Johans tappra grävare
Norsjö. Johan Lindberg, med egna företaget Lindbergs Last och Planering, har gått nedåt i storlekarna. När han startade eget 1999 var det med en 10-15 ton tung hjullastare som han använde för att justera för asfalt vid nyanläggning av vägar, parkeringsplatser med mera.
– Det behövdes för de jobben, kommenterar han.
Men saker och ting förändras. Med tiden blev det allt mindre nyproduktion på asfaltsidan.
– Nu skulle det lagas och underhållas i stället, vi grävde om brunnar och ledningar och gick mer på djupet.
Nyproduktionen slog mer eller mindre halt, i stället gällde det att underhålla den befintliga infrastrukturen och Johan Lindberg måste tänka om.
– I den här landsänden reparerar kommunerna och underhåller i stället för att göra om en vägstump, infrastrukturen är där den är och jag behövde skopor för att gräva om brunnar och andra saker.
Han behövde hjälp av en grävmaskin, och helst en som inte var så stor.
– Det blir mycket pillerjobb - det är upptaget i backen, man ska kunna passera under och förbi, konstaterar Johan Lindberg.
Att leja in hjälp var ett alternativ.
– Men då skulle jag bli i händerna på andra, vänta in när de hade tid – kanske kunde de komma ifrån någon timme på lördag kväll. Det kändes inte bra.
Han funderade på att kanske skaffa en grävlastare, men insåg att ”grävsidan” skulle bli för stor.
– Jobben jag gör kräver en liten och lätt maskin som gräver, sedan kan jag ju rent krasst bara använda en del i taget av en grävlastare, det kändes inte rätt, kommenterar Johan Lindberg.
När han sen fick korn på en runtomsvängande minigrävare var valet lätt, 2003 köpte han en ny, tre ton tung Volvo EC30.
– Jag ville ha en mindre maskin med bra räckvidd och det fick jag.
Den första maskinen byttes sedan ut mot en Volvo EC35 C och i dag har han en snart två år gammal Volvo ECR50D på drygt fem ton. Efter tretton års körning konstaterar han att kompaktmaskinerna utvecklats mycket.
– De har blivit otroligt tappra, de klarar mycket trots att det är små maskiner, säger Johan Lindberg.
– Volvo har byggt sina kompaktgrävare som stora maskiner, det är bra hydraulik och bra följsamhet, välgjorda driftsäkra maskiner med god komfort.
Det sistnämnda är viktigt, och inget man kan räkna med, konstaterar han.
– Man har inget gratis, det blir fort ryckigt och det krävs en bra hytt med bra stol där man kan ställa in armstöden. Många är inte där än.
– Det blir ju en balansgång, ska maskinen vara kompakt kan hytten bli lidande och är man lång, som jag, kan det bli problem – kanske inte om man kör en uthyrningsmaskin 3-4 timmar någon enstaka gång, men sitter man i den åtta timmar om dagen är det viktigt att det är bekvämt, säger Johan Lindberg.
Kompaktgrävaren har, förutom skopor, fått tiltrotator, grip, sopvals och hydraulhammare.
– Den blir en schweizisk armékniv med alla redskap och gör allt inom konventionell grävning men även andra saker, det blir mycket vatten och avlopp, serviser, jordvärme, kabelgrävning och justering av asfalt för till exempel gångbanor, infarter och andra mindre ytor.
Att hantera en kompakt grävmaskin kräver koncentration.
– Jobbet som sådant innebär nästan alltid att hålla undan för allt som finns i backen, det är inte bara att stå och lasta -man måste ha ögonen med sig.
– Det krävs också ett ganska stort mått framförhållning, man når bara ett visst djup och en viss längd, det finns ingen överkapacitet i räckvidden.
Den som inte tänkt efter före riskerar att gräva in sig i ett hörn, gräver man runt ett hus och inser att man måste lite djupare eller lite längre in kanske man inte ens kan komma dit – det kanske finns en jordhög i vägen eller så riskerar kanten att rasa in på grund av trycket.
– Den som kör en stor maskin kan alltid ta sig fram en halv meter till så att man når, med en liten maskin jobbar man alltid på marginalen plus att det alltid finns saker i backen. Man måste hela tiden titta efter om någon grävt där tidigare, om schaktkanten har en annan färg eller om det finns andra signaler. Det är inte som att lasta en dumper eller flytta spån.
