Än i dag finns flera teorier om var grävlastarens vagga stod. Bland annat brukar brittiska JCB och amerikanska Case nämnas i sammanhanget. Helt klart är i varje fall att man i Norge började tillverka grävaggregat avsedda för montering på jordbrukstraktorer redan kring 1950. Landet var på väg att hämta sig efter ockupationsåren och ekonomin var ansträngd. Mindre och förhållandevis billiga maskiner som kunde utföra entreprenaduppdrag blev därför hett eftertraktade.

Speciellt lyckosamt blev det så kallade Hymas-aggregatet (Hydraulisk Maskin) med separat verkande stödben, som tillverkades av Brumunddal Mekaniske Verksted strax norr om Hamar. I mitten på 1950-talet började aggregatet importeras även till Sverige. Bolinder-Munktell hade försäljningsrätten söder om Dalälven medan John Sonerud (som också lade grunden till det som i dag är Oilquick) fick ta hand om Sveriges nordligare delar.

1959 bildade han Svenska Hymas tillsammans med sina bröder och tre norska intressenter. Med en affärsidé som innebar att montera grävaggregat på lantbrukstraktorer växte företaget redan första året till åtta medarbetare samtidigt som 75 lantbrukstraktorer med eftermonterat grävaggregat lämnade fabriksgolvet i Hudiksvall.

Under 1970-talet hände mycket i det innovationsinriktade företaget. Nya redskap och tekniska innovationer som gräveleganten, bomkatapulten och mekaniska snabbfästen utvecklades. Efter att under några år använt den jämtländska Haralastaren som basmaskin inleddes ett samarbete med finska Valmet och 1972 fusionerades företaget med Lundbergs. Därmed stärktes ekonomin, vilket bland annat ökade möjligheterna att hitta kunder utanför Sveriges gränser.

Lundbergs hade dessutom etablerade kontakter med Volvo, vars grävlastare kom att produceras vid Hudiksvallsfabriken under perioden 1974-1986. Bedömningen är att ungefär tre fjärdedelar av de grävlastare som tillverkades i Sverige under 1970-talet gjordes i Hudiksvall.

Men säg den lycka som varar beständigt. Vikande orderingång från främst Volvo ledde 1981 till beslutet att lägga ner fabriken. Banden med Lundberg löstes upp och 1 januari 1982 tog de anställda över ägandeskapet för att starta Hudiksvalls Mekaniska. En prioriterad uppgift blev att utveckla en helt egen produkt. Produktionen av grävlastare kunde dock fortsätta tack vare den återstående kontraktstiden med Volvo.

Utvecklingsarbetet utmynnade i en tiotons midjestyrd grävlastare – Huddig 960 som premiärvisades på Elmia Wood i maj 1983. Serieproduktionen inleddes under hösten samma år med en takt av två maskiner i veckan. 1986 togs nästa steg i och med att varumärkesnamnet också blev namnet på företaget.

Sedan dess har utvecklingen fortsatt. Nya modeller har kommit och gått, nya marknader har kommit till och maskiner för nya användningsområden har utvecklats. Där finns den bandburna Muddy Mary som ursprungligen utvecklades efter en kund i Skottland som behövde en maskin på mark med dålig bärighet. Därtill finns modeller för arbete i trång stadsmiljö, på räls och för linjearbeten.

I våras lanserades den helt nya maskingenerationen 1260D som tar stora kliv med avseende på bland annat miljö, säkerhet och arbetsmiljö.

– Det är till stor del våra kunder och återförsäljare som fått sätta ribban för den nya maskingenerationen. Kraven och önskemålen har varit både omfattande och högt ställda. För att klara utmaningen har vi helt enkelt hämtat teknik från framtiden. En stor del av de tekniska lösningar som präglar maskinserien är hämtade från vårt framtidskoncept Tigon Technology, vilket bland annat innebär att styrsystemet är sju gånger snabbare i responsen än sina föregångare. Ytterligare ett tekniksprång är att servicen underlättas genom att uppdateringar kan göras trådlöst via en smartphone, säger Huddigs vd Lars Lindahl.

– Dessutom har en helt nyutvecklad tiotumsdisplay med touchfunktion tagits fram som är större och har högre upplösning än föregångarna. Den är flyttbar i sidled och har flyttats upp till B-stolpen, något som underlättar åtkomst och kontroll och gör förarmiljön bättre rent ergonomiskt. Gränssnittet har också förbättrats genom att de traditionella texterna ersatts av färgkodade och tydliga ikoner och symboler.

Även andra förändringar har gjorts för att förbättra sikten från förarplatsen.

– Bland annat har ljuddämpare, avgasrör och det nya efterbehandlingssystemet flyttats ut på höger framskärm bakom A-stolpen. En liten, men ändå märkbar förändring är att torkarbladet numer parkeras på höger sida, berättar företagets konstruktionschef Bertil Gyllner.

– Den nya steg IV-motorn innebär inte bara att utsläppen minskar utan också sänkt bränsleförbrukning och väsentligt lägre ljudnivå. Vi har också fått mycket uppskattning för hydrauliken som upplevs mycket exakt och därmed underlättar bland annat precisionsarbeten. Även kylsystemet har fått ett lyft.

Företagsledningen har stora förhoppningar om att den nya maskingenerationen ska bli en försäljningssuccé och de första stegen för att kunna öka produktionen har redan tagits.

– 2008 och 2011 var bra år för oss, men även 2016 visade en positiv utveckling och 2017 har börjat ännu bättre. För att möta det ökade trycket har vi bland annat anställt verkstadspersonal och investerat stort i vår plåtverkstad. Samtidigt moderniserar vi svetsverkstan där vi höjer kvaliteten successivt, säger marknads- och försäljningschefen Daniel Myrgren.

– Vi ser med stor optimism på framtiden, inte minst på vårt framtidskoncept Tigon där vi kombinerar diesel- och eldrift på ett sätt som ger avsevärt högre effekt än vad dieselmotorn egentligen producerar. Högre verkningsgrad, bättre prestanda, lägre bränsleförbrukning, högre dragkraft, mindre buller och minskad belastning på miljön är bara några av fördelarna. Det är svårt att sia om framtiden, men förhoppningsvis kan vi börja testa tekniken hos kund under 2018.