Bättre fart utan folk?
Framtidens gruvbrytning kanske består av förarlösa maskiner som borrar, spränger och lastar utan att behöva ventilera ut gaser eller skrota särskilt mycket. Eller så struntar man helt i sprängningen och låter en TBM sköta brytningen
bilden lånad av atlas copco I framtiden kanske maskinerna klarar sig helt själva under jord. Foto: Atlas Copco.
Gruvbranschen står inför en rad utmaningar när det gäller säkerhet, personal, miljö, produktion och kostnader.
– Säkerhet och miljö är här för att stanna och personalförsörjningen är ett av våra största problem i dag, till exempel när det gäller operatörer och servicetekniker, förklarade Bo-Göran Johansson, vd på Atlas Copco Mining and Rock Excavation Technique när han på konferensen Framtidens Gruv och Mineral tecknade en bild av framtidens gruvarbetare.
– Produktiviteten måste också bli bättre hela tiden. Kostnaderna måste sjunka – effektivisera eller dö!!
Den som bryter malm under jord i dag måste borra hål – kanske uppåt 300 stycken, ladda hålen med en laddtruck, spränga, ventilera bort spränggaser, damm och partiklar, sedan skrota och lasta massorna, och därefter utföra bergförstärkande åtgärder inför nästa omgång. Ovan jord är processen inte lika komplicerad, man borrar, laddar, spränger, lastar och skrotar.
– Hur kan man effektivisera, frågade sig Bo-Göran Johansson, och konstaterar att han som leverantör har en viktig roll att spela när branschen nu måste ta sig an dessa frågor.
Han ser två scenarier för den framtida underjordsbrytningen, båda har det gemensamt att operatörerna tas ur maskinerna, som får sköta sig själva både under och ovan jord.
I det första scenariet antar Bo-Göran Johansson att man fortsätter använda sig av en traditionell borra-sprängmetod men där man lyft bort operatören och därmed också kan lyfta bort de sekventiella och väldigt tidskrävande aktiviteterna.
– Man kan till exempel att strunta i att skrota så noga, man riskerar maskinskador men kan i stället ha robustare maskiner. Då är det bara att borra, ladda, spränga och lasta, sade Bo-Göran Johansson.
Det andra scenariet innebär att man går ifrån att borra-spränga och går över till att mekaniskt bearbeta berget, till exempel med en tunnelborrningsmaskin, TBM.
– Det blir fullortsborrutrustning, med förarlös utrustning borrar man 50 procent mer.
Fördelen här är att man slipper spränga, man slipper spränggaserna, man får fragment i den storlek man vill ha och integrerar också bergförstärkningen, förklarade Bo-Göran Johansson.
– Framdriften sker parallellt, inte sekventiellt.
För att kunna driva en förarlös underjordsgruva måste man upprätta en operatörscentral på en säker plats ovan jord, gärna på ett attraktivt ställe för att underlätta rekryteringen.
– En operatör kan köra tio maskiner, med wifi, Wlan etcetera kan man kommunicera med utrustningen. Fordonen kan vara bränslecellsdrivna eller kanske eldrivna, man minskar därmed utsläppen.
Bo-Göran Johansson ser framför sig hur fordonen fjärrmanövreras och att gruvan är försedd med säkerhetsgrindar som slår av alla fordon i närheten om en människa förirrar sig in på fel ställe.
– Eftersom det inte finns folk i gruvan behöver man inte heller ventilera så mycket, det är en stor post för gruvbolagen.
Ovanjordsbrytning utan operatörer skulle också kunna underlättas.
– Man måste fortfarande borra, ladda, spränga och lasta, men med parallella aktiviteter kan man till exempel börja ladda tidigare än man får nu.