Helgens största käftsmäll
Motala. Motala har fått vänta länge, men när infrastrukturen väl kom till stan så smällde det till.
Infrastrukturbyggena har stått som spön i backen i den här delen av Östergötland, järnvägen har byggts ut till dubbelspår och riksväg 50 mellan Motala och Mjölby får en ny sträckning, något som bland annat gett Motala en ny siluett tack vare en helt ny högbro över Skepparpinan.
Men när det nya tar plats måste en hel del gamla trotjänare gå i graven. Det stora projektet innebär en hel del rivningsarbeten och Jansson Entreprenad från Linköping har haft många jobb i Motala under de senaste månaderna.
– Vi har redan rivit sju broar på projektet, fem över Motala ström, en över Gästisgatan och en över Göta Kanal, en rätt känd svängbro från 1873 säger Kjell Jansson, vd på Jansson Entreprenad.
Rivningsarbetet påbörjades i november förra året och i slutet av mars var det dags för den åttonde och sista bron – den 50 år gamla järnvägsbron över riksväg 50.
För att kunna genomföra rivningen måste trafiken på Motalas huvudpulsåder stängas av i 48 timmar.
– Jobbet skulle egentligen göras mitt i veckan för någon månad sedan, men bussarna lade in sitt veto, förklarar Kjell Jansson.
Rivningen förlades i stället över en helg och klockan 20.00 fredagen den 21 mars stängdes vägen av och maskinerna dundrade in.
Rivningen sker dygnet runt, med fem man per skift. Maskinerna står på rad och river, på plats finns en Volvo EC 380 DL på 40 ton, utrustad med en roterande pulveriserare, en EC 240 CL på 28 ton utrustad med hammare, en Caterpillar 330 Quarry på 40 ton med en hammare samt en Volvo EC 300 DL på 36 ton utrustad med en roterande pulveriserare.
– Den sistnämnda är ute på sitt första jobb, säger Kjell Jansson.
Maskinen ser verkligen sprillans ny ut, det visar sig att den, liksom alla Jansson Entreprenads nya maskiner, försetts med ett lager klarlack.
– Vi skickar alla våra maskiner direkt från fabrik till att klarlackas, en del tror att det är högfärd men det är det inte, Volvos färg är så dålig att betongdammet fastnar i den, efter sex månader ser maskinen ut som om den är fem år. Med klarlack på rinner dammet bara av, förklarar Kjell Jansson.
Den nya maskinen är också försedd med ett Oilquick snabbkopplingssystem, något som Kjell Jansson länge varit motståndare till, främst på grund av priset.
– Jag tyckte det var för dyrt och det tycker jag fortfarande. Men jag kommer nog att skaffa det på alla mina maskiner, man spiller inte olja och det finns inga slangar som kan gå sönder.
Kjell Jansson ser också en rad ergonomiska fördelar.
– Det blir enklare att byta redskap och när man river är det många redskapsbyten. Arbetsmiljön på vintern förbättras också när man slipper jobba med stela, tunga slangar. Trots att det är för dyrt, tjänar man på det. Om det tar tio sekunder att byta redskap i stället för en kvart och en maskin ska tjäna in 2 000 kronor i timmen förlorar man 2 500 kronor per dag om man byter redskap fem gånger. Det är mycket pengar.
Catgrävaren har taktpinnen, den ger sig på bron först och hamrar frenetiskt. Hammarslagen är rytmiska och volymen väl uppskruvad.
– Men ingen har klagat, trots att vi hamrat hela natten, ler Kjell Jansson.
Maskinkollegorna tar vid när en brodel är tillräckligt ”uppmjukad” och drar, sliter och klipper ner den. Siste maskin i raden får sedan hamra ner betongen i hanterligare bitar.
Den gamla bron ligger bara några meter ifrån den nybyggda ersättaren. Rivningen måste därför ske med viss finess.
– Vi klipper ner den och fäller den åt rätt håll, förklarar Kjell Jansson.
En av bropelarna möter sitt öde just när Leveranstidningen Entreprenad hälsar på, den pinfärska Volvon gnager fokuserat på pelaren och drar sedan resolut i armeringen till dess att brostödet ger vika och med ett utdraget brak faller till marken i ett moln av damm.
– Det var 50 ton som föll, kommenterar Kjell Jansson med ett leende.
Han räknar med totalt 500 ton rivningsmaterial. Allt ska sorteras, en hydraulmagnet gör det möjligt att skilja ut även mindre järnskrot.
Betongen går sedan på egna lastbilar för att bli motfyllnad vid den nya bron över Skepparpinan.
En del av materialet ska eventuellt användas till en vågbrytare och fraktas i så fall av en äldre dumper som kan ta lasta grövre betong och ta sig fram i markerna.
Vid lunchtid på lördagen har man kommit en god bit på väg. Motalaborna finns också på plats, en stor skara står väl samlad i solskenet för att beskåda hur maskinerna sliter och hamrar sönder bron.
– De började komma redan på fredagskvällen, vi blev tvungna att sätta upp avspärrningar och en del har till och med tagit taxi hit, säger Kjell Jansson.
Det gäller att passa på, för föreställningen är tidsbegränsad. Å andra sidan får man sitt lystmäte med dygnet-runt-show.
– Nu måste det gå fort och vi jobbar även på natten. Hade vi jobbat som vanligt hade rivningen nog tagit 3-4 dagar, säger Kjell Jansson.
Han räknade med att det hela skulle ta lite drygt ett dygn och blev i princip sannspådd på den punkten, på lördag kväll klockan 18 var bron riven och vägen städad, ett par timmar senare kunde trafiken släppas på.
– Vi blev klara med god marginal, vi hade till måndag morgon klockan fem på oss, det är roligt, säger Kjell Jansson.
———————————————————————————————
Entreprenadbranschens egen tidning!
Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube!
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.