Att bo strandnära är minst sagt populärt även om det finns risk för översvämningar. Det stora flertalet bortser dock från riskerna. Bara det faktum att det finns ett hus på platsen ger en känsla av att boendet är tryggt – i varje fall i det avseendet.

Men risken att verkligheten ska komma farande med en obehaglig överraskning är betydligt större än vad många tror. Anledningen är att de så kallade översvämningskartor som ska hjälpa bland annat stadsplanerare att förutse vårfloder och översvämningsrisker kan ge fel fingervisningar.

– Kartorna bygger på antaganden och befintliga data, men de är inte kalibrerade mot verkligheten, säger Nancy Joy Lim, miljöforskare vid Högskolan i Gävle, som betonar att risken för översvämning dessutom ökat på grund av klimatförändringarna, där extrema regnmängder blir allt vanligare.

Översvämningskartorna ska bland annat visa utbredningen av vatten för så kallade hundraårsflöden. Nancy Joy Lim hänvisar dock till mångåriga egna studier där kartorna jämförts med verkliga utfall som visar att felmarginalerna kan vara riktigt stora, i synnerhet på flacka ytor.

– Det är jättesvårt att veta hur mycket som kommer att översvämmas vid sådana områden och våra översvämningskartor måste därför uppdateras, säger Nancy Joy Lim.

– Gävle Strand är ett exempel på hur det skulle kunna bli väldigt kritiskt om man utgått från osäkra, eller felaktiga kartor och med klimatförändringarna så vet man inte hur mycket vattnet kan komma att stiga.

En felkälla är att översvämningskartan skapas från en helt teoretisk modell som bygger på andra modeller och befintliga data. Kartan används sedan för samhällsplanering, vid detaljplanering eller för att avgöra om markområdet över huvud taget är byggbart. Även försäkringsbolagen baserar sina riskbedömningar på samma kartor.

Tilltron till dessa kartor är stor även om Nancy Joy Lim menar att de inte är så pålitliga eftersom de tas fram av olika konsultfirmor som använder olika modeller och olika data för att beräkna vattnets utbredning vid översvämningar.

– Jag har tittat på osäkerheten med översvämningskartorna, hur de påverkas av de olika data och processer man använder och jag ser att man kan få olika resultat.

Nancy Joy Lim vänder sig mot att kartorna visar en tydlig gräns som helt enkelt talar om var gränsen mellan översvämmad och torr mark går.

– När man använder denna typ av kartor, med bestämda gränser, kan man tro att den informationen är korrekt, men ingen vet egentligen var gränsen ska ligga eftersom vattnet kan flyta på olika sätt.

Hon vill i stället att de kritiska områdena identifieras. Genom att tydliggöra de osäkra områdena blir marginalerna större och risken för översvämningar därmed mindre.

Hennes uppfattning är dock att kommunernas planeringsavdelningar börjat uppmärksamma både denna osäkerhet och modellernas begränsningar. Problemet är dock att den kunskapen inte alltid tas till vara. En anledning kan vara att osäkerhet inte är något man vill höra när man försöker besluta om nybyggande, en annan att det saknas kunskap om hur den typen av information ska kunna användas inom planering.

Nancy Joy Lim skulle gärna se att de som producerar kartorna också åläggs ett ansvar för att visa de osäkra punkterna, kommunicera dem och informera användarna om begränsningarna.

Som läget är i dag kan kommunerna bli ansvariga för hur de använder dessa kartor om de var medvetna om de fel eller begränsningar som är inbyggda i kartorna.

– Nu rullar det bara på, kartorna finns och man bygger på och det kommer att finnas hus vid dessa kartors översvämningsgränser. Det kan ge obehagliga överraskningar för kommuner om områden översvämmas trots att översvämningskartan visat att de var säkra, säger Nancy Joy Lim.