Rätt mätt utan käpp
Mätkäpparna förslog inte när den jättelika deponin skulle sluttäckas och LSR testade därför att sätta ett grävsystem på hjullastaren. – Det har förenklat arbetet en hel del, säger Per Rosdahl.
3
Bilder
Hjullastaren är splitter ny och har försetts med ett grävsystem med dator, GPS-platta och skärm i hytten. Hjullastaren är splitter ny och har försetts med ett grävsystem med dator, GPS-platta och skärm i hytten.
Landskrona . Per Rosdahl har en svindlande vacker utsikt från maskinhytten på sin för skånska förhållanden ovanligt högt belägna arbetsplats. Höstdimman är grå och vinden friskar i men Danmark skymtar i fjärran och fartygen glider förbi genom ett Öresund som trots allt glittrar.
Vänder man sig åt andra hållet är utsikten kanske inte lika slående, men ändå tämligen imponerande. Lastbilslass efter lastbilslass av aska har tömts i stora högar och det är Per Rosdahls jobb att fördela massorna så att de hamnar på rätt ställe när han bygger om LSR:s stängda och närmare 60 år gamla deponi till ett mindre berg med noggrant beräknade vinklar.
Uppdraget är både långdraget och komplicerat, tippen, som i dag är 10-12 meter hög, ska bli en sluttande kulle som ”inte är platt någonstans” och där den högsta punkten är 20 meter.
– Det är mycket som ska bli rätt, konstaterar Per Rosdahl.
När han började med täckningsarbetet 2009 rättade han sig efter flaggförsedda pinnar som markerade alla höjder.
– Men det var svårt, det är en stor deponi och jag visste inte alltid exakt var jag var och hur mycket som skulle läggas ut, sedan försvann ofta käpparna och det blev problem.
Osäkerheten gnagde, och när en konsult sedan föreslog att man kunde testa att sätta ett grävsystem på hjullastaren var Per Rosdahl inte sen att haka på.
– Jag var hoppfull, det var lite av ett lotteri med pinnarna tyckte jag.
LSR:s vd Jonny Meerwald blev också nyfiken, och sedan konsulten lät företaget testa utrustningen tvekade han inte inför att investera i den.
– Jag visste ju att det var ett problem och nappade när jag såg att det fungerade och att det skulle kosta mer att inte ha det.
Sedan i våras har Per Rosdahl alltså haft ett grävsystem med sensorer på skopan, skärm i hytten och GPS-tallrik på taket, ett system som dessutom kommunicerar med kontoret och som förser honom med alla nödvändiga höjder och vinklar.
– Det går betydligt smidigare när man ser var man befinner sig, konstaterar han.
Per Rosdahl beskriver systemet som väldigt pedagogiskt, han kan se vad han ska göra i detalj men också ställa in utrustningen så att skärmen lyser grön när nivån är rätt, röd när han måste lasta på mer och blå när han lastat på för mycket.
– Då behöver jag inte ens titta på skärmen, jag ser bara hur det lyser.
Var han än befinner sig talar systemet om för honom vilka höjder och vinklar som gäller just där.
– Det räcker, jag ska ju inte lägga vattenrör eller annat finlir utan få rätt struktur på tippen.
På enklare ställen klarar han sig utan systemets stöd, men han har förvånansvärt stor nytta av det, förklarar han.
– Vid en slänt där vinkeln ska vara rätt för att undvika sättningar är det extra viktigt.
Leverantören Scanlaser behövde inte modifiera systemet för att få det att passa på en hjullastare, och en konsult står för 3D-modellen och de aktuella höjderna.
– De har helt enkelt gjort två modeller, en av deponin som den är och en av hur den ska se ut. Pers jobb är mellanskillnaden, förklarar Jonny Meerwald.
Deponin ska byggas på med enorma massor, kullens högsta punkt ska bli 20 meter hög och Per Rosdahl jobbar sig systematiskt fram över hela ytan och lägger på någon meter i taget.
– Jag börjar i centrum och jobbar mig ut mot kanterna, jag försöker göra någon del klar och sedan går jag vidare.
Ibland måste massorna blandas, ibland är det bara att lägga ut dem.
– Jag får inte lägga på för tjockt heller, det måste packa sig och så måste vi vänta in sättningarna.
Per Rosdahl har en splitter ny Volvo L90G att jobba i. Den har bara gått 80 timmar och nybilsdoften är intakt i den fräscha hytten. Han jobbar heltid med täckningen men materialtillgången skiftar och det går inte att hetsa på ens när tillgången på massor är god.
– Vi kan inte lägga på mer förrän lagren under har sjunkit undan, annars dras bentonitmattan sönder. Deponin måste också klara sättningar utan att det blir vattenfickor, säger Jonny Meerwald som tillägger att man redan nu håller koll på sättningarna via ett 30-tal mätpunkter.
Enligt det miljötillstånd LSR erhöll 2007 måste deponin sluttäckas inom tio år från den dag den stängdes, det vill säga den sista december 2008.
I dag är det bara Per Rosdahl som arbetar med täckningen och troligen blir det inte många fler än så.
– Vi kan inte dimensionera upp med fler maskiner utan att ha material, det räcker bra med hjullastaren. Vi kan inte heller sia om när vi kommer att bli klara, vi måste se hur det sätter sig, säger Jonny Meerwald.
Per Rosdahl för sin del hoppas få vara med när målsnöret spräcks.
– Jag är 57 år nu så jag kanske hinner bli klar innan pensionen, skrattar han.
Fotnot : Läs mer om sluttäckningen av deponin här.