Stockholm. Att vara entreprenör innebär ofta att vara problemlösare. Tekniskt kunnande och en pragmatisk inställning till jobbet gör att entreprenörer ibland modifierar befintliga redskap eller hittar på helt egna lösningar när de verktyg som står till buds inte fungerar.
Men även om många lösningar är både smarta och säkra finns det en hel del exempel på motsatsen också.
Dessutom finns det regler att följa. Enligt Maskinföreskrifterna räknas även redskap som maskiner och den som bygger eller modifierar maskiner, utbytbar utrustning, lyftredskap eller andra redskap med maskinella delar, till exempel ett pålningsaggregat eller en borrutrustning, anses vara tillverkare och måste uppfylla samma krav som de stora maskintillverkarna.
– Då måste man genomgå hela proceduren och till sist CE-märka redskapet, förklarar Carl Axel Sundström på Arbetsmiljöverkets enhet för teknik och marknadskontroll.

Skriftligt
Proceduren är utförlig. Man måste till exempel skaffa fram ”teknisk tillverkningsdokumentation”.
– Man måste ha ritningar och beräkningar, visa vad man tänker tillverka och sedan att det faktiskt blev just det, förklarar Carl Axel Sundström.
Tillverkaren ska också skriftligt intyga att produkten stämmer överens med Maskinföreskrifterna när det gäller till exempel risker för föraren.
Tillverkaren måste också skriva en instruktion som bland annat anger vilken typ av maskin som redskapet är kompatibelt med.
– Det ska stå i manualen så att man till exempel inte sätter ett redskap på en för liten grävmaskin. Man måste också ange nödvändiga detaljer om till exempel ergonomi, belysning, styrsystem och manöverdon, säger Carl Axel Sundström.
Till sist måste man, återigen skriftligt, försäkra användaren att redskapet uppfyller alla krav.
– Det gäller även om det bara är man själv som ska använda redskapet, säger Carl Axel Sundström.

CE-märkning
När alla dessa steg är tagna ska redskapet CE-märkas.
– Det kan tillverkaren göra själv, varken Arbetsmiljöverket eller någon annan utfärdar CE-märkning, säger Carl Axel Sundström.
CE-märkning är ingen oberoende kvalitetsstämpel utan enbart tillverkarens eget ”ord” på att han eller hon uppfyllt ställda krav på säkerhet, hälsa med mera.
Den som har maskiner eller redskap som antingen saknar CE-märkning eller är CE-märkta utan att ha täckning för det riskerar efterräkningar om Arbetsmiljöverket genomför en så kallad marknadskontroll.
– Vi har möjlighet att kräva in underlagen och den tekniska tillverkningsdokumentationen, säger Carl Axel Sundström.
Ett ifrågasatt redskap kan förses med försäljningsförbud eller återkallas från marknaden. När det gäller ett enda redskap som en enskild entreprenör tagit fram kan man kräva att redskapet inte används förrän det är säkert.
– Har skada redan uppstått blir det en domstolsprövning om var ansvaret ska ligga, när entreprenören är tillverkaren är risken stor att man får ta ansvaret.

Lindrigare
För redskap utan maskinella delar är reglerna lite mindre strikta.
– En skopa behöver man till exempel inte CE-märka, men man måste se till att den är säker, förklarar Carl Axel Sundström.
En riskbedömning måste alltså göras, men det krävs varken tillverkningsdokument eller CE-märkning.
Enligt Carl Axel Sundström har Arbetsmiljöverket inte drivit några fall där undermåliga redskap lett till stora skador. Därmed inte sagt att det inte är ett problem.
– Det finns definitivt risker i entreprenadsvängen och det kan ju göras värre av dålig utrustning.
Och visst har han sett hur kreativa lösningar slagit fel.
– Vi har fått in fall där man klippt häckar med stora rotoraggregat med kedjor som kan lossna, eller där man satt motorsågar på grävskopor.
– Vi har också haft en del allvarliga fall där man satt personkorg på en grävmaskin eller en hjullastare som inte är gjorda för det ändamålet.

Hjälp
Det är inte helt lätt att reda ut vad som gäller. Maskinföreskrifterna, som har det formella namnet AFS 2008:3, går att hitta på Arbetsmiljöverkets hemsida.
– I och med att man blir tillverkare får man mycket ansvar enligt Maskinföreskrifterna, betonar Carl Axel Sundström.
De lindrigare kraven för icke-maskinella redskap finns att läsa i AFS 2006:4. En annan användbar skrift är den vägledning för maskindirektivet som finns på EU-kommissionens hemsida tipsar Carl Axel Sundström.
Han tillägger att det i många fall lönar sig att anlita en teknisk expert innan man börjar svetsa.
– Det finns konsulter som vet hur det formella förfarandet ska gå till och som kan göra en vettig riskbedömning av en ny produkt så att man inte tillför risker.