Kärnkraftsmotståndarna har motvind. Åtminstone enligt den internationella konferens som Svensk Kärnbränslehantering, SKB, anordnade i början av maj. Hans Forsström arbetar på det internationella atomenergiorganet IAEA, och kunde inledningsvis konstatera att kärnkraften står för 14 procent av elkraften i världen, att det finns drygt 430 reaktorer i världen och att intresset för kärnkraft ökar starkt. – IAEAs prognos är att det kommer att finnas 25-100 procent fler kärnkraftverk 2030. Denna förutsägelse gjordes förvisso innan den ekonomiska krisen briserade, men Hans Forsström påpekar att man i Kina låter lågkonjunkturen bli ett skäl till att bygga ännu fler reaktorer. – De tänkte bygga 30 kärnkraftverk, men efter den ekonomiska krisen ökade de den siffran till 70. Det finns också en hel del länder som vill inleda en kärnkraftskarriär, enligt Hans Forsström har ett 50-tal länder rådfrågat IAEA inför en eventuell kärnkraftslansering. Fördelningen av reaktorer är dock mycket ojämn. USA har hela 104 stycken, men planerar ändå bara för ett ett enda slutförvar, i Yucca Mountain i Nevada. Rykten har gjort gällande att arbetet med ett slutförvar har avstannat, men Edward Sprout, före detta direktör för hantering av civilt kärnavfall vid USAs energidepartement, hävdade på konferensen att dessa rykten är överdrivna. Projektet är dock satt på sparlåga efter en del politiska förvecklingar. Yucca Mountain har utvärderats och analyserats sedan 1980-talet. 2002 togs beslutet att rekommendera platsen som den där man ska förlägga USA:s slutförvar, och även om Nevadas senator Harry Reid lade in sitt veto fick han se sig överkörd när både senaten och representanthuset upphävde detta veto. Licensieringsprocessen drog sedan igång, men fler käppar väntade hjulet som satts i rullning, till att börja med fick den uttalade motståndaren Harry Reid den mycket mäktiga posten som majoritetsledare i senaten, och kan därmed styra över vilka frågor som kommer upp på bordet och vilka personer som ska leda vilka kommittér. Enligt Edward Sprout innebar fjolårets presidentval ännu fler käppar i hjulet, de demokratiska presidentkandidaterna Hilary Clinton och Barack Obama utkämpade en av sina stora fighter just i Nevada, och för att få ortsborna att rösta på just dem var det, enligt Edward Sprout, strategiskt klokast att vara klart och tydligt emot ett slutförvar i just deras berg. När sedan Barack Obama blev president och lade sin budget hade projektets pengapott minskat dramatiskt. Enligt Edward Sprout kommer därför licensieringsprocessen, som skulle ta tre eller högst fyra år, att ta betydligt längre tid. I Kina finns i dag elva reaktorer men 2030 ska man ha över 30 och 2050 70 reaktorer i drift. Landet har kanske en avundsvärd situation när det gäller slutförvaret, planen här är att förlägga det i den jättelika Gobiöknen, en avlägsen plats på 60 0000 kvadratkilometer som bebos av cirka 10 000 nomader. – Det är ett paradis för avfall, 14 provhål har borrats och slutförvaret ska vara klart 2050, säger Ju Wang, vice vd för Briug och Kinas representant på den internationella konferensen. Avfallet går att upparbeta, för att på så sätt kunna krama ännu mer energi ur det. Men enligt Hans Forsström är det bara 15 procent av avfallet som upparbetas, dels för att dagens kärnkraftverk inte fullt kan nyttja upparbetat material, dels för att frågan är kontroversiell, det vore katastrofalt om plutoniet och uranet kom på avvägar. Men, för att driva kärnkraftverk krävs uran, och tillgången på detta ämne är inte självklar. – Det behövs fler urangruvor, men det tar tid. På lång sikt behöver vi också reaktorer som utnyttjar bränslet bättre, man kan få ut 50 procent mer energi men då krävs snabba reaktorer och en sluten cykel. Jag är övertygad om att det kan ske, men frågan är när. Det mesta av det material som ska deponeras är lågaktivt och har en kort livslängd. Det läggs oftast ner i bergrum på olika djup. – I Frankrike ska man lägga avfallet i hus som man gjuter kring och täcker med jord och sand, sedan har man det under kontroll i 300 år, i Sverige och Finland läggs avfallet i bergrum och försluts, sedan lämnas det som det är, förklarar Hans Forsström. Det högaktiva tillika långlivade avfallet kräver större ansträngningar, och enligt Hans Forsström ligger Sverige och Finland men även Frankrike klart före, med en planerad driftstart någon gång 2020-2030. Planen här är, enligt Hans Forsström, att kapsla in materialet i täta behållare och lägga dessa på en "snäll" plats så att behållarna förblir täta, förslagsvis i mycket djupa bergrum. USA sackar alltså och även Tyskland, som har 17 reaktorer. Tyskarna beslutade för många år sedan att förlägga sitt slutförvar av högaktivt avfall till Gorleben och tanken var att det skulle bli klart relativt tidigt. År 2000 stoppades dock verksamheten och i stället har man börjat utvärdera andra geologiska miljöer. Planen nu är att vara färdiga för drift 2035. Hans Forsström listar sedan övriga länder. – Kanada, Japan och Storbritannien och kanske Ryssland blir klara efter 2030 och Kina, Tjeckien, Ungern, Indien, Rumänien, Sydafrika och Schweiz efter 2050.