Finrivning på Östermalm
Av 
Stockholm. Det är slutet av augusti och det drar ihop sig till skolstart, den stora skolgården vid Östra real gapar dock tom, de cirka tusen eleverna och hundratalet lärare har fått flytta på sig – i stället är det Rival som intagit den nationalromantiska kolossen på Östermalm.
Den mer än sekelgamla skolan ska renoveras, för att kunna genomföra det måste väggar flyttas och WC-grupper rivas ut, gamla kablar och rör ska bort och nya hål ska borras för el, värme och ventilation.
– Det är ett stort projekt, fem våningar plus vinden, som ska blåsas ut helt, säger Oscar Lindkvist, Rivals arbetsledare för rivning.
Det är en gammal raritet rivarna har att hantera. Östra Real ritades av Ragnar Östberg och byggdes i handslaget rött tegel. 1910 stod den cirka 13 000 kvadratmeter stora byggnaden klar och året därpå invigde hans kungliga majestät Gustav V det som kom att bli något av ett landmärke på Östermalm.
Leveranstidningen Entreprenad hälsar på en dag när höstsolen silar in genom de stora fönstren, in över utrymda klassrum, breda korridorer och pampiga trapphus. Alla golv är nogsamt täcka av kartongpapp och masonitskivor, skolans berömda skulpturer skyddas också av masonit.
– Det finns en hel del grejer som måste sparas, vi måste också vara försiktiga, det finns till exempel en hel del målningar som täckts in med ”easycover”, en slags duk, säger Oscar Lindkvist.
När Östra Real byggdes ansågs det viktigt att bibringa eleverna god konst och skolan smyckades därför med verk av några av samtidens stora konstnärer, här finns till exempel skulpturer av Carl Eldh och Carl Milles, väggmålningar av Georg Pauli, dekor av Filip Månsson och stora fresker, till exempel prins Eugens” Solen strålar över staden” och Axel Törnemans ”Tors strid med jättarna”.
– Vi får ta det lugnt, inte bara med konsten utan också med själva byggnaden, kommenterar Oscar Lindkvist.
Den K-märkta skolan har förstås genomgått en hel del förändringar under det dryga sekel som gått sedan det byggdes, mycket är dock fortfarande original, något som Rival måste ta med i beräkningen.
– 90 procent ska vara kvar som det är, kanske att en del rum ska förstoras lite, vi öppnar upp på en del ställen och kommer att riva en del gipsväggar, kommenterar Oscar Lindkvist.
När rivarna till exempel tar fram de gamla värmerören – som ska bytas ut mot modernare installationer – måste de därför ta det lugnt, de handslagna tegelpannorna plockas ned och läggs försiktigt åt sidan.
– Allt tegel ska återanvändas.
Rival etablerade sig på platsen i juli och började inventera, våning för våning tog de manuellt ner innertaken för att bilda sig en uppfattning om vad som dolde sig därunder.
– Det tog 1-1,5 vecka, vi ville se var det fanns asbest och hur det såg ut, kommenterar Oscar Lindkvist.
De hittade en del misstänkt asbest, främst på vinden. Prover togs och skickades i väg på analys och med fakta i handen kunde sanering och rivning påbörjas.
– Rival har en egen saneringsavdelning, de går först och sanerar, sedan går vi in och river, kommenterar Oscar Lindkvist.
Sedan dess har rivarna jobbat sig fram, våning för våning. Installationer har försiktigt rivits ut, väggar har tagits ned, toaletter har lyfts bort och nya hål har tagits upp.
Rivningen sker för hand, tigersågar, borrmaskiner, slipmaskiner och koben är Rivals bästa vänner på Östra real.
– Bjälklaget är för tunt för att använda rivningsrobotar, det går inte heller att släppa ner något rakt ner på golvet, vi måste hantera det mesta väldigt varsamt – det blir lite finare rivning, förklarar Oscar Lindkvist.
Rivarna har dock unnat sig en liten safelift för att komma åt på höjden.
– Vi har köpt en speciallift, den är lite mindre och väger bara 300 kg.
De tunna golven är en följd av forna tiders materialpriser.
– Betong var en lyxvara, de har byggt en gjutform, lagt ut ihåliga sparkroppar av tegel och sedan dragit armeringsjärn och lagt lite betong emellan och ovanpå, förklarar Mikael Ekeberg, Rivals ansvarige för håltagning.
