Stadig väg över fjället
Brännåker. Regnmolnen ligger tunga över Gitsfjället och sikten är dålig. Fjället är invärvt i dimma och av den spektakulära Akkantjakketoppen syns inte ett skvatt.
Vägen slingrar sig upp och även om man får köra en bra stund innan man träffar på någon maskin syns det ändå tydligt att här pågår förstärkningsarbete. Myren på båda sidor om vägen är urgrävd, schakten fyllda av grovt berg och den unga älg som förnärmat rusar upp från sin viloplats när vi kommer för nära får ta sina stora kliv över en hårt packad grusväg som snart ska hålla för timmertransporter även sommartid.
– Vägen är jättesvag på vissa ställen, så det är verkligen på tiden att den rustas upp, säger Jonas Fredriksson, arbetsledare på entreprenören Svevia.
Formellt sett innebär uppdraget att uppgradera väg 1057 mellan Storbäck och Strömnäs i södra Lappland. Vissa sträckor har bärighetsklass 2, andra bärighetsklass 3 men när allt är klart ska alla de 2,5 milen uppfylla bärighetsklass 1.
– Vägen förstärks för att tillfredsställa skogsnäringen och övriga näringslivets behov, säger Jonas Fredriksson.
Timmertransporterna har kunnat rulla över Gitsfjället även tidigare, men bara med rejäl tjäle i marken.
– Transporterna sommartid har varit mycket begränsade, och med en bättre väg kan man korta transporterna avsevärt, det vinner bland annat miljön på, säger Jonas Fredriksson.
När Leveranstidningen Entreprenad hälsar på i början av juli har Svevia tre grävmaskiner (bandgrävare på 21-30 ton), två väghyvlar, två dumprar, två vältar (en självgående och en traktordragen) och sex lastbilar igång på projektet.
– Som mest, i vintras när vi hade mycket uttransporter av material, intransporter av berg samt mottagning på tipparna, hade vi ett 30-tal enheter igång, säger Jonas Fredriksson.
Väghyvlarna och en del av lastbilarna är Svevias egna, de sköter också utsättning och skyltning med eget folk men i övrigt förlitar man sig på underentreprenörer.
– De flesta är från Vilhelminatrakten, till exempel Svanlunds Grävtjänst och Håkan Jonssons Traktor, de inlejda lastbilarna kommer från olika fraktbolag i Västerbottens inland, men dumprarna kommer från Norrböle Sten och Kross i Örnsköldsvik, säger Jonas Fredriksson.
Underentreprenörerna avkrävs inte GPS eller andra mer avancerade utrustningar.
– Det räcker bra med tvärfallssystem i väghyveln, det är dessutom svårt att ta emot signaler här, vi har knappt mobiltäckning och kommunicerar mest via radio. Kvalitetssäkringen får ske med noggrann dokumentation i stället.
På maskinsidan har man hittills varit förskonad från större haverier.
– Det är ju alltid något som går sönder, men i stort har vi klarat oss bra, de haverier vi haft har inte påverkat verksamheten, säger Jonas Fredriksson.
Den slingrande fjällvägen ska få rejäla stödben men blir även fortsättningsvis 5,5-6 meter bred.
– Men den blir betydligt högre, en halv meter till på de flesta ställen med 42 centimeter förstärkningsgrus och åtta centimeter slitlager, förklarar Jonas Fredriksson.
Entreprenören måste därför göra slänterna betydligt bredare för att säkerställa en bättre trafikmiljö och minska olycksrisken.
Åtta kilometer går igenom Blaikfjällets naturreservat, ett Natura 2000-område. Den känsliga fjällnaturen måste skonas lite extra och det ställer extra höga krav på entreprenören.
– Vi får inte fara fram hur som helst, vi kan till exempel inte ha några sidotippar i reservatet och allt material vi gräver ur måste transporteras ut direkt. Vi får inte heller förvara bränsle på fjället så det bär vi ut och in hela tiden.
Tankbilar fyller godkända farmartankar som sedan lyfts in när det ska fyllas på bränsle i reservatet, och tipparna har placerats så att det är lätt att nå dem utanför reservatet.
– Det är inget hinder, det blir lite annorlunda bara.
Projektet drogs igång i september 2012.
– Vi började med att byta samtliga trummor, cirka hundra stycken, medan det var tjälfritt, säger Jonas Fredriksson.
När det började frysa på började man gräva ut myrarna för att ge den nya vägen de rejäla stödben den behöver.
– Det måste vi göra under den tjälade perioden, vägkroppen måste frysa ihop först, annars rasar den ut på sidorna.
