Härligt, härligt – men farligt, farligt
Av Ulrika Andersson
Vårby Backe. Bilarna susar fram på E4 söder om Stockholm en sen fredagkväll, trafiken är inte alls så gles som man skulle kunna tro.
Men glesare ska den bli – faktum är att den stora pulsådern ska stängas av helt och vid sidan av vägen står ett stort gäng mannar och maskiner, de väntar otåligt på att få fritt spelrum.
När Leveranstidningen Entreprenad ramlar in vid 22-tiden är väntan nästan över – trafiken skulle strypas helt 22.30, då skulle Jansson Entreprenad i Linköping AB, med 15 man och åtta grävmaskiner, kunna dra in på motorvägen.
Men bilarna bara susar på, först vid 23-snåret var det fritt fram för Linköpingsföretaget som då hade åtta timmar på sig att klippa och slå sönder en gång- och cykelbro över E4.
En detaljerad arbetsberedning där varje kvart är planerad låg till grund för rivningen, som utfördes som en totalentreprenad för Hochtief.
– Det är väldigt sällan man behöver en så noggrann planering, men nu när vi skulle riva över en så tungt belastad väg var det helt nödvändigt, säger Johan Jansson, arbetsledare och projektledare på Jansson Entreprenad.
Han har arbetat sedan i somras med planeringen – den högtrafikerade vägen är en utmaning i sig, bron är dessutom spännarmerad, det går därför inte att riva halva brolivet en natt, och ta resten natten därpå.
– Flera stora vajrar är dragna från ena landfästet till det andra, när man börjar riva bron sätts den helt ur spel och även om det ska mycket till för en kollaps finns risken.
Bron måste alltså rivas i ett svep och natten mot den 30 november var det dags.
Då måste alla ha gjort sin läxa, fyra veckor innan dagen (natten) D gav Johan Jansson sina mannar den nådiga luntan och dagen innan rivningen samlades rivargänget, byggherren Trafikverket och entreprenören Hochtief för att för sista gången gå igenom alla steg.
Därefter måste allt bara fungera och 15 rutinerade rivare hade valts ut för uppdraget.
– Vi är vana brorivare som vet hur en spännarmerad bro beter sig, det behöver man känna till för att kunna göra en sådan här operation på kort tid, kommenterar Johan Jansson.
Till sin hjälp hade de en Caterpillar 930 hjullastare samt åtta grävmaskiner, som lånats in från sina ordinarie projekt: två Caterpillar 352 F på 50 ton, fyra Caterpillar 340 på 40 ton samt två Volvo EC300 på 30 ton.
– Det krävs också moderna och driftssäkra maskiner och redskap, jag skulle inte gå in på E4 med äldre grejer, kommenterar Johan Jansson.
Så fort klarsignalen gått backade en lastbil in mot bron för att lämna av ett rejält lass grus och en hjullastare började snabbt forma grushögen till en pallformation – en stabil hylla för grävmaskinerna att stå på.
Två Volvogrävare på andra sidan bron byggde samtidigt likaledes skyddande upphöjningar av stockmattor.
Därefter kunde grävmaskinerna rulla in och upp på sina nybyggda grunder. De åtta maskinerna ställde upp sig på rad och sedan dröjde det inte länge innan hammarslagen började eka över nejden, en brutal men samstämd kör som fortsatte natten igenom.
Gedigen planering, åtta maskiner i fin form – ingen äldre än tre år – och ett gäng erfarna maskinförare kunde vara receptet för total framgång.
Men som vanligt spelar ödet en viss roll också.
– Det jag var nervös för var att någon maskin eller redskap skulle haverera, att det skulle börja läcka olja, säger Johan Jansson.
Bara 15 minuter in i rivningen besannades hans farhågor – en hydraulhammare blev defekt.
Vad värre var, den satt på en av de två 50-tonnarna.
– Hade det varit på en 30- eller 40-tonnare hade det inte varit samma sak men när det var på 50-tonnaren – då började pulsen slå, jag var inte bekväm med att en av dem gick på 50 procent, säger Johan Jansson.
En hammare som inte presterar på topp störde den noggranna planeringen.
– Jag var helt kolugn innan, men då var jag nervös, medger Johan Jansson.
Maskinförarna löste dock problemet på egen hand.
– De hittade ett samspel där de drog nytta av den defekta hammaren, säger Johan Jansson.
Victor Berg och Johan Persson körde 50-tonnarna och samarbetade genom att Johan Persson, som hade den defekta hammaren, slog lite mer vågrätt och underminerade betongen och spännarmeringen.
Victor Berg å sin sida slog lodrätt, och den sammanvägda effekten blev därför god.
– De hittade en metod som skapade en produktionsnivå som var fullt duglig, säger Johan Jansson.
Jansson Entreprenad hade en jourmekaniker på plats, enligt Johan var det dock inte lönt att försöka laga hammaren.
– Då hade vi fått noll procent ut av hammaren under större delen av natten – hade vi monterat av den för att laga den hade det tagit minst en timme, det är en timme vi inte har på ett sånt här projekt.
Han hade också sett till att ha lite överkapacitet.
– Vi hade åtta grävmaskiner men det skulle egentligen ha räckt med sex, så två var faktiskt ”reserv” – vi hade råd att ha någon maskin som gick lite sämre, säger Johan Jansson.
Det är han som stått för den noggranna planeringen, men när startsignalen ljudit måste han låta den förhoppningsvis vältrimmade organisationen flyga fritt.
– Det är som en hockeytränare – vi har pratat igenom alla tänkbara situationer och risker men när det väl är ”match” kan man bara sätta sig ner och titta på – efter klockan 23 är jag ute ur leken, då sköter de sig helt själva.
Han betonar att ansvaret ändå vilar enbart på honom.
– Går något fel efter klockan 23 är det fel i min plan – men har jag planerat rätt kan jag bara sitta och låta det ske och så blev det, det var helt underbart!
För när dammet lagt sig visade det sig att rivarna blev klara i förtid, redan två timmar in låg maskinerna 1,5 timme före utsatt tid.
– Det var ett bra samspel mellan enheterna, med erfarna maskinister som vet hur man ska angripa en bro, konstaterar Johan Jansson.
Han lyfter fram förarna som hittade rytmen och kunde slå sönder bron snabbt.
– De lyssnar på hammarslagen och pratar med sina kollegor, då ökar produktiviteten.
Redan vid fyratiden kunde sopmaskiner och sugar dra in på de norrgående filerna.
En timme senare hade de sista stockmattorna plockats upp även från de södergående körfälten och vid halv sex hade alla de tusen tonnen betong slagits ned, rivarna var helt klara och Hochtief kunde städa upp det sista.
– Det visade sig att man inte kunde se en enda skråma i asfalten, säger Johan Jansson nöjt.
– Det var riktigt härligt, våra åtta tunga maskiner, gruset och stockmattorna har inte lämnat ett enda spår efter sig – det är ett bevis på att vår planering fungerade och att vi vet vad vi håller på med.
Se och HÖR mer av maskinerna i klippen nedan!
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.