Positiv respons för stålslagg i asfalt
Stabil, styv, beständig och dessutom bullerdämpande. Lovorden haglar över de teststräckor där så kallad EAF-slagg från stålverk använts som ballast i asfaltbeläggning. Bland annat hävdar forskare att materialet är väl lämpat för utsatta ytor.
Gårdagens avfallsprodukter betraktas allt oftare som resurser. En stor del av material som tidigare dumpades på deponier hittar nu vägen till helt nya användningsområden. Ett sådant material är så kallad EAF-slagg som används i andra delar av världen, inte minst i vägar där materialets goda motståndskraft mot nötning och kubiska form efter krossning kommer väl till pass. Materialet bibehåller dessutom sin skrovliga yta, även efter krossningen, vilket bidrar till god stabilitet. Den högre korndensiteten minskar dessutom behovet av bindemedel jämfört med konventionell asfalt.
På minussidan är den kemiska sammansättningen som kan resultera i volymexpansion. Som det verkar går det dock att komma runt problemet genom att exempelvis låta slaggen ligga i vattenbad under några månader.
Asfaltblandningen har anlagts på ett flertal provsträckor i bland annat Dalarna, Järfälla och på E4 vid Huskvarna. Flera sträckor har valts för att trafikvolymen är hög eller på grund av en stor andel tunga fordon.
Mätningar har utförts kontinuerligt, bland annat av makrotextur, spårdjup och jämnhet. När materialet nu studerats och analyserats av forskare vid VTI är bilden synnerligen ljus.
Enligt forskarna har slaggen goda mekaniska egenskaper, vilket inverkar positivt på viktiga faktorer som stabilitet, styvhet och beständighet.
Genom att slaggen innehåller fri kalk i lämplig mängd blir beständigheten mot vatten mycket bra.
Slaggasfalten har även visat acceptabel motståndskraft mot trafik med dubbdäck. Forskarna konstaterar bland annat att inga beläggningsrelaterade skador, som stensläpp, sprickor eller andra defekter har observerats på teststräckorna.
Friktionen beskrivs som god samtidigt som bullerreduktionen för täta eller halvtäta asfaltbeläggningar ligger cirka en decibel lägre än för jämförbara sträckor med konventionell asfalt.