”Till slut får vi väl hyra in förare från Asien”
Av Bålsta. Den 3 april invigdes den nya ME-skolan i Bålsta.
Gymnasieeleverna har därmed kunnat byta ut de gamla byggbarackerna mot nya, fräscha lokaler anpassade för just den här typen av utbildning – stora ljusa skolsalar, en stor maskinhall och stora övningsområden bara en liten bit bort.
50-60 elever går på skolan, trots att anläggningen egentligen rymmer 24 elever i varje årskurs – det vill säga totalt 72 personer.
Att det finns tomma platser är dock ett tecken i tiden – det har länge varit svårt att få yngre att välja den här typen av utbildning och Maskinentreprenörernas vd Hampe Mobärg ser detta som ett av branschens allvarligaste problem.
– De yrkesförberedande utbildningarna har tappat hälften av eleverna sedan 2010 samtidigt som efterfrågan är större än någonsin, då börjar man ju undra vad som är fel.
ME anser att det behövs en betydligt större satsning på yrkesförberedande utbildningar och den nya ME-skolan i Bålsta är förhoppningsvis ett steg i den riktningen, förklarar Hampe Mobärg.
– Ska vi kunna locka till oss ungdomar måste vi visa att vi har bra lokaler, bra lärare och bra utrustning.
Att utbilda en maskinförare kräver att både lärare och utrustning – inklusive maskiner – är up-to-date.
– Både näringslivet och industrin utvecklas snabbt och vi kan inte ha 20 år gammalt utbildningsmaterial, vi måste ligga i fas, säger Hampe Mobärg.
Detta kostar dock pengar och enligt Hampe Mobärg har den typen av investeringar minskat.
– Inte konstigt om de unga inte vill gå då.
Han förklarar att gymnasierna och vuxenutbildningen levererar 500-550 nyutexaminerade förare per år.
– Det borde vara 1 000 – vi måste visa både ungdomarna och deras föräldrar att det finns en bra framtid i yrket, att det går att utvecklas.
Hampe Mobärg efterlyser en nationell strategi för att göra de gymnasiala yrkesutbildningarna mer attraktiva.
– Det behövs ett bredare grepp – politikerna som är ansvariga för utbildningspolitiken måste börja tänka till.
– Jag vill se en nationell kraftsamling när det gäller yrkesutbildning, den håller inte måttet i dag.
Eventuella konjunkturskiftningar borde inte heller väga så tungt anser han.
– Gymnasiet måste ha ett tioårsperspektiv – vi utbildar inte för behoven 2020 utan för behoven 2030.
Med tanke på vad som krävs bör ansvaret för att erbjuda en fullödig yrkesutbildning av det här slaget inte ligga på kommunerna, anser Hampe Mobärg.
– Det håller inte längre.
Han vill se en kraftsamling där ansvaret främst vilar på staten och där en region eller flera kommuner gemensamt bygger upp ett välutrustat center som sedan kan ta emot elever från ett större upptagningsområde.
– Det kräver kapital, men gör man det på ett bra sätt krävs egentligen inte mycket mer pengar.
Privata aktörer har dock också ett ansvar, inte minst i en tid där utvecklingen går snabbt, påpekar han.
– Branscherna måste engagera sig, vi måste ta vårt ansvar om vi ska få den kompetens vi behöver – jag vill se ett tajt samarbete mellan staten, regionerna och branschen, då får vi bra och kompetenta förare
ME har i dag ett tiotal egna skolor över hela landet. Samtliga bedrivs i nära samverkan med olika kommuner och enligt Hampe Mobärg är skolorna ivriga att samarbeta när de får chansen.
Politikerna har inte kommit lika långt uppger han.
– Det går lite trögt, det är lite för långt från ord till handling.
Han tror att de i många fall inte inser att maskinförarna faktiskt spelar en avgörande roll i de stora politiska beslut som fattas.
– De tror att det här är en återvändsgränd och inte ett viktigt jobb som utvecklas hela tiden.
– Men det ska ju byggas järnvägar, vägar, elnät, VA … och det är ju de här personerna som gör jobbet!
Hampe Mobärg ler, allvaret till trots.
– Vi har inte maskinförare så att det räcker, till slut får vi väl hyra in förare från Asien, men det känns ju onödigt.
Artikeln är en del av vårt tema om Chefintervju.