Kompaktmaskinerna har blivit allt mer användbara, anser han.
– Maskinerna är inte mycket större, men kompaktare och tyngre,, femtonnaren jag har nu är mer än dubbelt så bra som den tretonnare jag hade förut, med bättre räckvidd och större driv, de har också blivit servicevänligare.
Det gäller dock att veta vad man vill ha.
– På en liten maskin har man inte mycket marginaler, en skopa som är lite för lång, lite för bred eller har lite för tjockt stål minskar kapaciteten – det spelar ingen roll på en hjullastare på 10-15 ton som går i snöröjningen men på en minigrävare är skillnaden mellan fiasko och succé liten.
Han specialbeställer därför skopor med millimeternoggranna mått, även maskinerna är petimeterbeställda, för att maxa räckvidden på kompaktgrävaren krävde han till exempel en direktinfästning för tiltrotatorn.
– Då fick jag bort bygghöjden och stickan blev längre, jag slapp också vikten av ett vanligt redskapsfäste.
Han har också försett ett schaktblad med kulinfästning för ett specialbyggt tippsläp, en finess som kommer väl till pass till exempel när man ska ta bort stubbar nära ett hus.
– Då kan jag låta grävaren ta med sig matjord in, gräva upp stubbarna, fylla på med jorden och sedan lasta stubbarna på släpet och smyga ut igen, säger Johan Lindberg.
En annan Lindbergsk idé var att sätta en lampa på stickan.
– Den lyser rakt ner på skopan så att man ser, till och med i dagsljus blir det skuggor där annars.
Han har fortfarande ett par hjullastare, en drygt två år gammal Volvo L60G på 11,5 ton som används för snöröjning och sandning vintertid och en Volvo L35 på sju ton av 2015 års modell, som flyttar minigrävaren och assisterar den ute på jobben.
Den större lastmaskinen har försetts med sandspridaraggregat, sandupptagningsutrustning, sopmaskin, isriv, kantskärare, redskap för snödikning och ishyvel.
Den lilla är mer inriktad mot markplanering och har, i likhet med storebror, fått ett skevningsfäste.
– Det är inte många små hjullastare som har ett vridbart fäste, men jag tycker det behövs med tanke på vilka jobb den gör, säger Johan Lindberg.
Han har också försökt ”kompaktera” den större hjullastaren, bland annat genom att förse den med den minsta däckstorleken och mindre skärmar och ersätta varningsfyrarna på taket med infästa lampor.
– Då får jag ner takhöjden och tar inte i buskar och ris på samma sätt.
Hjullastaren har också fått LED-belysning, den har försetts med spadhållare och pulversläckaren placerades innanför maskinluckan för att spara utrymme.
– Man har en kompakt maskin och sedan krävs det en massa utrustning som gör att maskinen inte blir kompakt längre, kommenterar Johan Lindberg, som också kostat på hjullastaren ett lager klarlack för att enklare kunna hålla den ren.
–Oordning kostar ju pengar.
Jobben får han delvis via Norsjöfrakt, där han är en av drygt tio medlemmar.
– Vi har faktiskt en hel del ”gula maskiner” i förmedlingen, och de sköter min fakturering och de ramavtal jag använder.
Många uppdrag utför han i tätt samarbete med Roslunds Asfalt och Mark i Norsjö och Malå.
Efter drygt 15 år som ensamföretagare är den första anställda dessutom på väg in – systersonen Ludwig Nilsson blir klar med gymnasiestudierna i vår och hänger på låset.
– Han är en liten kopia av mig, han har åkt med ett antal tusen timmar och han har också fått börja från början – med att raka asfalt och stå med spaden, då inser man hur man bör göra i maskinen, kommenterar Johan Lindberg, som också föll för de gula maskinerna som barn.
– Stod man längs vägkanten fick man åka med, sen fick man kanske lasta nåt lass när man var 10-12 år och på den vägen är det, ler han.
Det ska vara roligt på jobbet, och roligast blir det om man gör ett bra jobb, förklarar han.
– Jobbet ska inte bara vara klart, det ska vara färdigt också – det kanske innebär att man måste ta en sop och sopa ihop det sista om så krävs!
----------------------------------------------------------------------------------
Leveranstidningen Entreprenad är entreprenadbranschens egen tidning!
Följ oss på på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube! :)
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.