Katrineholm. Det började med en ung man och en lastbil. Mer fanns inte att tillgå när Bernt-Olof Öbrink registrerade sin firma Bernt-Olofs Schaktmaskiner 1963, i Valla utanför Katrineholm. Han körde grus och så småningom behövdes det någon lastbil till och ett par anställda. Snart kom några lastmaskiner in i bilden också, lastbilarna fasades sedermera ut och i takt med att tunneljobben blev allt fler köptes ett antal bergtruckar in. Bernt-Olof och hans anställda matade krossar och företaget fick en allt tydligare bergprofil. Och så kunde det kanske ha fortsatt om han inte en dag fick korn på något helt annat – återvinning. – Vi försökte alltid hitta andra grejer, minns Håkan Öbrink, Bernt-Olofs son, som i dag är vd på företaget, som fortfarande heter Bernt-Olofs Schaktmaskiner (Bosab). Han var rätt färsk i firman när återvinningen kom på tapeten. Det var sent 1980-tal, företaget hade 6-7 anställda, ett antal lastmaskiner och bergtruckar samt fröet till det som komma skulle – ett sorteringsverk man införskaffat för att sortera bark åt en sågfirma. En dag befann sig far och son Öbrink i Sundsvall för att prata just sorteringsverk med Tesab. Ögat föll då på en kross som Tesab tagit fram för att krossa sten. Bosabsgänget tänkte dock ett steg längre. – Vi undrade om man inte skulle kunna krossa asfalt också, säger Håkan Öbrink. Idén bet sig fast och Bosab hyrde en kross för att testa konceptet. Men asfaltåtervinning var inte hett i slutet av 1980-talet, gammal asfalt hamnade utan egentliga undantag på tippen. – Vi fick skapa våra kunder, pappa åkte runt och föreläste hos kommuner och andra och bad dem att inte bara slänga asfalten på tippen utan lägga den i särskilda högar så att vi kunde bearbeta den, säger Håkan Öbrink. Responsen blev trots allt rätt god och Bosab inledde tämligen omedelbart sin förvandling från bergföretag med sorteringsambitioner till fullfjädrat återvinningsföretag. – Vi såg en affärsidé i asfaltåtervinning, vi tänkte att det kunde bli ett bra material att använda till bärlager, ett bra komplement till grus, säger Håkan Öbrink som tidigt fick en bärande roll i arbetet. Bernt-Olof Öbrink skickade nämligen resolut upp sonen till Tesab med uppdraget att vara med och utveckla en ny kross. – Vi byggde ihop den så att det gick att komma ner i fraktion i två steg, säger Håkan Öbrink. Det visade sig att Bernt-Olofs väderkorn lett företaget i rätt riktning. Bergjobben blev allt färre samtidigt som den trailerbyggda krossen fick allt mer att göra. Till slut lade man helt sonika ner all övrig verksamhet och satsade fullt ut på återvinning. Kosan ställdes mot Österrike när det var dags att inhandla kross nummer två. – De hade kommit rätt långt när det gäller återvinning och vi snurrade runt länge där för att hitta precis rätt kross, minns Håkan Öbrink. Det Bosab var ute efter var en större larvkross som utförde allt i ett steg. – Sen när vi fick hem den utvecklade vi den vidare, säger Håkan Öbrink. Han sätter därmed fingret på kärnan i företagets filosofi. Att ständigt utveckla och förbättra produkterna. Krossar är både mastiga och dyra och byts inte ut i första taget. Far och son Öbrink har därför tillbringat många timmar i verkstaden för att försöka ta fram mer eller mindre fiffiga sätt att förbättra kapaciteten hos en kross eller en sikt. – Vi har till exempel byggt en egen vindsikt och det första krossverket har vi nog byggt om 20 gånger. Problem dyker alltid upp, men går ofta att lösa. När Håkan Öbrink märkte att barken ofta var full av sten tog han till exempel fram en ny sikt där man blåste på materialet så att den lättare barken skildes från den tyngre stenen. – Nu finns sådana siktar att köpa, men det fanns inte då, säger han. Alla idéer är inte bra, men går man på pumpen är det bara att försöka igen. – Vi testar, och funkar det inte tar vi ett varv till i verkstaden, man får inte ge upp, säger Håkan Öbrink. När ny teknik dyker upp är det inte heller bara att köpa nytt. Bosab väljer i stället att försöka