Gömt i golvet finns små bevis på hur gammal byggnaden faktiskt är.
– De har tryckt in dagstidningar för att stoppa betongen, vi har hittat tidningar från 1908 i hålen, tre öre kostade de då!
Golvens beskaffenhet påverkar även håltagningen.
– Jag får inte borra med vatten, säger Mikael Ekeberg.
Den gamla betongen innehåller osläckt kalk, att tillföra vatten innebär att golven kan vittra sönder, borrvattnet riskerar också att rinna i väg i det delvis ihåliga golvet.
– Jag får borra i låg hastighet och använda dammsugare i stället, säger Mikael Ekeberg.
Han har sin borrutrustning uppställd på en av skolans toaletter. Östra Reals hela bestånd av WC ska rivas ut och byggas upp på nytt, det ska bli fler toaletter som dessutom står enligt dagens regler för sanitetsutrymmen.
– Alla WC-grupper ska göras om, vi river cirka 60 toaletter, kommenterar Oscar Lindkvist.
Mikael Ekeberg ska såga upp dörrhål och göra plats för skolans nya installationer, ett omfattande uppdrag som innebär totalt cirka 2 500 nya hål.
– Det är dessutom tjocka väggar vi ska igenom, på vissa ställen är det 400-millimetershål som ska borras.
Än så länge är han ensam håltagare på plats.
– Det behövs inte fler just nu eftersom vi hela tiden måste invänta olika analyssvar eller besked om hur vi får borra.
Håltagningen i ett K-märkt hus kräver noggrann planering och innan han ens får tänka på att borra måste det ha godkänts i flera instanser
– Vi ska bli ett större gäng sedan när vi ska ta ner vinden, då blir vi totalt åtta håltagare, förklarar han.
Vinden är den största nöten som ska knäckas, trots att rivarna jobbar sig nerifrån och upp har den installationstunga vindsvåningen fått förtur i kön.
– Vi kommer därför att lägga både kvällar och helger och ta in mer personal för att komma igång med det arbetet, säger Oscar Lindkvist.
Två sanerare och tolv rivare är igång när Leveranstidningen Entreprenad hälsar på, fler väntas alltså när det är dags att ta sig an vinden som är knökfull – stora ventilationsrör sitter längs väggarna och i taket, på vissa ställen är de nästan snodda om varandra.
Att röra sig på vindsvåningen innebär därför att pressa sig igenom trånga passager och då har ändå ett inlejt företag redan sugit upp det metertjocka lager isoleringsull som tidigare täckte vindsgolvet.
– Det är väldigt mycket att göra här, kommenterar Oscar Lindkvist.
Bakom en av alla de små och smala vindsdörrarna hittar vi ett jättelikt luftbehandlingsaggregat som nu ska pensioneras.
– Vi får skära ner det i bitar och lyfta ut det, för att klara det får vi öppna upp en del, konstaterar Oscar Lindkvist.
Rival kommer också att få bygga ställning, för att nå ventilationsrören under taknocken.
– Det kommer att bli lite bökigt, men det går nog bra.
Rivarna har en bygghiss och allt material tas ner på skolgården för att sedan sorteras noggrant, nio ”gröna kärl” rymmer metall, blandmaterial, trä, asbest, tegel, betong, lysrör, elkabel och elskrot.
Rivningen genomförs lugnt och metodiskt och i takt med att rivarna gör sitt får de förmodligen en inblick i hur VVS hanterades på farfarsfars tid.
– När Sisab inventerade huset hittade de stora kanaler in till varje rum, ventilationskanaler ingjutna i väggarna som förde kol- eller oljeeldad värme till klassrummen, säger Mikael Ekeberg.
Systemet var i bruk fram till 1980, nästan 40 år senare är det ett betydligt modernare system som ska värma och ventilera den pampiga skolan.
– Kapaciteten ska ökas rejält, säger Oscar Lindkvist.
I slutet av året ska rivningsarbetet vara klart, håltagarna får lite mer tid på sig och fram till dess är det silkesvantar på som gäller på Östra Real.
– Det är ett komplext men roligt jobb – det är inte bara att göra som vi vill hela tiden, ler Oscar Lindkvist.
———————————————————————————————
Entreprenadbranschens egen tidning!
Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube!
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.