CE-märkning är ett krav
En entreprenör och en leverantör skapade tillsammans en ny teknisk lösning. Resultatet blev en instabil och farlig maskin. Leverantören vägrade häva köpet men enligt Reklamationsrådet vilar ansvaret för CE-märkning tungt på tillverkaren.
Vems är felet om en entreprenör och en leverantör gemensamt tar fram en ny maskin där alla delar är CE-märkta, men där helheten är instabil och helt olämplig? Reklamationsrådet, det vill säga Maskinleverantörernas och Maskinentreprenörernas gemensamma råd, fick anledning att ta ställning till just den frågan härförleden.
Entreprenören tog kontakt med en av sina leverantörer, tillsammans tog man sedan fram en värdmaskin utrustad med en vikplog och en baktill monterad sandspridare. Både vikplogen och sandspridaren var av annat fabrikat än värdmaskinen.
Arbetet med att ta fram snöröjningsekipaget kantades av problem, men efter en del leveransförseningar kunde snöröjaren sättas i arbete. Det visade sig dock direkt att maskinen var instabil.
– När värdmaskinen styrdes ut helt tippade den lätt och skulle flera gånger ha lagt sig på sidan om inte något av sandspridarens hörn gått ner i underlaget och stoppat vältrörelsen, förklarar Lars-Erik Ljungberg på Reklamationsrådet.
Entreprenören skickade då tillbaka snöröjaren till leverantören som försökte göra den stabilare genom att flytta sandspridarens infästning så nära värdmaskinen som möjligt och fylla däcken med vätska. Det visade sig dock att stabilitetsförbättringen blev marginell, företaget vågade därför inte använda snöröjaren och krävde att köpet skulle hävas.
Säljaren motsatte sig detta.
– De menade att kunden var en kompetent entreprenör som själv hade ”komponerat” snöröjaren. Man hade därför inte fördjupat sig i vilken tyngd och stabilitet värdmaskinen skulle ha behövt för att bära sandspridaren och vikplogen, säger Lars-Erik Ljungberg.
Frågan landade därefter på Reklamationsrådets bord, och rådet, som har till uppgift att lösa tvister mellan maskinköpare och maskinsäljare, konstaterar att det enligt Svensk Standard SS-EN 474-3:2006+A1:2009 "Anläggningsmaskiner-Säkerhet-Del 3: Krav för lastare" under kapitlet ”Stabilitet” framgår att maskinens arbetslast ska vara 50 – 80 procent (beroende på arbetsuppgift och underlag) av maskinens tipplast.
– Rådet fick också se en video som visade att maskinen, när den var fullt utsvängd, fick en stabilitet nära eller lika med noll när farten ökades, säger Lars-Erik Ljungberg.
Rådet kom fram till att risken för att maskinen skulle välta och orsaka skador på person och egendom var stor, och bedömde därför att snöröjaren var olämplig för sitt ändamål.
Vems var då felet – leverantörens eller kundens? Enligt Reklamationsrådet står det klart att de tre enheterna – värdmaskinen, sandspridaren och vikplogen – var för sig var CE-märkta, men att det enligt Maskindirektivet hade skett en omfattande ombyggnad av värdmaskinen.
– Enligt Maskindirektivet ska då den nya maskinenheten CE-märkas på nytt. Tillverkaren, det vill säga den som här hade skapat den nya maskinenheten genom att montera samman värdmaskin med plog och sandspridare, skall ovillkorligen göra detta. Maskindirektivet är glasklart på denna punkt, konstaterar Lars-Erik Ljungberg.
Reklamationsrådet slår fast att det ingår i en CE-märkningsprocess att göra en riskbedömning för att se om maskinenheten i fråga uppfyller grundläggande hälso- och säkerhetskrav. Rådet konstaterar också att den som utför en sådan riskbedömning inte skulle kunna undgå att märka den dåliga stabiliteten.
– Leverantören hade i detta fall inte gjort någon riskbedömning och CE-märkning. I och med detta var maskinenheten olaglig att använda och säljas inom EU och Rådets rekommendation till tvistens lösande blev ett upplägg innehållande en uppmaning till leverantören att återta maskinen, en uppmaning som följdes, säger Lars-Erik Ljungberg.
———————————————————————————————Entreprenadbranschens egen tidning!
Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube!