23948sdkhjf

Stål ska få vägen att tåla mer

Ballast kan vara mer än bara grus och bergkross. Stålslagg är vanligt i danska vägar, och nu har Vägverket provat metoden på några sträckor i Dalarna. Resultatet uppges vara en mörk, tålig, stark och långlivad beläggning.
Stålverken vill gärna bli av med den slagg som bildas vid ståltillverkningen, och i många länder väljer man att lägga ner slaggen i vägarna. I Sverige har det varit mera ovanligt.

– De har inte haft samma tillgång till naturligt ballastmaterial, medan vi har haft god tillgång till grus och berg av bra kvalitet, säger Torbjörn Jacobson, specialist på beläggningar på Vägverkets avdelning för specialiststöd.

Industriella biprodukter har dock använts under lång tid i andra länder, i Danmark har man till exempel i 25 års tid använt stålslagg på högtrafikerade vägar.

Tanken är dock inte helt ny i Sverige heller, i Halmstadstrakten har man i över tio år lagt ner stålslagg i vägarna, och då fått tag på materialet från ett stålverk i regionen.

– Finns det en vilja på orten har man kunnat använda slagg, det har använts både i obundna och bundna lager, kommenterar Torbjörn Jacobson.

Med Halmstad i åtanke ville Vägverket utreda om materialet kan användas på ett bra sätt i fler svenska vägar. Man har därför testat så kallad ljusbågsugnslagg i ett projekt tillsammans med ståltillverkaren Ovako Steel, Maserfrakt, NCC och VTI . Projektet har resulterat i flera provsträckor i Dalarna, nära stålverket i Smedjebacken.

– Vägverket har helt enkelt upphandlat stålslagg i asfaltbeläggningen, säger Torbjörn Jacobson.

Projektet är i princip avslutat och alla mätningar är gjorda, men Vägverket kommer att följa upp provsträckorna okulärt även framöver. Torbjörn Jacobson uppger dock att han anser att projektet visat att materialet fungerar mycket bra.

– Vi kan konstatera att stålslagg passar på utsatta platser som till exempel cirkulationsplatser eller hårt belastade trafikleder, det blir en bra beständighet och materialet blir mindre känsligt för vatten och frys/tö-växlingar.

Han uppger att slaggen ger en stabilare beläggning, eftersom kornen ärrunda, men ändå har en viss ytstruktur.

– De har en god kornform och är inte flisiga, men blir ändå lite skrovliga eftersom det finns ytporer. Det gör att de mekaniska egenskaperna blir mycket bra, vidhäftningen blir bättre och partiklarna låser liksom upp varandra.

Ytporerna gör också att friktionen blir bättre, förklarar Torbjörn Jacobson.

– Dessutom poleras inte kornen så mycket av trafiken.

Ytterligare en positiv effekt av ytporerna är att beläggningen bullrar något mindre än konventionell asfaltbeläggning. En stor fördel med slaggen från Smedjebacken är också att den innehåller en mindre mängd av fritt kalcium, ett inbyggt vidhäftningsmedel kan man säga, vilket medför att beläggningen får mycket bra beständighet.

En möjlig nackdel är att asfaltytan blir mörk. I Sverige finns inga regler som anger att vägytan måste vara ljus, men i till exempel Danmark blandar man upp stålslaggen med ljusare material för att slippa mörka vägar.

– Här har vi stenrika beläggningar, och ibland är de mörka ibland ljusa. Kanske behövs ljusare vägar i tätorter, annars kan man ju se att vägmarkeringarna får en tydligare kontrast mot en mörk yta, säger Torbjörn Jacobson.

Stålslaggen är betydligt tyngre än konventionell ballast, den blir därför trög att jobba manuellt med och svalnar också långsammare.

– Det måste man ta hänsyn till när man transporterar ut materialet, det blir också tyngre att handskyffla. Torbjörn Jacobson tillägger att man förmodligen bör undvika att använda stålslagg om jobbet består av mycket manuellt arbete.

– Men i de flesta fall används ju asfaltläggare.

Eftersom stålslaggen är tyngre än konventionell ballast blir den också dyrare.

– Det blir kanske 15-20 procent mer på en kubikmeter.

Torbjörn Jacobson tror ändå att slutsumman blir ungefär plus minus noll, eftersom slaggen kräver mindre bindemedel. Han ser flera givna användningsområden för materialet, och tror att det passar allra bäst på utsatta platser.

– I korsningar, cirkulationsplatser, avsmalningar eller andra ställen där påkänningarna från den tunga trafiken är stor och där man riskerar spårbildning.

Slaggen finns dock i begränsade volymer, och bör därför läggas där nyttan blir som allra störst anser Torbjörn Jacobson.

– Försöken har visat att stålslagg är en god resurs som bör tas till vara på bästa sätt.

Han betonar också att slaggen finns med i ballaststandarden, som industriellt framtagen ballast, men att det krävs tillstånd för att få använda den vid vägbyggnad.

– Leverantören måste visa att slaggen inte kommer att påverka miljön eftersom den innehåller mindre mängd av många olika metalloxider. Den slagg som använts vid försöken i Dalarna har inte visat sig laka ut metaller och eventuell fara för miljön har därför bedömts som ringa.
Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.125