning av stambanan genom övre Norrland som är direkt felaktig. En ny undersökning visar att kapacitetsbristen på stambanan genom övre Norrland är större än Trafikverket visat i Kapacitetsutredningen och att endast sju lediga tåglägen, räknat i båda riktningarna, finns kvar.
Gusten Granström anser att det är bråttom nu.
– Får vi inte spaden i backen före år 2020 närmar vi oss en trafikinfarkt mellan Vännäs och Boden, vilket direkt slår mot arbetsplatser i hela Sverige.
Norrbotniabanan AB hävdar att projektet felaktigt anses ha en låg samhällsekonomisk lönsamhet och att detta gör att den inte kommer med i planen. Enligt projektets företrädare är det dock bara Förbifart Stockholm som har högre samhällsekonomisk nytta, de hävdar också att projekt som Västlänken, Ostlänken och Citybanan har en lägre samhällsekonomisk lönsamhetskvot än Norrbotniabanan.
Trots motgångarna ger man dock inte upp, försäkrar Gusten Granström.
– Det handlar om att inte lägga sig platt utan att fortsätta diskussionerna och lyfta kapacitetsbristen, tala om behovet av att klara kompetensförsörjningen och givetvis att klara konkurrenskraften för ett hållbart näringsliv.