Knivig rivning kräver proffs
Maskinförarna får hålla tungan rätt i mun när Lodab ska jämna pappersbruket i Vargön med marken. Byggnaderna är stabila men på sina håll riktigt riktigt gamla, de står tätt, det springer folk överallt och i väggar och installationer finns spåren av 140 års industriell papperstillverkning.
Vargön . 1869 började man tillverka papper i Vargön utanför Vänersborg i Västergötland och några år senare grundades Wargöns bruk. Under en tid var det en av norra Europas största skogsindustrier och bruket blev den i särsklass största arbetsgivaren i regionen.
Samhället Vargön i sin tur blev en klassisk bruksort där generation efter generation travade till pappersfabriken på morgnarna. Men 2008 beslutade ägaren Holmen Paper att lägga ner hela rasket. 320 människor förlorade sina jobb och nu ska pappersmaskiner, motorer, kablar och annat lösöre säljas eller skrotas och hela det 100 000 kvadratmeter stora fabriksområdet jämnas med marken.
Bara huvudkontoret anses ha ett så högt kulturhistoriskt värde att det får stå kvar, de övriga 37 fastigheterna ska bort och Lodab har fått i uppdrag att agera bödel när det gäller de första etapperna.
När Leveranstidningen Entreprenad hälsar på i mitten av november har rivningen pågått i drygt två månader och Lodab håller som bäst på att avsluta insatsen närmast vattnet, man krossar betong, klipper stål och sorterar de väldiga rivningsmassorna.
– Rivningen i sig är ingen match, det är bara att slå ner. Det är bearbetningen av materialet som tar tid, att krossa och städa efter sig, ler Mika Myntti, platschef på Lodab.
Än återstår dock mycket att riva, projektet är tämligen stort för Lodab med totalt 35 000 kvadratmeter i fas ett och och ett sammanlagt rivningsområde på cirka 100 000 kvadratmeter.
Den första delen av projektet, som präglats av maskinrivning, ska vara avslutad vid årsskiftet. Därefter vidtar fas två, som kommer att innebära betydligt mer handrivning eftersom man då tar steget in i processens hjärta, efter att ha rivit ingången från Vänerns stockintag vidare in till förråd och upplag till själva fabriken. Fas två beräknas ta ta cirka sju månader.
Vad som händer sedan är inte helt fastslaget men Mika Myntti uppger att hela området ska vara nedrivet i slutet av 2011.
Hela området andas historia. De flesta byggnaderna är uppförda i tegel eller betong och de äldsta stammar från 1860-talet. Under årens lopp har bruket byggts ut och byggts om i flera omgångar och varje byggnad är försedd med årtalet det byggdes.
– Det är rätt bra byggt alltihop, men de allra äldsta husen kan man bara knuffa omkull, uppger Mika Myntti.
Renseriet, förrådsområdet, sliperiet, blekeriet, massaupplösningen och några massamagasin var de första husen att gå sitt slutgiltiga öde till mötes. Insatsen måste planeras väl eftersom det är tätt mellan husen.
– Ett hus får inte kollapsa åt helvete och landa på vårt folk som rensar kablar eller folk från Holmen Paper eller Vattenfall som är ute och jobbar. Vi måste riva rätt, säger Mika Myntti.
För att försäkra sig om att det inte går åt fanders gäller det att planera, studera åldriga byggritningar och ta reda på vad husen går för. Arbetsledningen får göra ett gediget jobb innan maskinerna ens är på plats, men Mika Myntti ger ändå maskinförarna den större delen av äran.
– 75-80 procent hänger på maskinisten, de är väldigt erfarna och följer anvisningarna.
Det gäller att veta vilka svagheter en viss byggnad har, om en pelare eller ett valv till exempel inte håller så att huset måste attackeras på ett visst sätt.
– Det går lätt att riva när man har riktiga proffs, det är grunden till allting, säger Mika Myntti.
För att säkerställa säkerheten har hela styrkan briefing minst två gånger i veckan så att alla vet vad alla gör. Logistiken är också viktig, de tidplaner som görs följs noggrant men överraskningar är snarare regel än undantag. Maskiner som skulle användas kanske måste hjälpa till på ett annat Lodabprojekt, eller så kommer nya bud från beställaren och då gäller det att styra om i planeringen.
– De ändrar sig fram och tillbaka ibland, vi har ett hus byggt 2003 som står ovanpå en annan byggnad. Det ville de först spara, sen ändrade de sig och ville riva det, men sen ändrade de sig igen. Nu vill jag speeda upp det hela och få det ur världen, ler Mika Myntti.
Han oroar sig inte särskilt för att inte kunna hålla tidplanen.
– Vi har en viss buffert även om vi inte har några marginaler just nu. Men det gäller att inte slappna av, man måste vara på alerten hela tiden.
Lodab närmar sig varje hus på samma sätt. Beställaren tömmer fastigheten på allt de vill behålla, sedan drar saneringschefen Gerth Larsson in och inventerar byggnaden.
