Majestätisk maskinsamling
1983 fick han en Åkerman ”av en slump”, sedan dess har han utökat samlingen rejält och han gläds åt att han hann hämta sina 133 maskiner i tid. – På 1980- och 1990-talet fanns det fortfarande mycket maskiner kvar, nu är det sämre, säger Claes Nilsson.
Claes Nilsson är känd som maskinsamlare av rang, eller kanske som Maskinsamlaren med stort M– den svenska skaran är ju rätt fåhövdad.
I dag har han maskiner och fordon i mängder men det var en ren tillfällighet som fick in honom på veteranerna.
– Jag fick en Åkerman 1983 av en slump, det blev starten, säger han 33 år senare.
Ett motorintresse hade alltid funnits, men det var inledningsvis inriktat mer mot bilar.
– Jag har hållit på med motocross och Hotrods, nu insåg jag att det stod maskiner lite här och var – gratis dessutom, säger Claes Nilsson.
När hans ögon väl öppnats gick det inte att stänga dem igen, det poppade upp fynd lite överallt och med tiden förstod han att även om maskinerna inte var så dyra så kostade transporterna. Men det fanns en lösning även på det problemet.
– 1986 skaffade jag en Epa-trailer, sedan var det bara att köra.
Under decennierna som följde dammsög han landet på gamla maskiner, han har förbarmat sig över bortglömda grävmaskiner och undangömda fordon, grävt fram de där ”vraken” som stått övervuxna på någon gammal åker eller i en fallfärdig lada, funnit mer eller mindre rostiga skönheter på tippar och i grustag, handlat gamla trotjänare på konkursaktioner och hittat maskiner i gamla dödsbon.
– Jag har kunnat plocka russinen ur kakan, på 1980- och 1990-talet fanns det fortfarande mycket maskiner kvar, nu är det sämre, säger han
Samlandet har burit mycket konkret frukt. I dag har han 133 maskiner som står samlade på hans anläggning i Skyttorp inte långt från Uppsala.
– Jag har i princip allt jag vill ha, till exempel hela Caterpillars serie från D2 till D8.
I Sverige är han numera så pass känd i maskinkretsar att han inte ens behöver leta.
– Jag får tips, nu har jag dessutom alla maskiner jag behöver och jag letar inte aktivt längre.
Maskinerna har han funnit även utanför landets gränser, inte minst i England och i USA där han skaffat sig mängder av likasinnade vänner på kuppen.
– Jag är ofta i USA, där har de riktiga resurser, när de har maskinträff kommer 200 stycken med en massa maskiner, i Sverige är det jag och en kille till, det är tråkigt att bo här.
Han tar dock sitt ansvar som en av få svenska maskinsamlare, sedan 2009 anordnar han årligen en maskinvisning i Skyttorp.
– Det är alltid första lördagen efter midsommar och alla är välkomna, säger han.
Maskinsamlandet och det renoveringsarbete som hör därtill har tagit mycket tid, Claes Nilsson jobbade länge som pilot men har sedan 2012 kunnat ägna sig åt maskinerna på heltid, för att finansiera sitt intresse ger han sig också ut på jobb med sina veteraner, en handfull maskiner är i aktiv tjänst och han åtar sig till exempel rivningsuppdrag (med kula!) eller att lasta grus med dragline.
– Men nu är jag ju pensionär, så nu har jag lugnat mig lite, säger Claes Nilsson.
Han har sett det mesta i maskinväg och känner sig rätt nöjd och det finns inte mycket som skulle få honom att tända till på allvar längre.
– Nej, kanske om jag hittade en liten walking dragline av typen 5W, en Bucyrus på cirka fem ton. Det vore kul!
Läs mer om Claes Nilssons maskiner - vi har samlat dem under etiketten I gamla spår.
Titta gärna på bildspelet nedan, och lyssna lite på maskinmullret ännu längre ned!
---------———————————————————————————————
Entreprenadbranschens egen tidning!
Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube!
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.