Schakten blev 1,5 – 8 meter djupa beroende på hur djupt myren gick.
– När schakten bara är 1,5 meter djupt räcker det att göra det skopbrett, ju djupare schakten är desto bredare måste de bli, säger Jonas Fredriksson.
De utgrävda schakten fylldes sedan med bergkross i fraktionen 0-600.
– Det är i princip okrossat råberg som vi lägger i för att vägen inte ska jäsa ut, men vi kör ju inte dit stora skut, kommenterar Jonas Fredriksson.
Ovanpå råberget har man sedan tätat av med ett lager morän, levererat från täkten i Arksjöberg.
– Vi kan inte lämna råberget i dagen, det går inte att köra på.
Totalt har man grävt ur 125 000 kubikmeter myr, och fyllt upp med lika mycket bergkross levererat av Svevia Ballast, som driver två täkter längs vägsträckan – en i Strömnäs och en i Arksjöberg.
Myrutgrävningarna gick som smort, förklarar en förvånad Jonas Fredriksson.
– Vi hann faktiskt gräva ur samtliga myrar i tid, vi blev klara i mitten av april.
– Men då var det en otroligt gynnsam vinter med lite snö och lite blåst, vi hade faktiskt inte en enda stådag på grund av oväder.
Flitens lampa lyste alltså under vintern, men när aprilsolen började värma blev man tvungen att slå av på takten.
– Allt stannar av när vårförfallet kommer, vi måste vänta in att tjälen går ur marken och eftersom vi har sådana höjdskillnader längs vägen, från fjället till mer låglänta partier, blev det en lång procedur, säger Jonas Fredriksson.
Alla transporter bröts under tjällossningen, men i mitten av maj drogs arbetet igång igen.
– Vi började rikta upp vägen, dika och slänta och städa till på ytterområdena.
Parallellt med vägprojektet, som har Trafikverket som beställare, kunde Svevia dock lägga ner kommunalt bredband längs vägen på Vilhelminas och Doroteas uppdrag.
– Vi har grävt och plöjt ner slangar och kablar under vårförfallet, de ska sammanlänka nätet så att det ansluter till kablarna längs de belagda vägarna på båda sidorna om fjället.
Med stödbenen på plats och tjälen ur jorden har man sedan byggt vägen på höjden.
– Vi kör på material, rullar ut duk och lägger på förstärkningsgrus i fraktionen 0-45 blandat med en liten del mesa.
Mesan, en biprodukt från pappersmassatillverkningen, transporteras till täkten från kusten av Svevia Ballast och ska binda samman förstärkningsgruset lite extra.
– Det är verkligen kletigt, inget man vill köra i regn med, då blir det som en enda vit plättsmet överallt, ler Jonas Fredriksson som räknar med att totalt 230 000 ton grus ska läggas ut på vägen.
Det hela har i stort förlöpt precis som det var tänkt uppger han.
– Det är ju alltid en del småjusteringar, men jobbet har gått bra. Vi körde lite drygare skift i höstas för att hinna forcera myrarna innan det blev vår men nu är det normalskift som gäller.
Fjällfiskens väl och ve måste också ombesörjas. Förutom en hel rad nya trummor som ska läggas ut längs fjällsträckan ska ett antal fiskvandringstrummor placeras ut i bäckarna.
– Det är en helt ny typ av trummor som vi inte testat förut, säger Jonas Fredriksson.
De nya trummorna ska vara lättare att hantera.
– Normalt lägger vi trummor utan botten på fundament, de här har i stället en flat botten som man kan lägga som de är.
De flatbottnade trummorna förses sedan med sten som ska ge fisken en naturlig miljö, fackverk ska förhindra att stenarna spolas ut.
– Eftersom trumman är hel ska den vara enklare att hantera, man slipper passa in den på fundament.
Jonas Fredriksson räknar med två veckors semesterstopp i slutet av juli, då stannar de större arbetena av
– Men det kommer att pågå arbete hela tiden, till exempel trumbyte.
Sommaren 2014 ska det hela vara färdigt.
– Vi skulle egentligen vara klara i höst, men det visade sig att det var mer myr än man trott, därför har vi fått förlängt, kommenterar Jonas Fredriksson.
Vägen ska hela tiden vara öppen för trafik. Nu är trafiken knappast mördande på sträckan, byarna är få och glest befolkade och timmerbilarna är ännu så länge bannlysta sommartid.
– Det är inga problem med trafik, det bor kanske tio personer i Brännåker, bland annat min chef som för första gången någonsin har nära till jobbet!
———————————————————————————————
Entreprenadbranschens egen tidning!
Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube!
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.