17

Bilder

– Vi är griniga mekaniker, vi ger oss inte i första taget, säger Thommy Hiller. Foto: Ulrika Andersson

Klockan är strax efter sju och Stockholmstrafiken står still.

– Morgonrusningen gör att våra inställelsetider blir lite sämre. Den sabbar snittet, ler Thommy Hiller, en av Slangakutens sex servicetekniker baserade i Stockholm.

Jobbet för honom över stora delar av Mälardalen, ofta handlar det om entreprenadmaskiner men visst finns det överraskningar.

– En dag fick jag laga slangarna till en hydraulisk degblandare på ett bageri!

Kvart i sju lämnade han hemmet på Ingarö och nu snirklar han sig fram genom storstan i väntan på uppdrag.

– Vissa dagar tuggar man mest asfalt, andra dagar hinner man knappt äta lunch.

Ingen dag är den andra lik och det där med arbetstider är ett relativt begrepp.

– Man kanske är i Norrtälje eller Södertälje klockan 16, då lägger man ju inte bara ner arbetet och drar – vi ser till att skruva ihop maskinen så att kunden rullar.

Ena dagen är det en stenkross eller en borrigg, en annan dag kan det vara en lift, en grävmaskin eller en sopbil som behöver hjälp.

– Allt kräver hydraulik, maskiner utan tiltrotator finns ju knappt längre och de små redskapsbärarna ska ha ett helt lexikon av redskap och kunna göra samma saker som de stora maskinerna.

Det vanligaste uppdraget är krånglande bakgavelliftar, tiltrotatorer av alla de slag är också vanligt förekommande.

– Utan tiltrotatorer hade vi bara behövt halva bemanningen – det är mycket slang på liten yta!

– Det är en fantastisk uppfinning men en del gräver med tiltrotatorn istället för med skopan och slår av kopplingarna, säger Thommy Hiller.

Han räknar med att 90 procent av jobben klaras av på mindre än en timme.

– Det tar normalt 18 minuter att laga en trasig bakgavellift. Då är det trist om det krävs en timmes bilköande att ta sig fram men vi börjar inte ta betalt förrän vi är på plats.

Han rekommenderar att man ändå väntar.

– Många mindre kunder tycker att det är dyrt att ringa efter hjälp. Men då värderar de inte sin egen tid, de tror att de sparar pengar men det blir sällan bra och inte heller billigare – en del hembyggen kan också vara direkt farliga.

Plötsligt tjuter det till i mobilen. Det är dags att rycka ut – till Grödinge utanför Tumba.

– Mitt i spenaten, ler Thommy Hiller och styr sin servicebuss ut på motorvägen.

Redan på vägen dit kollar han upp om det behövs oljepåfyllning och vilken typ av olja det handlar om.

– Många tror att man kan hälla i vad som helst men miljöoljor och mineraloljor kan inte blandas, det kan bli skumbildning och då kan pumpen suga luft och gå sönder.

– Därför är vi hårda, om de inte vet exakt häller inte vi i någon olja. Vi vill inte heller plöja ner 20 minuter på att ringa deras verkstad, därför frågar jag redan när jag är på väg.

Efter en dryg halvtimme är vi framme i ”spenaten”. Kranbilen i nöd står som död vid en sommarstuga, med utfällda stödben och slokande kran.

Thommy Hiller parkerar bilen och klättrar upp bakom hytten. Det tar inte många minuter innan han identifierat patienten.

– Den här är inte dunderfräsch, konstaterar han, tar loss den trasiga slangen och hoppar ner på marken och in i bussen där han sätter fast slangen i ett skruvstäd för att låta den rinna ur.

En ny slang tillverkas på plats, en lagom lång bit kapas till, förses med en presshylsa och en koppling av rätt storlek, Thommy pressar sedan samman delarna till en funktionell hydraulslang i slangpressen.

Till sist graverar han in namn och datum.

– Om den är defekt ska det alltid gå att hitta vem som gjorde det.

Med hjälp av ett snöre drar han slangen på plats.

– Det går att göra även utan snöre – men det tar betydligt längre tid.

När slangen är lagad åker trasan fram. Alla ytor torkas av innan han hoppar ner igen. Även inne i bussen är trasan ett viktigt redskap.

– Jag hatar hydraulolja! Det ska inte vara nån jävla olja på golvet, jag vill ha det rent!

Thommy Hiller fyller på olja i kranbilen och provkör systemet tillsammans med föraren. Allt är grönt, kranbilen åker vidare mot nästa uppdrag och en frän doft av bränt gummi väller fram i bussen när Thommy Hiller till sist kapar den gamla slangen i mindre bitar.

– Det är märkligt men jag kan faktiskt känna på doften vem som tillverkat vissa slangar, ler han.

Larmet går igen och det är bara att glömma lunch när vår Sörmlandstripp går vidare mot Strängnäs och en stillastående betongbil.

– Den är som tur var tömd på betong, kommenterar Thommy Hiller.

När vi kommer fram dyker han direkt in i betongbilens bakre delar, när han hittat den felande slangen hämtar han en madrass för att kunna ligga bekvämare under resten av monteringen.

– Det gör under för arbetsmiljön!

En ny slang tillverkas i bussen, den sätts på plats, oljan fylls på och sedan testas betongbilens hydrauliska funktioner innan det är dags att åka vidare.

– Nu ska vi till Eskilstuna!

Det tar nästan en timme att åka till Eskilstuna men kunden väntar gärna. Den här gången är det en lift som behöver bistånd och Thommy Hiller går med bestämda steg mot den strandade maskinen. Det tar inte mer än någon sekund förrän han ställt sin diagnos.

– Det är O-ringsläckage.

