23948sdkhjf

Skogens konung kör grävmaskin

Mörka vintrar och myggiga somrar. Att bygga skogsväg i Småland har sina sidor men Tomas Karlsson älskar sitt jobb ändå. – Det är skapandet som är kul.

Lisabo. Det doftar friskt i skogen i Lisabo, en småländsk gök gör sig hörd lite längre bort och en Volvo 250 bandgrävare står stolt på den nybrutna skogsvägen.

I maskinen hittar vi Tomas Karlsson, som stortrivs på sin fridsamma arbetsplats.

Med ett enda undantag.

– Myggen! Så fort jag öppnar dörren kommer de!

Han har byggt skogsvägar i 40 år och inte ens de bevingade plågorisen får honom att tappa sugen.

– Jag trivs jättebra, det är skapandet som är kul!

Numera arbetar han för brorsönerna i A. Hagmans Grävmaskiner (läs mer om företaget här) och just här ska han bygga nytt samt bredda och renovera befintliga vägar åt en av Kalmars största privata skogsägare.

30-tonnaren är hans främsta arbetsredskap och någon kilometer bort står en Hydrema 912 FS dumper redo att rycka ut.

– Jag brukar köra den själv, det är enklare än att ta hit någon bara för det, säger Tomas Karlsson.

Åttatonsdumpern kommer väl till pass ute i skogen.

– Det passar bra med sidtipp när man ska bredda vägar, säger Andreas Hagman, vd och delägare på A. Hagmans Grävmaskiner.

Kraven på skogsbilvägar har ökat, noterar han – de ska vara breda och välbyggda, med vändplatser och rondeller.

–  Den här kunden är noga med sina vägar, han vill till exempel vara säker på att de är breda nog för brandbilar, om det skulle bli skogsbrand, säger Andreas Hagman.

–  Det är roligt med såna kunder, som tycker det är värt att göra något ordentligt – det blir roligare för oss som entreprenör.

Volvon är ett år gammal och i fint skick, nedre delen av framrutan är dock sprucken –  en gren som spratt till har satt sina spår.

Glaset ska bytas och Tomas Karlsson är mycket nöjd med maskinen, inte minst i jämförelse med den grävlastare han använde på 1990-talet.

– Det är mer kraft och lättare när man kan svänga runt.

Att bygga skogsväg kräver skaparkraft och initiativförmåga. Tomas Karlsson drar bort vegetationen, försöker gömma de stora stenarna i vägen och letar sedan rätt på bra ”fyll” att planera ut.

Målet är att inget ska behöva transporteras varken dit eller därifrån.

– Han har verkligen näsa för att hitta rätt material, säger Andreas Hagman.

–  Är det något träd i vägen är det bara att knuffa lite, jag vill helst ha morän med lite grus i, säger Tomas Karlsson.

Ska det dit några trummor får han ordna det och när materialet har planerats ut larvar han på det lite – packat blir bäst och det är rejäla skogsvägar som ska brytas, det blir 4-5 meter breda.

– Det är en fördel med breda vägar, då växer det inte igen så fort, kommenterar Tomas Karlsson, som avslutar bygget med att dra planeringsbalken över hela sträckan.

Han regerar i ensamt majestät härute, han avgör själv vad som ska göras och hur det ska gå till.

Han styr också över sina egna arbetstider.

–  Jag har med mig matsäck och tar inga långa raster.

I juni är naturen som mest inbjudande, det är ljust och varmt och fåglarna kvittrar.

– Jag byggde vägar före jul också, då var det skumt – det är som bäst nu, kommenterar Tomas Karlsson.

Nu när försommarljuset äntligen är här utnyttjar han det till max. Redan halv fem på morgonen kliver han in i förarhytten.

– Sen jobbar jag hela dan, jag jobbar tillräckligt mycket så när fredagen kommer får maskinen stå still, ler han.

———————————————————————————————

Entreprenadbranschens egen tidning!

Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube

Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.143