St Dizier. Färden går genom omgivningar som påminner en hel del om Hornborgasjön. Här finns stora våtmarker som drar till sig mängder med sjö- och vadarfåglar. Inte minst vid Lac du Der, ett gigantiskt vattenmagasin i floden Marne som rymmer ungefär 350 miljoner kubikmeter vatten och beskrivs som Europas största konstgjorda sjö. Tranor flyger i stora sträck över huvudet. Och de är sannerligen inte ensamma – i det vattenrika landskapet lär det samlas mer än 200 olika fågelarter.

Här i nordöstra Frankrike, inte så långt från gränsen till Belgien och Luxemburg, ligger St Dizier som bland annat är hemvist för Ammann-Yanmar – ett schweizisk-japanskt joint venture, skapat på 50/50-basis för snart 20 år sedan.

På fabriksområdet står minigräv are i storlekar från 600 kg upp till närmare tio ton tätt. Visserligen har produktionstakten minskat från 30 till 27 maskiner om dagen, men när efterfrågan minskar går det rätt snabbt att utöka normallagret på cirka 1 000 maskiner med ytterligare 1 000 enheter.

Kris? Nej, inte alls. Vid Leveranstidningen Entreprenads besök finns ett lager på ungefär 2 000 maskiner, vilket motsvarar fyra till fem månaders försäljning. Men det är ingenting som oroar Ammann-Yanmars vd Benoit Deboos.

– Vi räknar med att nedgången är högst tilllfällig. Vi kommer att fullfölja planerna på en rejäl utbyggnad som ska vara klar i slutet av 2009. Vårt mål är att nå upp till en femtonprocentig marknadsandel 2012 och det kommer att vara på en marknad som är avsevärt större än i dag. Om ungefär ett år ska vi klara att tillverka 40 maskiner per dag och när det förstärks med ytterligare 20 maskiner om dagen från Japan står vi väl rustade att nå vårt mål med en årlig leveranskapacitet på cirka 12 000 enheter, säger Benoit Deboos.

Benoit Deboos berättar stolt om utvecklingen av minigrävarförsäljningen i Europa. Enligt hans grafer har Ammann-Yanmar rusat förbi Volvo, Bobcat och JCB i Europa sedan 2003. Bara Kubota och Takeuchi säljer fler maskiner i Europa i samma segment.

Ammann-Yanmar har allt sedan starten knaprat marknadsandelar i en snabbt växande minigrävarmarknad. Så sent som 1977 var maskintypen närmast okänd. 2006 såldes runt 70 000 minigrävare i Europa och även därefter har efterfrågan ökat kraftigt, dock med vad Benoit Deboos kallar en tillfällig fluktuation just nu. Hans bedömning är att försäljningskurvan kommer att fortsätta stiga brant med en utplaning kring 110 000-strecket, vilket nås ungefär år 2015.

Räknat i pengar har företaget ökat stadigt till år 2000 då omsättningen uppgick till ungefär 100 miljoner euro. Därefter följde en viss nedgång, men 2003 var man uppe på 100 miljoner euro igen. Därefter följde några mycket snabba tillväxtår som kulminerade 2007 med en omsättning runt 220 miljoner euro.

Ammann-Yanmar är en förhållandevis ny spelare på marknaden även om de båda familjeägda moderföretagen hängt med länge. Yanmar som bildades 1912 har sitt huvudkontor i Osaka och omfattar i dag 45 företag med sammanlagt ungefär 15 400 anställda. Inte minst är koncernen stor som motortillverkare.

Schweiziska Ammann bildades redan 1869 och har varit verksamt inom asfaltsektorn i mer än 100 år. 1984 blev det Langenthal-baserade företaget den första importören av Yanmars produkter till Europa. I första hand bedrevs försäljningen i Tyskland.

1989 bildades så det joint venture som fortfarande rullar på i orubbat bo. Uppdraget var att importera Yanmars maskiner till Europa och att producera egna maskiner, vilket påbörjades i St Dizier i januari 1990.

– En avgörande orsak till våra framgångar är att vi inte tagit japanska produkter rakt av till den europeiska marknaden. Först har vi lyssnat med europeiska entreprenörer och anpassat maskinerna efter deras önskemål, säger Benoit Deboos.

I praktiken är dock skillnaderna inte så stora även om de är betydelsefulla. I första hand handlar det om uppgraderingar av förarmiljön och av hydrauliken. Benoit har i sin kommunikation med Japan mycket stor hjälp av Hisashi Yoshimura som är en betydelsefull länk mellan den europeiska ledningen och Yanmars ledning i Japan.