En liten, liten svart gummiring har fått maskinen på fall men det dröjer inte länge innan Thommy Hiller får fart på ekipaget. Han häller ut saneringspulver, rengör och tar sedan bort ventilen.

– Jag vill se till att det inte ramlar ner smuts i ventilpaketet.

Rätt O-ring plockas fram ur en låda och sätts på plats. Thommy Hiller ställer sig sedan i korgen och styr den både upp och åt sidan för att kontrollera alla funktioner.

– Det funkar. Det var väl kul att åka till Eskilstuna för en O-ring?!

Kanske känns det onödigt att ringa efter hjälp för ett så ”futtigt” problem. Å andra sidan måste även de små problemen lösas, konstaterar Thommy Hiller.

– Hydraulik är ju jättebra, så länge det är tätt....

Rutiner är viktiga. På plats ute på en arbetsplats noterar Thommy Hiller ankomsttiden, när jobbet är klart noteras även den tidpunkten samt vilka delar som kommit till användning.

– När vi har nya gubbar ute på jobb drar vi av lite på tiden, kunderna ska inte behöva betala för att lära upp dem, kommenterar Thommy Hiller.

Andra rutiner innebär att handskarna ska på och att verktygen och trasan hänger med redan när man lämnar bilen första gången.

– Om jag inte vet exakt vilken storlek som behövs brukar jag ta med mig ringnycklar i storleken 7-42 millimeter, det täcker in det mesta.

En karbinhake i hytten skvallrar om en annan rutin.

– Den sätter vi maskinnycklarna på, vi vill inte att någon ”bara råkar” sätta sig i hytten och kanske kommer åt spakarna så att jag får tre liter olja genom näsan när jag ligger under maskinen.

Thommy Hiller är luttrad och noterar att vissa situationer är värre än andra.

– Det är alltid slangarna som sitter jävligast till som ska bytas och det värsta påhittet av alla är traktorgrävaren!

– De ska kunna röra sig upp och ner som en vanlig hjullastare men har också ett grävaggregat, ibland är de midjestyrda och många är dessutom spårgående med en personkorg på taket. Det är otroligt bökigt!

Att komma åt slangpaketet till lyftaggregatet på en midjestyrd hjullastare är en annan rysare.

– Det är som att slangen hänger i luften och sedan har man byggt en maskin runt den. Det kan vara ett monsterarbete att få dit nya slangar.

Kreativiteten flödar därför när slangarna ska bytas.

– Vi är griniga mekaniker, vi ger oss inte i första taget, ler Thommy Hiller.

För att kunna vara riktigt griniga behövs en god dos jävlar anamma, hinkvis av uppfinningsrikedom och massor av verktyg.

– Vi har ringnycklar, hylsnycklar, insexnycklar, torx, huggmejslar, hammare...

– Vi använder allt möjligt, koben, spännremmar... vi tillverkar egna verktyg om det behövs.

Han visar en bockad skiftnyckel med nedslipade käftar som kom till nytta nyligen.

– Vi kom inte åt så då var det bara att hitta på nåt själv.

Skarvar betraktas som en nödlösning.

– Vi gör allt vi kan för att undvika skarvar i en befintlig hydraulkrets men ibland får vi ta till den lösningen på kundens eget initiativ – går huvudmatarslangen sönder kommer maskinen inte en meter, då klipper vi av slangen och sätter på en temporär hylsa så att maskinen kan ta sig till en verkstad.

Thommy Hiller sätter dock en ära i att slippa verkstadsbesök.

– Allt går kanske inte men mycket mer än man tror.

– Det är till exempel nästan omöjligt att få loss hasplåtarna runt motorn på en Huddig, stålplåtarna är centimetertjocka och väger ofantligt mycket men vi använde bilens domkraft – inget är omöjligt, det tar bara lite längre tid.

Han rekommenderar maskinägare att försöka förebygga slangproblem.

– Ofta räcker det med en okulär besiktning, slangarna nöts, solens UV-strålar tär också på gummit och om det torkar riskerar man att fukt får corden att rosta.

Kolla slangarna, märk ut de dåliga och låt sedan byta dem, tipsar Thommy Hiller.

– Det minskar risken för stillestånd.

Slangbrotten är rätt jämnt fördelade över året men älgjakten innebär en stor dipp och vinterpremiären en rejäl topp.

– När första snön faller skjuter slangar till höger och vänster, ler Thommy Hiller.

– Då undrar vi vad de egentligen gjorde i somras när de kunde ha bytt ut dåliga slangar – lät maskinerna stå i solen så att slangarna torkade ut ännu mer?!

Alla jobb är inte lika kul. En gång skulle han fixa en sprucken hjullastarslang i en grustäkt.

– Jag gick in med överdragsoverall och regnjacka och stod på knä i motorrummet. Det rann olja in i ärmarna och ända ner till dojorna.

– Det var ett stort jäkla as till hjullastare, matarledningen från pumpen hade gått sönder och när jag var klar kunde de fylla tanken med 220 liter.

– Den dagen var jag inte helt nöjd med mitt yrkesval, skrattar han.

Klockan har slagit 16 och arbetsdagen är slut. För Thommy Hiller återstår fortfarande ett par timmars bilkörning innan han är hemma på Ingarö men han hinner i alla fall tid äta den där lunchen till slut – en varm korv och en kopp kaffe på en bensinmack i Enköping.

Det har varit en lång dag men han kan inte annat än konstatera att han trivs med sitt jobb.

– Det är roligt för alla är ju glada! De är glada när vi kommer, och de är glada när vi åker – vad mer kan man begära?! 

—————————————————————————————

Entreprenadbranschens egen tidning!

Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube! 

Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.