Så vill höjdarna få fart på lönsamheten
Av 
Stockholm. Varför tjänar inte entreprenörerna i anläggningssektorn pengar i högkonjuktur? Den frågan ställdes vid ett seminarium arrangerat av Infrasweden2030 på KTH den 19 juni.
NCC:s vd Tomas Carlsson värjde sig inledningsvis mot den påstådda bristen på lönsamhet.
– Byggbranschen står för 6-8 procent av BNP, oavsett konjunkturer, det finns dessutom en stor spridning – i den här gruppen finns det de som tjänar massor, och de som tjänar mindre.
Han ser också ett annat tydligt mönster.
– Entreprenadbolag är nästan aldrig som lönsammast på toppen av högkonjunkturen, den bästa tiden brukar vara 18 månader efter det att högkonjunktur har toppat.
Anledningen är, enligt Tomas Carlsson, bland annat att verksamheten blir pressad i högkonjunkturer, de små marginaler som finns naggas därför ytterligare i kanten.
– Entreprenadbranschen kommer alltid att ha låg marginal där fyra procent är världsklass, tre procent är rätt bra och två är rätt OK.
Minskar marginalen ytterligare får det ett stort genomslag, hävdade Tomas Carlsson.
Per Ling Vannerus, chef för Trafikverkets stora projekt, konstaterade krasst att den som inte tjänar pengar har tagit för lite betalt i förhållande till sina kostnader.
Han uttryckte också stor oro för hur Trafikverket ska klara av att leverera alla de projekt regeringen ”beställt” och hur man ska knyta till sig entreprenörer som kan åstadkomma en tillräckligt hög grad av innovation.
– Vi har åtta miljarder i portföljen för 2018. 2021 ska det vara 15,5-16 miljarder, nästan dubbelt så mycket. Hur ska vi klara det?
– Det har också gått från stor andel vägbyggnad till nästan uteslutande järnvägsbyggnad. Det stressar oss, det borde stressa leverantörerna också.
Per Ling Vannerus lyfte fram att till och med Trafikverket har svårt att prioritera ner priset till förmån för andra aspekter i sina upphandlingar.
– När vi försöker göra det kontraktuellt, till exempel att man måste ligga över en viss prisbild annars är det inte trovärdigt, då får vi pisk i dom efter dom.
– Det oroar mig, även om vi kan värdera kompetens kommer vi inte att kunna skydda oss från ett lågt pris.
Helena Berggrund, affärsområdeschef på Sweco förklarade att globaliseringen ökat konkurrensen, och att konkurrens i grunden alltid är bra.
– Nöden är uppfinningarnas moder, vi måste ha det lite jobbigt för att utvecklas och bli bättre.
För att klara det krävs dock tid, tillade hon.
– Ska vi som konsulter och entreprenörer vara innovativa behövs tid för planering, jag vill därför se upphandling på fastpris med större frihetsgrader.
Hampe Mobärg, Maskinentreprenörernas vd, uppehöll sig också vid kompetensbristen och kopplade det till bristen på bra utbildning.
– I min bransch är det inte marginalen som är problemet utan att de inte hittar personal, ska vi få rätsida på utbildningen behövs ett tioårsperspektiv och vi måste få hjälp att få ut fler i praktik.
Jan-Eric Nilsson professor på VTI noterade att kontrakten i utförandeentreprenader ofta är utformade så att risken främst ligger på beställaren.
Om eller när kostnaderna ökar – som de gjort inte minst på väg- och järnvägssidan – finns därför risken att de innovationer som behövs för att väga upp detta låter vänta på sig.
– Enligt kontrakten ska beställaren bära den kostnaden, då springer entreprenörerna inte lika snabbt som om de burit risken själva, sade Jan-Eric Nilsson.
2010-2012 ledde Malin Löfsjögård, som i dag är vd för Svensk Betong, den av regeringen tillsatta produktivitetskommitten. Hon konstaterade på seminariet att kommittén tryckte hårt på att sätta upp mål som sedan följs upp. Hon noterade också att detta alltjämt verkar vara för svårt.
– Det ska få ta tid, men har vi inte kommit längre? Alla broar kanske inte måste se exakt likadana ut, men hur unik behöver en bro vara? Det behövs ett omtag.
Tomas Carlsson resonerade vidare kring frågan tid – behöver vi verkligen mer av den varan?
– Jag är lite kluven. Å ena sidan har vi goda erfarenheter av att planering är bra, å andra sidan är tid pengar, det borde vi kunna göra något åt som bransch.
Stora byggprojekt borde kunna snabbas upp en hel del, konstaterar han.
– Till exempel – varför är vi den enda branschen som inte jobbar 24/7?
Kollektivavtal och regler om till exempel buller och arbetstid må vara hinder, men andra har ju lyckats komma över dem, konstaterade Tomas Carlsson.
Per Ling Vannerus berättade på samma tema att Trafikverket analyserat de projekt som går bra och funnit en gemensam nämnare.
– De som går bra är de som är stensvåra i tid, där allt är inrutat med låg frihetsgrad.
Är entreprenören beroende av att antingen komma in på spåret en viss tid eller behöva vänta till nästa år ser man helt enkelt till att vara i tid.
– Men, om vi lämnar ifrån oss ett markområde i skogen och säger ”ses om några år”, då går det åt helvete, kommenterade Per Ling Vannerus.
Helena Berggrund lyfte också fram vikten av tid.
– Det är viktigt att det finns tid för planering, har man bråttom gör man som man alltid gjort, då är det bättre att ge incitament för att göra det snabbare i stället.
Tomas Carlsson noterade också att branschen inte är så produktiv som den borde vara.
– Men det måste nyanseras, delar av branschen har ganska bra produktivitetsökning.
Exemplet han drar är vägbyggen, där en välutrustad maskin gör det som tidigare krävde många, ofta okvalificerade, personers manuella arbete.
När det gäller till exempel husbyggnad är produktiviteten betydligt sämre, här hänvisar Tomas Carlsson bland annat till bristen på industrialisering.
– Ska man öka produktiviteten måste man ha repetition av samma moment, gång på gång.
Ett tillverkande företag har helt andra förutsättningar för att klara detta anser Tomas Carlsson – de har ett betydligt större inflytande över produktutformningen och produktion medan byggföretag måste ta fler hänsyn – inte minst anpassa sig efter lagar och regler som kan skilja sig från kommun till kommun eller till och med från kvarter till kvarter.