Läckert lack i Linköping
Linköping. Solen strålar och i utkanten av Linköping lägger en hjulgrävare ner rör, en scen som antagligen utspelar sig på ett otal svenska arbetsplatser varje vecka. Ändå är det något ovanligt med just den här maskinen.
– Så här i solen glittrar det faktiskt om den, säger Per-Arne Ahlström nöjt.
Det är hans maskin, en Volvo 160E som inhandlades i fjol och det strålar nästan om den, metallic-lacken glänser och en överdimensionerad Volvologga välver sig över maskinens sida.
– Den är lite annorlunda, ler Per-Arne Ahlström.
Han har varit maskinförare i snart 30 år. De första tretton åren arbetade han som anställd men lagom till millennieskiftet fick han en förfrågan om han inte kunde köpa en maskin och starta eget.
Per-Arne tog steget, han köpte en begagnad grävmaskin – en Åkerman H7 av 1992 års modell – och i februari 2000 började han gräva för husgrunder och vägar med det egna företaget Ahlströms Grävservice.
– Det är ungefär samma sak som jag gör nu, ler han.
– Det första året var jag lite nervös, jag visste inte hur det skulle bli på vintern, minns Per-Arne Ahlström.
Det visade sig dock rätt snabbt att den beställare som uppmanat honom att bli sin egen var både trogen och flitig.
– Han har hållit mig med jobb, konstaterar Per-Arne Ahlström som gör husgrunder, vägar och lekplatser – ofta i Linköping och alltid i Östergötland.
Maskinerna har passerat revy under årens lopp, men det har alltid varit hjulgrävare av ungefär samma storlek. Den där första Åkermangrävaren pensionerades 2005, nästa maskin ut var en Volvo 160B på cirka 17 ton.
– Jag tyckte det var dags att prova att köpa en ny maskin, då har man garanti och det är en fördel, säger Per-Arne Ahlström.
Volvogrävaren hann dock inte gå mer än 7 000-8 000 timmar innan den byttes ut.
– Jag hade lite problem med B-maskinen, hydraulpumpen levde om och till slut blev det en redig smäll.
Den havererade pumpen blev dock bara första länken i en eländig kedja.
– När pumpen gick sönder pajade centrumgenomgången, det innebar att åkmotorn tryckte sönder växellådan.
Reparationen blev kostsam, men Per-Arne hade tur i oturen.
– Jag hade ju klagat över att pumpen lät mycket och när de lagade den missade de att kolla om det blivit några följdverkningar, därför slapp jag betala.
Den olycksaliga B-modellen byttes sedermera ut mot en Volvo 160C, den körde han ända till i fjol somras när ytterligare en Volvohjulgrävare i 17-tonsklassen gjorde entré, en Volvo EW160E, som alltså fick ett rejält ansiktslyft innan han tog den i bruk.
– Det är bara roligt att den är lite annorlunda, kommenterar Per-Arne Ahlström.
Det hela började med att han ville få sin nya maskin mer lättskött.
– Jag ville ha den klarlackad och vände mig till Mjölby Billackering.
Ett besök på en lastbilsutställning hade väckt tanken – borde inte grävmaskiner också kunna få en personligare prägel? Han slängde ut frågan och billackeringsfirman tände till på alla cylindrar.
– De lackerar många lastbilar men ville gärna testa att göra det på en grävmaskin.
Tanken var att hitta färger som låg så nära Volvos egna som möjligt och lackeringsfirmans designer Fredrik Palm tog fram olika förslag.
– Vi valde en svartgrå metallic och en gul metallic, säger Per-Arne Ahlström.
– Det är inte riktigt Volvos färger men vi tycker att de är nästan lite snyggare – de är lite klarare, ler Per-Arnes hustru Karin, som varit delaktig i alla lackbeslut.
När maskinen lackerades måste även undervagnen, fälgarna och andra mindre delar få sitt.
– Vi hade kunnat snåla in på det, men det hade sett lustigt ut, om undervagnen varit en annan grå, kommenterar Per-Arne Ahlström.
Han ger en eloge till lackeringsfirman som lagt ner stor möda på jobbet.
– De har plockat dän varje liten del och lackerat separat, de har maskerat alla slangar – det måste jag berömma dem för.
Men visst, smakar det så kostar det.
– Det var dyrt, men jag tycker det var värt det, säger Per-Arne Ahlström.
– Jag tycker absolut att det var värt det, nu lade han pengarna han tänkt köpa en MC för på lacken, fastslår Karin Ahlström med ett stort leende.
Egentligen hade Per-Arne Ahlström tänkt sig att Volvos originaldekaler skulle sättas tillbaka när maskinen var färdiglackerad men lackeringsfirman ville fortsätta på det kreativa spåret.
– Fredrik Palm ville ta fram andra dekaler och vi lät honom göra det, ler Per-Arne Ahlström.
I stället för en lite mer diskret logotyp är det därför en betydligt större variant som löper över nästan halva maskinen.
– Han har lekt lite med loggan, förklarar Per-Arne Ahlström.
Den stripade hjulgrävaren väcker en hel del uppmärksamhet, den står onekligen ut och det krävs inte mer än ett ögonkast för att se vilken maskin som är Per-Arnes.
– Jag har fått en väldig respons, det är roligt.
Per-Arne Ahlström är noga med att hålla maskinen ren och tvättar den minst en gång i månaden. Han räknar dock med att det tack vare klarlacket ska räcka med att vaxa den en gång per år.
– Mina gamla maskiner vaxade jag nog tre gånger per år.
Med snart ett år i aktiv tjänst är maskinen alltjämt glänsande klar i färgerna. Den första repan har dock infunnit sig.
– Det är lite synd, med min förra maskin tog det flera år innan den blev en repa, ler Per-Arne Ahlström.
Visst tänker han lite extra på att skydda maskinen, är det väldigt mycket buskar och grenar där han ska fram kanske han ser till att rensa.
– Men man måste ju köra som vanligt – den är ju till för att användas.
Maskinen är inte ens ett år gammal och han ska förhoppningsvis kunna köra den länge än. Men när den en dag byts ut – blir det ännu en speciallackerad grävare?
– Det är inte omöjligt, den är både lättare och roligare att hålla ren nu.
----------------------------------------------------------------------------------
Entreprenadbranschens egen tidning!
Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube! :)
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.