Trots allt handlar det om att driva ett joint venture av två företag från helt olika världar och med avsevärt skilda kulturer. Då behövs någon med stor förståelse för och insikt om hur det japanska systemet fungerar. I dag tillverkas ungefär två tredjedelar av maskinerna, som finns i storlekar från drygt 600 kg till tio ton, i Europa. Företaget har helt enkelt valt att importera de största och de minsta maskinerna och tillverka resten i Europa.

Av Ammann-Yanmars cirka 300 anställda arbetar 15 i den konstruktionsavdelning som har huvudansvaret för det utvecklingsarbete som ligger till grund för de Europaanpassade maskinerna, inklusive de tillval som marknaden efterfrågar. Företaget kan också utnyttja resurser i den utvecklingsavdelning som finns i japanska Fukuoka. Ett primärt mål är dock att begränsa behovet av administration och lagerhållning – inte minst av produkter som inte tillverkas inom koncernen.

– Utrustning som satellitövervakning, GPS och stöldskydd föredrar vi att kunden väljer. Däremot monterar vi gärna utrustningen i fabrik eller låter våra återförsäljare lösa kompletteringen innan maskinen levereras, säger Benoit Deboos.

Ett led i rationaliseringsprocessen av såväl tillverkning som reservdelshantering är att i så stor utsträckning som möjligt använda modullösningar. Modultänkandet har haft en avgörande betydelse för att produktionen kunnat fördubblas de senaste tre åren. Med hjälp av plasmaskärare, svets- och målningsrobotar kan väsentliga delar som ramverk för såväl över- som undervagn, bom och sticka tillverkas i de egna lokalerna.

Andra komponenter jagas över praktiskt taget hela världen. Bland annat köps vissa detaljer från Kina. För att säkerställa kvaliteten görs kontinuerliga besök hos leverantörerna. Alla maskiner testas eller kontrolleras visuellt på minst 50 punkter. Resultaten knappas in i en dator.

Eventuella små justeringar görs direkt vid testplatsen. Är det större fel ska maskinen gå tillbaka till produktionslinjen. Vanligtvis gör de anställda det de kan bäst. Nu när produktionstakten skruvats ner används en del resurser till att flytta runt en del anställda till olika moment för att bredda kunskapen om företaget. De kan exempelvis flyttas mellan målning, svetsning och logistik. Allt för att öka effektiviteten ytterligare inför den ökade efterfrågan som företagsledningen räknar med ska komma inom en inte alltför avlägsen framtid.

I Sverige representeras Amman-Yanmar av Wiklund Trading i Billeberga. Den svenska representanten står i dag stadigt på tre ben med verksamheter som inte stör varandra, utan snarare fungerar som komplement: export av asfaltutläggare och vältar, handel med begagnade minigrävare i Sverige och nyförsäljning av produkter från Ammann-Yanmar, ett samarbete som påbörjades i mars 2006 och som kommit igång bra efter en trög start.

– Vi sålde 70 maskiner från Ammann-Yanmar under 2007, varav ungefär 20 var dumprar. 2008 blev lite sämre, men utvecklingen har varit väldigt positiv. 2006 sålde vi fyra maskiner trots att vi gjorde allt. Var med på mässor, arrangerade öppna hus. Vi undrade vad vi hade gett oss in i, men nu ser det betydligt bättre ut, även om försäljningen tillfälligt dämpas av oron på finansmarknaden, säger Niklas Wiklund.

En volymmaskin i Sverige, liksom i övriga Norden, är den breddbara 1,8-tonnaren SV17EX som tagits fram speciellt för Europa. På god frammarsch är nykomlingen Vio 57, en femtonnare som, enligt Niklas Wiklund, tagit bra fart i Sverige. Modellen ingår liksom det mindre syskonet Vio 50 i den fjärde generationen zero tail-modeller som lanserades 1993.

Magnus Täljemark, som är försäljningsansvarig för Ammann-Yanmar i bland annat Norden, ser flera stora fördelar med Vio57.

– Den har en något uträtad bom som ger bättre tömningshöjd. Men förarna brukar också uppskatta en proportionalstyrd tredje funktion, luftfjädrande stol, elektrisk tankningspump, klimatanläggning och radio. Dessutom har maskinen blivit betydligt stabilare med hjälp av bredare band med asymmetriskt mönster.

Även om Ammann-Yanmar växt sig starkare på den svenska marknaden har produkterna än starkare ställning i exempelvis Finland där företagets representant Teppo Sakari bland annat kan glädjas åt att företaget är marknadsledande med ungefär 25 procents marknadsandel.