förbättra sin egen utrustning för att få den att prestera lika bra. – De här grejerna håller ju hur länge som helst bara man underhåller dem, säger Håkan Öbrink. Bosab är i dag ett renodlat återvinningsföretag med fyra asfaltkrossar varav tre även kan krossa betong. Den färskaste är inköpt i år. – Den är lite speciell, den är ihopbyggd med sikt och retursystem så att den blir väldigt kompakt, säger Håkan Öbrink. Krossarna klarar att i ett steg förvandla en asfaltkaka med en diameter på en meter till en fraktion på elva millimeter. – Det har blivit lite av vår specialitet eftersom efterfrågan har ökat, säger Håkan Öbrink. Till krossarna finns ett antal siktverk. – Vi har två Möckelnsiktar, en på hjul och en på larver, vi har också tre stjärnsiktar, säger Håkan Öbrink. Företaget har också ett antal fliskrossar, en av dessa går konstant på Gävle Värmeverk där Bosab hanterar 20 000-25 000 ton per år. För att hålla krossarna igång har man också sju bandgrävare från 3-32 ton och åtta hjullastare. Företaget har också demoleringsutrustning, pulveriserare med mera. Alla enheter är mobila, och de 15 anställda måste också vara flyttbara för Bosab åtar sig uppdrag i hela landet. – Vi har gjort jobb från Jönköping i söder till Gällivare i norr, där vi krossade ner 5-6 hyreshus, säger Håkan Öbrink. Just i dag är asfaltkrossarna i Falun, Jönköping och Västerås. Hemma på gården i Katrineholm tronar åldermannen från 1980-talet, fullt fungerande och redo att rycka ut som reserv. Håkan Öbrink är noga med sina maskiner och därmed även med de personer som ska hantera dem. – Det här är tunga dyra grejer, det går inte att ha en renodlad maskinist som bara öser på, han måste förstå hur grejerna fungerar och att de kan gå sönder. I dag är det alltså sonen Håkan Öbrink som driver firman. Men pappa Bernt-Olof -snubblande nära 70-årsdagen- är fortfarande med på bygget. Far och son äger företaget tillsammans och Bernt-Olof ansvarar för den logistiktunga barkverksamheten. – Han har svårt att hålla igen, men man blir väl likadan själv, säger Håkan Öbrink med ett leende. Företaget har sedan tre år sin bas i Katrineholms östra industriområde, ett område som i dag är något av en leråker eftersom det i ett stort projekt ska omvandlas till Katrineholms Logistikcentrum. Här har Bosab renoverat upp delar av ett gammalt sågverk som nu rymmer kontor och en verkstad där två heltidsanställda servar och reparerar alla fordon och maskiner. Flytten medförde nya affärsmöjligheter, med 70 000 kvadratmeter till sitt förfogande öppnade man resolut en återvinningsstation. Där tar man nu emot bark, asfalt, betong, tegel, jord, returträ, renare schaktmassor med mera. Detta material får krossarna och de andra maskinerna sedan sätta tänderna i när det är dags för vinteruppehåll. – Vi tar hem alla maskiner och reparerar och förbättrar dem i en månad. Sedan får de bearbeta materialet och då kan vi också experimentera lite med dem, se vad som funkar, säger Håkan Öbrink. Den återvunna asfalten har blivit allt viktigare i anläggningsbyggandet. När Bosab började återvinna gick all bearbetad asfalt till bärlager eller väggrus. I dag kan man lägga upp till 30 procent återvunnen asfalt direkt i asfaltverket, och materialet återföds alltså som ny asfalt. – Det var en stor förändring när asfaltverken byggdes om så att de klarar det, säger Håkan Öbrink. Han kan se tillbaka på drygt 20 års återvinnande, där den inledningsvis så lilla marknaden fått allt mer luft under vingarna. I dag ser han bredden som Bosabs största fördel. – Vi har flera krossar och kan åta oss stora jobb, vill någon krossa 100 000 ton per år så klarar vi det. Företaget omsätter i dag 25-30 miljoner kronor och Håkan Öbrink ser egentligen inga gränser för vad man kan återvinna. Och uppfinningslusten glöder fortfarande. – Vi har alltid nya planer men ligger lite lågt med investeringar just nu eftersom vi har investerat rätt mycket det här året. Och affärsidéer har vi alltid, sen får vi väl se om de är bra eller dåliga.