Lalla landade i Aitik
Boden. Regnet öser ner när Leveranstidningen Entreprenad hälsar på hos Rutqvists Schakt AB i Boden. Företagets ägare och vd är en rätt sällsynt gäst på det lilla kontoret, men just i dag är han på hemmaplan. På plats finns också hans fru Maria, som är styrelseordförande och ekonomiansvarig, och hans mamma Ann-Christine, som ansvarar för personalen.
– Visst är vi ett familjeföretag, konstaterar Lars-Göran Rutqvist.
Han har anor som egenföretagare, pappa och farfar hade entreprenadfirma i Boden, i många år arbetade de mycket även i Stockholmstrakten men i mitten av 1970-talet gick flyttlasset åter norrut.
– De jobbade mycket åt Vattenfall, det var linjebyggnad med grävmaskin och hjullastare, säger Lars-Göran Rutqvist.
I slutet av 1980-talet lades Norrschakt ned, och Lars-Göran hann aldrig jobba formellt i sin fars företag.
– Men jag har ju varit med sedan barnsben på entreprenadsidan, jag var till och med ute på arbetsplatserna – det hade aldrig tillåtits i dag.
När han själv började jobba ”på riktigt” blev det som maskinförare i andra firmor, men efter fem år som anställd fick han nog.
– Jag minns så tydligt, han sa att ”nu går jag och köper mig en traktor”, minns mamma Ann-Christine.
– Jag var väl van med att man ska vara egenföretagare, kanske ville jag bestämma själv, säger Lars-Göran Rutqvist.
– Sen sa han att firman skulle heta ”Lallas traktorer” och jag tyckte att det kunde den ju inte heta när han bara hade en traktor!
Men Lars-Göran blev inte svaret skyldig. ”Jag ska inte bara ha en, jag ska växa” sa han till sin mor.
Och så blev det. Den unge mannen hade de kontakter som krävdes och rullade ut på marknaden med sin första traktor - en begagnad Cat IT12.
– Det var mycket vägjobb till en början, minns Lars-Göran Rutqvist.
Ett halvår senare kom nästa maskin, en skogsmaskin som behövdes för att ta hand om den egna skogen på hemmanet i Buddbyn, utanför Boden.
Med tiden började allt fler entreprenaduppdrag pocka på uppmärksamhet, Lars-Göran blev tvungen att köpa in en hjullastare till och tog hjälp av sin lillebror Magnus.
– Sen började jag anställa, det gick rätt fort.
I slutet av 1990-talet var det dags att investera i grävmaskiner, verksamheten gick vid denna tid ut främst på väganläggning i Norrbotten och Västerbotten, snöröjning och andra kommunala uppdrag.
– Det var mycket småjobb, säger Lars-Göran Rutqvist.
Några år senare lämnade Rutqvists Schakt de mindre entreprenaderna bakom sig.
– Vi gick mer och mer mot stora schaktentreprenader, vi avslutade skogsbruket för gott 2010 och när vi sedan fick uppdraget på Haparandabanan var vi uppe i 20 anställda, säger Maria Rutqvist.
Sedan dess har företaget varit delaktiga i många stora projekt, nämnas kan till exempel Pajalagruvan och Markbydgdens jättelika vindkraftpark utanför Piteå.
– Numera har vi bara större uppdrag, konstaterar Lars-Göran Rutqvist.
Jobben förmedlas via BDX, och sedan 2005 har man jobbat en hel del i Bolidens gruva i Aitik.
– Sedan i fjol har vi ett flerårskontrakt, det känns bra, vi hade några tuffa år innan dess när vi hoppade från projekt till projekt, säger Maria Rutqvist.
Rutqvists Schakt fungerar som något av en servicepartner i den stora gruvan.
– Vi gör allt möjligt där, skrotar bergväggar, gör borrplatser, gräver kabel, gräver dammar, gräver pumpgropar....
I dag är alla företagets maskiner sysselsatta i Aitik, förhoppningen är att få fortsätta arbeta där, företaget har dock ingen ambition att bli ännu större.
– Det är inget självändamål att växa, det beror på vilka uppdrag som kommer in, kommenterar Maria Rutqvist.
Hon har funnits med i firman sedan alla första början, trots att hon samtidigt bedrivit en egen affärsverksamhet – en butik i Boden.
