10

Bilder

Arbetet kan bara utföras när vattenflödet är lågt, om det regnar häftigt i några dagar stiger vattnet, något som påverkar framförallt sikten. – Vi kollar vädret varje dag, kommenterar Robert Ström. Foto: Ulrika Andersson

Bjurholm. Stilla flyter Lögdeälvens mörka vatten fram, skogsälven rinner upp i Stöttingfjället i södra Lappland och mynnar ut i havet vid Nordmaling och just här, några mil utanför Bjurholm, är älvfåran rak och vattenmassorna glider fram i ett enda tjockt sjok.

Lite längre ned händer något. Plötsligt hörs ett porlande, nu kvillrar och hoppar vattnet fram, det forsar runt stora block, fastnar en stund i en trädstam innan det skuttar vidare. Älven har fått liv, nu är den vare sig rak eller enhetlig.

Ännu lite längre ned i älven ser vi varför – en 30 tons grävmaskin står mitt ute i älvfåran och städar upp, eller snarare stökar till. L Entreprenad är på plats för att ge Lögdeälven dess forna form åter, under ledning av Robert Ström, vattenekolog på länsstyrelsen.

– Vi ska restaurera en bit av älven, säger han.

Ett obehindrat och förutsägbart flöde var hett eftertraktat under flottningens guldålder - timret fick inte bröta ihop på sin väg från inlandets stora skogar till kusten och sågverken. De naturliga vattendragen måste därför slätas till och rensas ur, och dåtidens kraftkarlar fick hugga i.

– Man tog bort alla strukturer, uddar och forsnackar och stora block, säger Robert Ström som konstaterar att det bara i Västerbottens län finns 800 mil rensade flottleder.

Rensningen skedde först manuellt, redan på 1800-talet lades stor mankraft på att räta ut och röja upp vattenvägarna, på 1940- och 1950-talen kom maskinerna in i bilden, bandtraktorer fyllde igen djuphålor, städade bort ifallna trädstammar, ledde om vattnet och vinschade loss block.

I dag är det många år sedan timret färdades på älvarna, och tanken är nu att återställa vattendragen, en naturvårdande insats som sker inom ramen för projektet Levande laxälvar, ett projekt som i sig är ett medel för att nå miljömålet Levande sjöar och vattendrag.

– Västerbotten ligger rätt långt framme när det gäller att restaurera, större delen av Vindelälven och dess biflöden är restaurerade genom olika projekt, säger Robert Ström.

De stenblock som mödosamt baxades bort ska alltså läggas tillbaka, de torrlagda ytorna ska åter läggas under vatten och de ursprungliga forsnackarna och vikarna ska byggas upp igen.

– Medvetet vinklar vi nackarna så att vi får strömmarna åt olika håll, en hårdare ström kan till exempel driva in insekter, sedan lägger vi en djuphåla bakom så att fisken kan stå vid hårdströmmen och få mycket mat med lite ansträngning, säger Robert Ström.

När vattnet forsar fram syresätts det dessutom på ett helt annat sätt, påpekar han.

Flottledsrensningen innebar också att de gamla träd som tippat ner i älven lyftes bort, samtidigt som de träd som stod närmast älven höggs ned. Men även träden har betydelse för älvens djur och växter.

– Därför ser vi till till att fälla ned nya träd i vattnet, de träd som växer längs strandkanten är inte gamla nog för att falla i själva säger Robert Ström.

Länsstyrelsen har flera restaureringar på gång i Sävarån, Hörnån och Karlsbäcken och beroende på hur stort vattendraget är används grävmaskiner på 15-30 ton. Miljöoljor är ett krav och föraren har även absorptionsmattor med sig – om olyckan ändå skulle vara framme.

Här i Lögdeälven är det Nordmalingsföretaget L Entreprenad som utför uppdraget med en 30-tons Hyundai 290 LC-7A. Föraren heter Fredrik Wallberg Ernstsson, med en gallergripskopa flyttar han block och träd och med en sorteringsskopa tar han fram lekgrus åt ynglen.

Vattnet är grunt – i alla fall just i dag – och Fredrik Wallberg Ernstsson sitter säkert i sin maskin trots att vattnet virvlar runt larverna.