Gamla pappersbruk har ofta ett giftigt förflutet som satt tydliga spår och Lodab har hittills fått sanera alla utrymmen. I rörböjar, maskiner, väggar och golv hittade man asbest. PCB dök upp i oljor och man tror sig ha hittat det även i isoleringsglas. PAH (polycykliska aromatiska kolväten) fann man i korkmattor och rörisolering och ett mera svårfångat byte blev bifenyl, som man hittade i väggarna.
– Enligt kalkylen har vi på 20 000 kvadratmeter totalt 83 gram bifenyl, vi kommer att arbeta i flera veckor och köra bort många containrar till deponi för att få bort mindre än hundra gram, ler Gerth Larsson.
Bifenylet användes i det vaxartade papper man förr paketerade frukt i, en produkt som tillverkades på Wargöns bruk och som alltså fortfarande spökar på platsen.
Gerth Larsson konstaterar att Holmen Paper tagit saneringsfrågan på stort allvar. Prover tas överallt och när det gällde bifenyl beslutade man att sanera på alla ställen där värdet överskred 0,6 milligram per kg, trots att det enligt Livsmedelsverkets rekommendationer är godtagbart med 60 milligram per kg.
– Det är ansvarstagande av Holmen att gå 100 gånger under gränsvärdet, säger Gerth Larsson.
Han tycker att bruket trots allt är relativt rent.
– Det är ovanligt lite sanering för att vara så gamla byggnader, de har gjort mycket saneringar när de har byggt nytt.
Inte för att det gör Lodabs arbete särskilt mycket lättare. Med lägre halter gift i byggnaderna blir föroreningarna svårare att hitta.
– Det är lätt att missa om man inte är noggrann, säger Gerth Larsson
De sex sanerarna har alltså fullt upp och går från byggnad till byggnad.
Totalt räknar Lodab med att avlägsna cirka 20 ton asbest. 40 ton material som är lätt kontaminerat av PCB är redan kört till deponi.
– Halten av PCB i materialet var relativt lågt, säger Mika Myntti.
När saneringen är överstökad är det dags att plocka bort kablar, maskiner och annat lösöre. Lodab och beställaren Holmen Paper samarbetar om att hitta hugade köpare.
– Vi försöker återanvända så mycket som möjligt, och säljer tankar, motorer och maskiner med mera, vi har sålt mycket till Kina, dit även pappersmaskinerna har gått, säger Mika Myntti.
Det som inte går att sälja i befintligt skick klipps ner och säljs som skrot. En del av materialet är dock så segt att saxarna går bet.
– Det finns till exempel en stor barktrumma med tjockt gods och massivt gummi inuti. Den kan inte klippas upp så vi får skära upp den manuellt med gas. Det finns också en del traversbalkar som vi får dela så att stålsaxen kan få grepp, säger Mika Myntti.
Lodab räknar med totalt 4 000 ton stål på tre optioner varav 600 ton rostfritt, 130 ton elmotorer och i fas ett 25 000 ton krossad betong. Betongen ska dock inte säljas vidare i detta skede.
Bruket är nedlagt men det pågår fortfarande verksamhet på platsen. Holmen Paper underhåller en del av de pappersmaskiner som ska säljas och Vattenfall eldar fortfarande i den panna som på obestämd tid ska fortsätta förse både Trollhättan och Vänersborg med värme, förr med spillvärme från bruket, nu eldad för sin egen skull med flis.
– Pannan ska bort, men det kan ta över ett år, förklarar Gerth Larsson.
Totalt har Lodab 15 man på plats. Sex ägnar sig uteslutande åt sanering, övriga river. Den första fasen består mestadels av maskintung rivning, och till sitt förfogande har man tre rivutrustade grävmaskiner, en Case 800, en Caterpillar 400 och en Komatsu 240.
plats finns också en Omtrac kross och en Ljungby hjullastare som skyfflar krossad betong. En äldre bergtruck sköter transporterna och några Bobcats avslutar laguppställningen. I verktygslådan finns sedvanliga rivredskap: betongsaxar, betongcrusher, stålsaxar, skopor…
Bergtrucken är inte ny, men naggande god tycker Mika Myntti.
– Den är verkligen bra att ha, den går snabbt och har stor kapacitet, vi kommer att ha mycket nytta av den när vi ska flytta betong.
Wargöns bruk har präglat Vargön med omnejd i 140 år, och nedläggningen kom därför som en chock för hela bygden. Lodab, som står med yxan i hand, har därför bemödat sig om att både visa och förklara vad man håller på med.
– Det är många som har jobbat hela sitt liv på bruket och vi har haft stora delegationer av besökare här för att de ska få se vad som händer, de flesta förstår att nedläggningen är ett led i någon slags utveckling men inte är de glada att deras sysselsättning försvann, kommenterar Mika Myntti.
Planen är faktiskt att låta några av de som förlorade sina jobb vara med och riva i kommande faser.
– De ska få hjälpa till med handrivning, vi har tagit in CV:n och prata med Holmen, det är ett sätt att visa god vilja, säger Mika Myntti.
