Trägen vinner
En milstolpe är uppnådd, 2015 är det dags för nästa – då ska tågen släppas fram. Till dess kan vi släppa fram glädjen över att Hallandsås äntligen besegrats.
En av de flygresor jag minns allra bäst är en kort tur mellan Umeå och Storuman. Molntäcket var inte bara tätt utan också lågt, vilket gjorde att piloten tvingades leta sig ner under molnen någonstans i Lyckseletrakten, varefter resten av resan skedde med väldigt god uppsikt över moder Jord – nästan kontakt i sanningens namn.
Slutmålet för resan var inte heller något att skämmas för. Kraftbyggarna var på väg att slå alla tänkbara rekord i tunneldrivning i samband med byggandet av en underjordisk kraftstation i Klippen mellan Hemavan och Överuman. Ett väl genomtänkt tunneldrivningskoncept kombinerade en tunnelborrningsmaskin med spårbyggnad och ett transportsystem som gjorde att tunneldrivningen gick i närmast överjordisk fart.
Framgången var närmast total och när det strax därefter var dags att lämna in anbuden för drivning av de två tunnelrören genom Hallandsås var förstås Kraftbyggarna med och i en entreprenad på i storleksordningen en miljard kronor tog företaget hem uppdraget.
1992 var det dags för ytterligare en spektakulär resa. Den inleddes i Danmark där jag bland annat fick en inblick i hur de just påbörjade rivningsarbetena längs de tänkta kommunikationslederna mellan Köpenhamn och den blivande Öresundsförbindelsen skulle genomföras. Nästa anhalt var Hallandsås där Kraftbyggarnas nya borrgigant – Hallbor – stod startklar och beredd att ge sig i kast med en uppgift som skulle visa sig vara betydligt knepigare än vad de genomförda geologiska undersökningarna hade visat.
Lagom till millennieskiftet år 2000 stod Öresundsförbindelsen klar med den spektakulära pylonbron och det tekniska mästerverk som sänktunneln utgjorde. Jag har egentligen aldrig begripit hur det är möjligt att placera 20 betongelement, vart och ett cirka 176 meter långt och med en sammanlagd betongmängd på ungefär 700 000 kubikmeter, på havets botten med millimeterprecision.
Om Öresund visade sig vara förhållandevis samarbetsvillig var situationen den rakt motsatta med Hallandsås. Hallbor hann knappt röra vid åsen innan den retfulla naturformationen visade sitt rätta jag och gjorde livet surt för byggarna. Den teknik som besegrade urberget vid Klippen hade ingenting alls att komma med i den sprickrika och vattenfyllda urbergshorsten. Det tog inte lång tid innan Kraftbyggarna kastade in handduken. Samtidigt skickades Svarte Petter över till skattebetalarna som plötsligt insåg var notan för debaclet skulle hamna oavsett om det var beställaren Banverket eller Vattenfalls dotterbolag Kraftbyggarna som skulle få bära hundhuvudet.
Det ingen kunde veta då var att de första problemen bara var en västanfläkt jämfört med vad som komma skulle i form av bland annat grundvattensänkningar och inte minst användandet av det cancerogena ämnet akrylamid som resulterade i ett flerårigt stopp i tunneldrivningen.
Så småningom satte dock arbetet fart på nytt och de senaste tre åren har arbetet gått som tåget – inte lika knackigt som de svenska dock, tvärtom. Tunneldrivningen har gått allt snabbare i takt med att byggarna hittat de recept som krävs för att komma till rätta med åsens nycker.
Fjärde september kom den efterlängtade dagen när Åsa, som fått avsluta borrandet, bröt igenom de sista bergmassorna. Tunnelborrningen är avklarad, nu väntar bland annat nödvändiga järnvägsinstallationer. En milstolpe är uppnådd, 2015 är det dags för nästa – då ska tågen släppas fram. Till dess kan vi släppa fram glädjen över att Hallandsås äntligen besegrats.