– Till slut blev det för mycket att ägna hela fritiden åt företagets pappersarbete så jag sålde butiken 2012 och i med facit i hand var det ett bra beslut.
Ann-Christine Rutqvist har också funnits med i kulisserna i många år, trots att hon samtidigt arbetat som biomedicinsk analytiker.
I takt med att företaget växte ökade dock kontorsarbetet i omfattning och till slut räckte helger och kvällar inte till.
– Då började jag på heltid.
Hon konstaterar att ett modernt entreprenadföretag behöver personal som kan lägga sin själ och sitt hjärta även i pappersarbetet.
– När vi blev inblandande i allt fler stora projekt började det bli mer och mer certifieringar för miljöstöd och många myndighetskontakter, det krävs att man har personal även med sådan kompetens och det är nog ett skäl till att det finns allt färre enmansföretag numera.
Företagen måste hålla sig ajour med nya lagar och regler, kraven på dokumentation är höga och i större projekt gäller det att finnas med redan under upphandlingen och hela vägen fram till dess att projektet slutinspekteras.
– Jag tycker det är riktigt roligt att vara på revision med Trafikverket, både de och vi vill göra ett bra jobb så att varken maskiner eller människor går sönder, säger Ann-Christine Rutqvist.
Med växlande uppdrag och allt större projekt har rekrytering varit en ständigt aktuell fråga för Bodenföretaget.
– Det går ju, men man får leta på ett allt större område, konstaterar Lars-Göran Rutqvist.
Pensionsavgångar och anställningsbehov innebär att en yngre generation måste skolas in.
– Även om de kan gräva krävs det mer än så för att göra ett bra jobb, de behöver erfarenhet, och det kan man bara få i fält.
Gröngölingarna måste alltså få arbeta – på noga utvalda arbetsplatser.
– Vissa jobb är direkt olämpliga att sätta dem på, det ligger mycket på arbetsledaren att guida dem, säger Lars-Göran Rutqvist.
För att underlätta rekryteringen har två av företagets anställda gått en kurs i Åkeriförbundets regi, de kan därför erbjuda arbetsförlagd utbildning, APL.
– Svårigheten med APL är kanske att det är svårt att utbilda i praktiken – man ryms inte två i en grävmaskin, kommenterar Ann-Christine Rutqvist.
Hon efterlyser också ett större praktiskt kunnande hos blivande förare.
– De behöver inte vara reparatörer, men det vore önskvärt om de var bättre orienterade när det gäller fordonsunderhåll.
I jakten på förare ser Rutqvistarna också gärna att fler kvinnor söker sig till branschen, för att öka utbudet om inte annat. I dag har firman två kvinnliga förare, men man ser gärna fler.
– Jag vet inte varför det är så svårt att locka kvinnor, i Aitik finns det många kvinnliga förare men på andra ställen är det jättefå, säger Lars-Göran Rutqvist.
– Har man väl anställt en kvinna brukar det vara lättare att få dit fler, kommenterar Ann-Christine Rutqvist.
För egen del satsar företaget på att utbilda sina anställda så att så många förare som möjligt ska kunna köra så många olika maskintyper som möjligt, Rutqvistarna anser sig också ha ett bra ålderspann på personalen – den äldste har ett par år kvar till 60-årsdagen och den yngste är nästan 40 år yngre.
Lallas traktorer startade med två Cat-lastare men för Rutqvists Schakt är det Volvo som gäller – med ett undantag.
– Vi har en Liebherr-grävare, en specialmaskin på 90 ton som når 34 meter, säger Lars-Göran Rutqvist.
Grävmaskinen är färsk, den kom till firman i januari och skrotar nu höga bergsidor i Aitik.
Rutqvists Schakt har i dag ett 20-tal anställda och tolv maskiner: sex grävmaskiner på 30-70 ton, två hjullastare på 30 samt 55 ton och fem 40-tonsdumprar. Samtliga är sysselsatta i Aitik och i Boden finns numera bara kontoret – åtminstone ett tag till.
– Troligen kommer vi att flytta kontoret till Gällivare också, konstaterar Lars-Göran Rutqvist.
– De väntar bara på att jag ska gå i pension nästa år, ler Ann-Christine Rutqvist.
—————————————————————————————————Entreprenadbranschens egen tidning!
Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube!
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.