Finprogram för masstvätten
Det går att tvätta även fina massor, det har dessutom blivit enklare att få tillstånd att sätta upp en mobil tvättanläggning. Svevia hoppas därför att fler ska tvätta sina förorenade massor i stället för att deponera dem.
7
Bilder
Svevia visar sin tvättanläggning, Eskilstuna 6 nvember. foto: Ulrika Andersson, Leveranstidningen Entreprenad. Jorden delas upp i en grövre och en finare del, den grövre går ut ur processen medan den finare delen och vattnet går vidare.
Eskilstuna . Massor förorenade av till exempel olja eller metaller dyker upp på många entreprenader, de måste ofta köras bort för deponering och entreprenören får i stället köpa och köra tillbaka nya åtefyllnadsmassor. Svevia anser att man i många fall skulle kunna slippa denna masslogistik genom att tvätta de förorenade massorna.
– Det spar in transporter och massor att behandla på plats, förklarar Marie Eriksson, arbetschef på Svevias enhet för marksanering.
Svevia utför egna marksaneringsentreprenader, de tar också emot massor för rening och har mottagningsanläggningar från Svappavaara i norr till Ystad i söder. I Ystad finns också sedan 2004 en stationär tvättanläggning.
– Den går att flytta men det kräver rejäla transporter och tar ett antal veckor, säger Marie Eriksson.
2011 kompletterades den stationära anläggningen med en mobil variant.
– Den är främst inriktad på vattenrening genom sedimentering, filtrering med mera, säger Marie Eriksson.
Processen innebär att en hjullastare eller en grävmaskin lyfter ner massorna i en behållare. Därifrån skruvas materialet vidare, och blandas med vatten i en tank till en ”slurry”. Vid behov tillsätts kemikalier, slurryn passerar därefter en dysa med högt tryck.
– Då blir det friktion mellan jordpartiklarna, det frigör föroreningar, förklarar Marie Eriksson.
Jorden separeras sedan från vattnet i en roterande cyklon. Det grövre materialet trillar ned till botten och kan sedan läggas på hög, övrigt material går vidare för avvattning.
– Vi tar regelbundet prover på materialet för att säkerställa att det verkligen är rent, säger Marie Eriksson.
Det fina materialet går vidare tillsammans med vattnet, ett kemiskt ämne tillsätts för att få finpartiklar att klumpa ihop sig, klumparna faller till botten och vattnet går vidare för rening i tre steg. Första steget innebär att gå igenom tre sandfilter, därefter väntar ett bomullsfilter som ska fånga de finpartiklar som trots allt smet förbi sanden. När partikelavskiljningen är gjord väntar ett media, speciellt utvalt för just de massor som ska tvättas, som ska absorbera föroreningar ur vattnet.
– Mediat påminner om aktivt kol, det fungerar på samma sätt men är dyrare och håller betydligt längre, säger Marie Eriksson, som konstaterar att föroreningarna oftast sitter i finaste koncentrationerna.
Så länge anläggningen står på ett ställe går vattnet i ett slutet system.
– Vi släpper inte ut något vatten innan det är dags att stänga, och tar prover för att se att det då är tillräckligt rent, säger Marie Eriksson.
Det är inte alla jordar som kan tvättas i anläggningen.
– Det bästa är ett friktionsmaterial med mycket sand, är det mycket silt sjunker kapaciteten fort, organiskt material som växtdelar och rötter är också ett problem, mycket olja kan också vara ett problem. Är det för mycket lera säger vi nej, vissa fyllnadsmassor kan dock fungera medan torv är helt otvättbart, säger Marie Eriksson.
Massorna provtas därför innan Svevia kan åta sig ett uppdrag.
– Det räcker med ett par spannar.
Den mobila anläggningen ska klara att tvätta 20 ton per timme och enligt Marie Eriksson är Svevia redo att ta sig an även mindre volymer.
– Vi flyttar tvätten för 4 000–5 000 ton.
Svevia beskriver sin mobila anläggning som enkel att flytta, den är uppbyggd kring ett antal 20-fotscontainrar och ett lastväxlarflak.
– Vi kan flytta den till ett nytt ställe på tre dagar, det finns en hel del krav på vilket underlag den ska stå på, men vi kan ta den till alla typer av arbetsplatser, säger Marie Eriksson.
Flyttbarheten har en uppenbar nackdel, anläggningen har inte lika stor kapacitet som en stationär tvättanläggning. Fördelarna överväger ändå, anser Marie Eriksson.
– Vi ser en stor potential på mellanstora projekt.
Svevia tror att det finns avsevärda volymer massor som skulle kunna tvättas i stället för att deponeras.
– Genom att tvätta massorna slipper man köra iväg de gamla massorna, man slipper också köra dit nya, rena massor.
Marie Eriksson tror att anledningen till att inte fler låter tvätta sin jord är att de tror att det är svårt och krångligt.
– De gamla tvättanläggningarna klarade inte massor med mer än tio procent finmaterial, de är gjorda för grövre material. De nya klarar mer, det har dessutom blivit mycket enklare att få tillstånd till att få ställa upp en anläggning, förut var det ett tillståndsärende som kunde ta 1-2 år, nu räcker det att göra en anmälan, bifoga sitt kontrollprogram med mera, sen tar kommunen ställning på högst 6-8 veckor.
En annan möjlig anledning är upphandlingsförfarandet, där det kanske redan i förfrågningsunderlaget slås fast att massorna ska köras bort.
– På en totalentreprenad är vi ofta fria att använda massorna som vi vill, i en utförandeentreprenad kan det vara svårare.
Det kan vara svårt att konkurrera prismässigt med deponierna, Marie Eriksson hävdar i stället att totalkostnaden kan bli lägre om man tvättar jorden.
– Man slipper både transportkostnaderna och kostnaden för att köpa in nya massor om de gamla kan återvinnas på plats.
Svevia har i dag en mobil anläggning, men Marie Eriksson hoppas på fler.
– Det tar ju ett tag att komma igång med en sån här verksamhet.
Tvättanläggningen testades först under ett halvår i Ystad, sedan fick den jobb i Malmö där den tvättade massor vid bussgaraget. Sedan i våras står den uppställd i Eskilstuna där den ska tvätta 12 000 ton åt Sveriges Geologiska Undersökning. Nästa uppdrag, som väntas bli av nästa sommar, blir att rena massor åt Trafikverket i Småland.
