Vem ska kolla oljan?
Av I september 2018 köpte en entreprenör en mindre hjullastare.
Tanken var att använda maskinen mestadels för snöröjning och två plogsvängar kunde genomföras utan problem. Efter den tredje, i slutet av januari 2019, var det dock ”tvärstopp”.
Maskinen togs till en auktoriserad verkstad och där fann man att transmissionen havererat – växellådan hade gått varm eftersom det inte funnits tillräckligt med olja i den.
Domen blev att växellådan måste bytas ut, till en kostnad på cirka 150 000 kronor, exklusive moms.
Köparen medgav att oljan inte kollats, eftersom maskinen bara använts cirka 50 timmar efter köpet hade man utgått från att oljenivån i växellådan var bra, det hade inte heller funnits några tecken på läckage och inga missljud hade hörts.
Köparen ansåg därför att säljaren borde stå för åtminstone hälften av reparationskostnaden.
Säljaren å sin sida ansåg att köparen borde stå för hela kostnaden eftersom det i försäljningsannonsen stod angivet vad som var åtgärdat med maskinen och där nämndes inget om vare sig växellådan eller växellådsoljan.
Säljaren noterade också att det ingår i den dagliga tillsynen att kontrollera oljenivåerna och att inga garantier lämnas när man köper en begagnad maskin.
Köparen och säljaren kom inte överens och en anmälan för prövning av ärendet hamnade därför hos Reklamationsrådet – Maskinleverantörernas och Maskinentreprenörernas gemensamma råd som prövar tvister mellan maskinsäljare och maskinköpare.
Rådet konstaterar att maskinen i fråga är begagnad och att den har sålts utan några garantier.
Enligt köplagen kan en vara dock anses vara felaktig även om den sålts i ”befintligt skick” – till exempel om varan är i ”väsentligt sämre skick” än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta, skriver Reklamationsrådet.
Rådet slår också fast att en köpare bör kunna förutsätta att det finns olja i växellådan när köpet sker, och att det faktum att maskinen havererade efter bara 50 timmar talar för att den faktiskt var i väsentligt sämre skick än köparen kunde anta vid köpet.
Rådet konstaterar dock också att maskinen levererades i september och att växellådan havererade drygt fyra månader senare.
Även om maskinköparen inte uppmärksammat några missljud eller läckage går det därför inte att veta säkert om oljemängden i växellådan var låg redan vid köpet.
Reklamationsrådet konstaterar också att den som köper en vara har en långtgående undersökningsplikt – särskilt om maskinen är begagnad och saknar servicehistorik.
Undersökningsplikten kan mildras beroende på den information säljaren ger vid köpet och rådet konstaterar att säljaren i sin annons bland annat ska ha skrivit ”Nyservad motor Olja+Filter”, och att det helt saknas uppgifter om växellådan.
Rådet tolkar det som att motorn är nyservad, att oljan bytts ut eller fyllts på och att oljefiltret är bytt, men att säljaren inte har lämnat några garantier eller lovat något alls när det gäller växellådan.
Köparens undersökningsplikt mildras därför inte anser rådet som också noterar att en ansvarsfull maskinägare ska ha koll på oljemängderna, inte minst när det gäller transmissionen på en hjullastare och även om maskinen använts sparsamt eller inte alls under en tid.
Rådet konstaterar sammanfattningsvis att:
1: det går inte att veta om oljenivån var låg redan vid köpet eller om den sjönk under de fyra månader som gick mellan affären och haveriet
2: säljaren har inte gjort några utfästelser om växellådan eller oljemängden i växellådan.
Rådet anser därför att säljaren inte kan anses vara ansvarig för haveriet och rekommenderar därför att köparen ska stå för hela reparationskostnaden.
Vad kan man då göra för att undvika den här typen av problem?
Enligt Reklamationsrådet kan både säljaren och köparen bidra till att minska risken för missförstånd.
– Säljaren kan leverera tydligare dokumentation om vilka åtgärder som utförts respektive inte utförts, samtidigt som det åligger köparen att undersöka och kontrollera maskinen noggrant, förklarar rådssekreterare Leif Holmquist.