3

Bilder

När friktionsvärdet sjunker under 40 måste man enligt regelverket vidta åtgärder. På Arlanda väntar man aldrig så länge eftersom det är svårare att få upp ett dåligt värde än att behålla ett bra. Foto: Swedavia.

Sigtuna. Få jublar när snöovädren drar in, undantag finns dock – till exempel på Swedavias flygplats Arlanda.

– Allmänheten oroar sig när det börjar snöa, här tycker personalen det är roligt när det snöar, det är ju det vi är här för, ler Magnus Lindner.

Han är utbildningsledare på Operations Airside, som ansvarar för att hålla rullbanor, start- och landningsbanor, taxibanor, gater, uppställningsytor, grönytor etcetera i trim.

Avdelningen Landside sköter om Arlandas parkeringar, vägar och angöringsytor.
Magnus Lindner är en av 55 fast anställda på Operations Airside/Landside. Vintertid är man dock betydligt fler.

– Vi anställer ca 80 personer extra under vintern på Airside/Landside, vi har också ett antal extraresurspersoner som vi kan kalla in, säger Ingemar Österlind, fälthållningsansvarig och driftschef på Operations Airside.

I slutet av oktober ansluter den första halvan av vintertillskottet, någon vecka in i november ska alla vara på plats. Tre utbildningsledare ser till att helt nyanställda utbildas under tre veckor. Driftteknikerna delas sedan in i fem grupper á 17 personer och arbetar tolvtimmarsskift ända till dess att säsongen anses vara slut i april, då ska den fasta bemanningen räcka till.

21 TJS 560 PSB-maskiner är grunden i maskinparken, de är midje/bakvagnsstyrda med Volvo A25 i framändan och utrustade med både plog, sopaggregat och blåsrör.

Varje ekipage mäter 18 meter, plogen är 7,3 meter bred och sopaggregatet har en sopbredd på 4,75 meter.

Snöröjare allmänt behöver kanske normalt inte rycka ut förrän det ligger kanske fem centimeter på marken. Sådan lyx gives inte på Arlanda.

– Vår toleransnivå är noll, när snö börjar falla kör vi igång, konstaterar Ingemar Österlind.

Flygplatsen nöjer sig förstås inte bara med visuella observationer, vädret är ingen lek på Arlanda. Snöröjningsledaren har taktpinnen, vintertid finns alltid en snökoordinator på plats för att samordna och planera insatserna dygnet runt från det så kallade koordinatorrummet. Koordinatorerna tar till sig all tillgänglig meteorologisk information, till sin hjälp har de också TV-skärmar som visar kamerabilder från de 55 gaterna och de 18 uppställningsplatserna, några datorskärmar informerar om vilka gater som är upptagna vid vilka tidpunkter, andra visar data från de sensorer som placerats i banorna och ger uppgifter om temperatur, daggpunkt med mera.

Innan snön sedan brakar loss planerar snöröjningsledaren snöröjningsomlopp i samarbete med trafikledningen som gör plats i start/landningsplaneringen för snöröjningsinsatser på landningsbanorna.

– Vi kanske får veta att klockan 10.10 ska vi upp i början av bana 01L då har de ordnat ett utrymme i trafiken, säger Magnus Lindner.

Luckan utnyttjas maximalt, ”sopgruppen” får åtta minuter på sig att röja av banan.

Arbetet är noggrant koreograferat, först ut är 9-10 PSB-maskiner i formation, de ligger omlott och röjer snön till ena sidan av banan.

– Det kräver skickliga förare, det är tajt avstånd mellan maskinerna kommenterar Magnus Lindner.

– Föraren först i gruppen leder hela sopgruppen, pratar med trafikledningen och begär väg, siste föraren i gruppen meddelar tornet när gruppen lämnar landningsbanan, båda jobben kräver stor rutin.

Mittpositionerna är också utmanande, landningsbanan är bomberad och man får inte nöta på ”toppen”. Maskinerna sätts därför på varsin sida om centrumlinjen, täcks inte mitten in ska någon av dessa två förare se till att alla flyttar sig åt rätt håll i rätt tid.

– Det får inte bli luckor, säger Magnus Lindner.

Nyutbildade förare bör därför placeras vare sig först, sist eller precis i mitten, anser han.

– De måste få en plats där de bara kan följa med, lyssna på kommunikationen och lära sig hur det går till.

Bakom PSB-kolonnen kör en spridarbil, bilen har spridararmar med en arbetsbredd på 24 meter och sprider ut halkbekämpningsmedlet formiat, cirka 20-25 gram per kvadratmeter. Vätskan är effektiv men dyr, ändå tvekar man inte att använda den.