– Vi har en lång historia som importör och har ett bra kontaktnät. Totalt har vi sålt mer än 120 maskiner under de första nio månaderna av 2008, varav mer än 50 i femtonsklassen. Även Vio 75 är en volymmaskin för oss. Det är den mest sålda åttatonnaren i Finland. Den har varit med ett tag och det är ingen nyhet för köparna att hytten är liten, säger Teppo Sakari.

Maskinen fick annars en hel del stryk i den nordiska test av åttatonsgrävare som arrangerades av bland annat Leveranstidningen Entreprenad förra året.

– Vi visste att hytten skulle få stryk i testen. Vio75 är en äldre generation och har en bit kvar till den kvalitet som präglar de nyare generationerna i produktprogrammet. Vi funderade på att skicka en 100 i stället. Det kommer en ny, kraftigt uppgraderad modell av 75, men vi vet inte när, säger Niklas Wiklund.

Niklas Wiklund har hunnit få en gedigen erfarenhet av maskinförsäljning. Han började redan som tonåring jobba på Skanska, mest med fakturahantering och med att svara i telefon. Lumpen innebar ett avbrott, men när han kom tillbaka till Skanska 1988 var han inte helt nöjd med de gamla arbetsuppgifterna och efterlyste ett mer utmanande jobb.

Utmaningen blev att jobba med export av vägmaskiner för Skanska Trading, en del av rörelsen som Skanska dock ville avveckla helt. Verksamheten köptes ut i privat ägo och drevs vidare under namnet Saxtorps Trading. Så småningom blev suget efter en egen verksamhet för stort och Niklas klev av och bildade Wiklund Trading 2004 med sin bror Henrik och kompisen Per Liljeblad som var bankanställd.

– Per och jag hade alltid snackat om att göra något tillsammans så jag frågade om han ville vara med. Först sade han nej, men ringde efter ett par dagar och undrade om erbjudandet stod fast. Det gjorde det, berättar Niklas Wiklund. Från början jobbade Per kvar på banken, och hjälpte till med ekonomin. Men det tog för mycket tid så valet stod mellan att lämna helt eller satsa 100 procent på Wiklund Trading. Alltså. Slut med bankjobb.

– Vi kompletterar varandra väl. Brorsan på tekniksidan. Per med ekonomin och jag fixar avtalen. Det visade sig att jag fått ett bra internationellt kontaktnät under den tid jag jobbat med internationell maskinhandel. Många kontakter i främst Mellanöstern bidrog till en bra start. Samtidigt fortsatte vi att bygga upp ett internationellt kontaktnät, vilket vi efter hand kompletterade med handel med begagnade maskiner i Sverige.

– Jag fick också en del förfrågningar om att ta över agenturer, men nobbade konsekvent tills jag fick en förfrågan från Teppo Sakari om att jobba med Ammann-Yanmar i slutet av 2005. Det resulterade i ett avtal i mars 2006 om att vi skulle bli importörer med ansvar för södra Sverige. Sedan dess har vi haft mycket samarbete med Teppo. Bland annat vid paketköp. Nu börjar också den norska inmportören H&H Maskin att bli intresserade för ett ökat samarbete. 2007 fick vi ansvaret för hela Sverige.

– Till 60 procent säljer vi nytt och begagnat i Sverige. 40 procent är export. Vi köper bara inom EU, för att slippa strul med exempelvis EU-märkning. Därför är vi också mycket försiktiga vid auktioner. Vi köper nästan ingenting. Det är svårt att hålla koll.

På förra årets Maskinexpo presenterades Stig Machine i Bålsta som ny återförsäljare i Stockholm och Mälardalen. Därmed föll ytterligare en viktig pusselbit på plats för Wiklund Trading.

– Vi har nått en bra balans i återförsäljarledet. Letar inte fler just nu. Nu kör vi ett tag och ser hur det fungerar. Vi gör en utvärdering så småningom, säger Niklas Wiklund som i takt med att företaget vuxit också drabbats av att de egna lokalerna känts allt mer otillräckliga.

Företaget har därför köpt en tomt vid väg 110 mellan Helsingborg och Landskrona där en helt ny anläggning uppförs. Bland annat byggs en separat kontorsbyggnad för att den administrativa personalen inte ska störas lika mycket av dieseldofter som tidigare. Inte minst är dock målet att försäkra sig om rationella och effektiva lokaler som klarar att möta en förväntat ökad efterfrågan.