Arbetsgivarna är skyldiga att tillhandahålla rätt skyddsutrustning, och arbetstagarna är enligt lag tvungna att använda den. Trots detta finns det både chefer och anställda inte minst i bygg- och anläggningsbranschen som struntar i säkerheten, av lathet, snålhet eller ren okunskap. Livsfarligt och dumt, anser Arbetsmiljöverket.

Hjälmar, skyddsskor, ögonskydd, hörselskydd, andningsskydd, varselklädsel.... Det finns en hel uppsjö av olika skyddsutrustningar, och för de allra flesta arbetsfält finns inga specifika lagar och regler för vilken skyddsutrustning man ska ha. I brist på tydliga föreskrifter är det i stället arbetsgivaren som måste ta reda på vilka risker som föreligger för ett visst jobb. – Arbetsgivarna är skyldiga att göra en riskanalys, och se om det finns behov av skyddshjälm, skyddsskor eller annan personlig skyddsutrustning. Sedan är arbetsgivaren skyldig att tillhandahålla den personliga skyddsutrustning som krävs, och det kostnadsfritt, säger Björn Andersson, avdelningsdirektör på Arbetsmiljöverkets enhet för maskiner och personlig skyddsutrustning. Inom bygg- och anläggningsbranschen är det vanligt att det krävs både hjälm och skyddsskor. Om man i stället ska måla en lägenhet behövs vare sig det ena eller andra. Därför går det inte att kategoriskt kräva en viss utrustning. – Arbetsgivaren är skyldig att göra en bedömning. Sen är det bra om arbetstagarna är med och väljer ut den utrustning de ska ha, vilken modell och kanske vilken leverantör, då blir det lättare för dem att acceptera att de måste bära skyddsutrustning, säger Carl Axel Sundström, byrådirektör på Arbetsmiljöverkets enhet för maskiner och personlig skyddsutrustning. För det finns faktiskt en del arbetstagare som ogillar skyddsutrustning så till den milda grad att de försöker slippa undan. – En del tycker att hjälmen är i vägen, eller att skorna är tunga. Vi har nyligen haft ett fall där personal som skulle ta ner en byggställning inte ville ha hjälm eftersom de tyckte att den var i vägen. I en del yrkesgrupper är det nästan tradition att inte använda skyddsutrustning. Det är inte många sotare som använt linor, det blir en vanesak, trots att fallolyckor som ofta blir dödsolyckor inte är ovanliga, säger Björn Andersson. Arbetsgivaren har därför en pedagogisk uppgift, och måste försöka förmå de anställda att använda utrustningen. Enligt Arbetsmiljölagen har dock även arbetstagaren skyldigheter. - De ska använda utrustningen, konstaterar Carl Axel Sundström. Björn Andersson och Carl Axel Sundström tror att utvecklingen på materialsidan kommer att göra det allt lättare för dagens anställda att ta på sig skyddsutrustning. – Det sker en utveckling hela tiden, och utrustningen har blivit både lättare och smidigare. Till exempel har man i dag skyddskor som ser ut och känns som gympaskor, i stället för de kraftiga tunga skor man använde förr, säger Björn Andersson. Det är dock inte alltid arbetstagarna som krånglar. - Ibland är det arbetsgivarna som inte vill ta fram skyddsutrustning, men när vi ser det försöker vi vara tydliga med att om något händer så är det de som har ansvaret. Björn Andersson och Carl Axel Sundström tror att det är okunskap och i vissa fall snålhet som ligger bakom. – När det gäller tillfälliga anställda kanske arbetsgivarna vill vänta med att skaffa fram skyddskläder till dess att arbetstagarna visat att de kan jobbet. Ibland får vi också frågor om vem som ska betala kläderna, en del vill att arbetsförmedlingen ska göra det.Björn Andersson poängterar att skyddsutrustningen ofta är relativt billig. – Så länge man inte måste köpa in särskilda andningsapparater handlar det inte om mycket pengar. Skyddsglasögon kan kosta 50 kronor, och inte ens skyddsskor är särskilt dyra. Okunskapen kan vara svårare att rå på. I större, mer etablerade industrier har man ofta en god insikt i vad som krävs. Behoven skiftar inte så mycket över tid, och det finns ofta både inköpsavdelningar och skyddsorganisationer som kan hjälpa till. För entreprenadbranschen, där arbetsplatserna är rörliga, och uppdragen varierar mycket både i storlek och i komplexitet, kan det vara svårare att få kläm på vad som krävs. – Arbetsmiljölagen är betydligt mera känd på etablerade industrier, som har enklare att få grepp över hela sin verksamhet. Ska man gräva en grop någonstans kan det vara svårare för arbetsgivaren att ha koll på vad som händer där. Därför är det viktigt att den anställde själv ser till att ta hand om sig, och säga till om något verkar vara riskabelt. Stress, tidsbrist och beställarnas krav gör att många företagare ibland känner sig tvungna att rucka på till exempel säkerhetskraven. Fall inte i den fällan, manar Carl Axel Sundström. – Många olyckor sker för att man vill få jobbet gjort och har ett stort tryck på sig. Men det är faktiskt inte roligt att bli skadad för livet, och även om man utfört ett visst moment många gånger utan att något inträffat så kan det faktiskt ske. De flesta av oss sätter ju på oss bilbältet, trots att vi sällan är med om bilolyckor. Konsekvenserna av att låta bli är helt enkelt för stora. Det tänkesättet måste vi ha med oss på jobbet också.

Ulrika Andersson

ulrika.andersson@allerbusiness.se