– Vi måste vara helt säkra på att vi får bort halkan, flygplanshjulen är gjorda i naturgummi och har inga dubbar, det går inte heller att anpassa hastigheten efter underlaget när ett plan ska landa, konstaterar Ingemar Österlind.

Bakom spridarbilen kör två mätutrustade bilar för att kontrollera friktionsvärdet på den nyröjda banan. Vid behov ansluter även snöslungor för att kasta ut snö så att det inte blir några vallar.

Snöar det intensivt måste banorna snöröjas ofta, ibland krävs nya insatser var 20:e minut, andra gånger kan det dröja en timme mellan varven.

– Är det riktigt illa kanske vi får släppa en bana för att hålla de andra öppna, säger Magnus Lindner.

Arlanda har tre landningsbanor, de är belagda med asfalt och 45 meter breda innanför markeringarna, till det kommer två 12,5 meter breda skuldror, totalbredden blir alltså 70 meter.

Ytan är slät men de flesta av de karaktäristiska bankantlamporna är inte nedsänkta utan står på små ståndare som inte går att ploga över.

– Man får ploga intill dem och sedan försöka blåsa bort snön eller göra det för hand när man kommer åt, säger Magnus Lindner.

Varför ploga överhuvudtaget, går det inte att värma upp landningsbanorna? Idén är god men inte genomförbar, förklarar Ingemar Österlind.

– Bankroppen är 120 centimeter tjock med 30 centimeter asfalt. Att värma upp en enda bana med el skulle kräva all energi som Forsmark producerar på ett dygn.

Till skillnad från start- och landningsbanorna, som snöröjs på strikt angivna tider, är det relativt lätt att ta sig an taxibanorna.

PSB-maskinerna har hängt med i sju säsonger och ersatte trailerdragna sopmaskiner. Inköpet föregicks av noggranna kravspecifikationer, maskinerna måste till exempel klara minst åtta timmars körning på en tank, ha en vändradie på minst 30 meter och en god förarkomfort. I likhet med de flesta av Operations maskiner köptes de med strikta serviceavtal, underhållsentreprenörena ska vara på plats inom två timmar och vid behov kan reservdelar flygas in.

De långa PSB-maskinerna står kanske ut mest, men de utgör bara en del av maskinparken. Här finns till exempel 14 hjullastare, Volvomaskiner på 3-20 ton som håller gaterna snöfria genom att skjuta ut snön med blad, borst eller pushblad. De bär också snölastslungor som på knappt 40 sekunder fyller ett 20-kubikmetersflak med den snö som PSB-maskinerna plogat ihop, för vidare transport till en av flygplatsens två tippar, ingen snö får ligga kvar.

För andra säsongen i rad är det Foria som står för snöbilarna, när de rings in har de 1,5 timme på sig att leverera 14 bilar som rymmer minst 16 kubikmeter. Swedavia har också egna snödumprar, tre Volvo A30 som försetts med flak på cirka 50 kubikmeter.

Fyra maskinburna lastslungor finns också i maskinparken, där hittar vi också tre självgående snöslungor, två inhyrda på 27 respektive 32 ton, och en egen på 14 ton. En av de självgående slungorna går ständigt på tippen, där det också finns en pistmaskin.

De akuta röjningsinsatserna på landningsbanorna väcker mest uppmärksamhet, de utgör dock en relativt liten del av det totala snöröjningsarbetet.

– Det är mycket efterarbete, när det slutar snöa måste vi ta bort strängar, skrapa, köra bort snö med mera både på Airside och Landside, säger Magnus Lindner.

Ingemar Österlind har jobbat i drygt 40 år på Arlanda och berättar att snöröjningen 1973 skiljer sig avsevärt från dagens verksamhet.

– Då hade vi bara två banor och jobbade i sopgrupper på sju man, vi täckte inte hela banbredden och fick köra fram och tillbaka, det gick också mycket långsammare men det funkade eftersom det var mycket mindre trafik.

– Då lade vi ut sand och värmde ner den med flamkastare, banan blev som ett sandpapper och rörde man sig inte framåt i tillräcklig fart med flamkastarna så smälte asfalten!

Han konstaterar att tekniken tagit stora kliv och noterar att de senaste årens snöfall har fått både spårtrafik och landsvägstrafik på fall, flyget har också fått ställa in en del avgångar, men inte en enda gång har det berott på bristande snöröjning.

– Vi har en väldigt utvecklad teknik och en kunnig och triggad personal, de gör ett bra jobb och jag litar på dem fullt ut.

Fotnot: När det inte är snö då? Läs mer här om arbetet med att hålla Arlandas banor rena och fina (klicka på länken).

Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.