– Det var lite djupare förut, då gick vattnet precis under hytten, kommenterar han.

Vattendjupet oroar honom inte, då är det värre med sikten.

– Man måste vara lite orädd, det är svårt att se vad man gör – det är helt svart i vattnet. Men jag ser det som en utmaning, ju svårare desto bättre!

Han gräver djuphål, flyttar block och sorterar grus – hela tiden i tätt samråd med Robert Ström som arbetar på stranden där han bland annat fäller träd med motorsåg.

– Han berättar exakt vad jag ska göra, men nu börjar jag se själv vad som behövs.

– Han är riktigt duktig, det är en stor fördel om föraren är intresserad, kommenterar Robert Ström.

På ett sånt här jobb har man ingen nytta av ritningar.

– Man måste ”läsa” hur det kan ha sett ut en gång, se de ”utsuddade strukturerna”, säger Robert Ström.

Det gäller att gå på känsla, en ytterst liten del av rensningarna är dokumenterade. Vissa saker är dock uppenbara, stenkistor ska bort, detsamma gäller riskistor.

Riskistorna består ofta av just ris, just här är det dock större stockar som lagts ut vid stranden för att räta ut älvfåran. En mindre ö har också byggts upp och ett långsmalt stenröse spärrar av vattnet ytterligare.

– Stenarna ska bort, vi ska riva riskistorna också men kommer att spara en del av ön, kommenterar Robert Ström.

Det gäller att lämna efter sig en naturlig miljö.

– Det får inte se konstgjort ut, här ska det inte vara några raka linjer.

Det estetiska är ett värde i sig, men för djur och växter kan restaureringen vara en fråga om liv och död.

– Vi vill få tillbaka miljön och ge växter, fisk, insekter, fåglar och andra djur bättre livsbetingelser, säger Robert Ström.

Många insekter lever till exempel på nedfallna löv, men utan stora block i vattnet spolas löven bort.

– Utan bromsande strukturer försvinner näringen nerströms, kan vi samla ris och löv blir det bra käk för insekterna som sedan kan locka till sig strömlevande fiskar som harr, öring och lax – som i dag har ont om lekplatser i den utslätade älven.

Det som fattas är bland annat lekgrus, när älven rensades rördes botten upp så att det fina materialet spolades bort. En av Fredrik Wallberg Ernstssons uppgifter är därför att bryta upp botten så att gruset som finns under det grövre materialet kommer fram.

– Det gäller dock att göra det utan att grumla vattnet för mycket, kommenterar Robert Ström.

Restaureringen ska förhoppningsvis också innebära att till exempel strömstaren och uttern trivs bättre, Robert Ström hoppas också att en naturligare älv ska öka flodpärlmusslans chanser.

– De kan bli upp till 250 år gamla och är beroende av öringyngel.

När Leveranstidningen Entreprenad hälsar på har Fredrik Wallberg Ernstsson och Robert Ström arbetat i älven i fyra dagar, 100-150 meter har man hunnit med, ett bra resultat även om det finns mycket kvar att göra – nästan 1,3 mil ska återställas och hela sträckan är ännu inte finansierad.

– Vi håller på till i september, sedan börjar vi om nästa sommar men vi behöver mer pengar för att kunna färdigställa allt, säger Robert Ström.

Projektet har tilldragit sig ett visst intresse, bara någon vecka efter Entreprenads besök ska självaste kungen komma på visit i samband med en nationell vattenkonferens.

Det som väntar majestätet är en enslig men vacker arbetsplats, där huggormarna gonar sig i solen och luften emellanåt dallrar av mygg, en miljö som passar som handen i handsken även för naturvännen Fredrik Wallberg Ernstsson, särskilt som hans förra uppdrag gick ut på att täcka en industritipp.

– Jag gick från skit till renlighet, det gillar jag!

Varför står det Bjöörns på maskinen när det är L Entreprenad som gör jobbet? Svaret finns här (klicka på länken).

----------------------------------------------------------------------------------Entreprenadbranschens egen tidning!

Följ oss på  Facebook, Instagram, Twitter och Youtube! :)

Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.