Infekterad industrimark dyrt för staten
En omfattande sanering av före detta industriområden pågår för fullt. Förra året gick notan för staten på drygt 600 miljoner kronor. Staten sanerar när ingen annan kan eller vill betala. Störst är behovet ute i landsorten.
Tjärämnen, oljor, dioxiner och pcb, industrier har lämnat kvar många ämnen i marken där de inte ska finnas. Riktig fart på saneringen av före detta industriområden blev det 2002 när staten beslöt sig för att gå in och lägga stora summor på att förbättra dessa miljöer. I årliga anslag har det handlat om 490-500 miljoner kronor per år med toppen 619 miljoner kronor förra året. På Naturvårdsverket säger dock Helena Fürst att det skulle vara bättre med mer långsiktiga saneringsbeslut. – Även om det går att besluta om satsningar i mindre omfattningar, exempelvis runt 100-150 miljoner kronor för två år framöver. – Annars är de större anslagen en klar fördel när vi ska klara av miljömålen. Men på lång sikt behöver vi ett annat sätt att planera anslagen eftersom projekten löper över ganska lång tid. Åtgärderna kan ta tid, så någon slags fondering i stället för årsanslag skulle vara bättre, säger Helena Fürst. I Stockholmsområdet betalar sig ofta saneringar eftersom det lönar sig rejält att exploatera marken. Därför hamnar inte mycket av de statliga pengarna här. Ett område i Stockholm som staten dock finansierat är kvarteret Lyftkranen i Ulvsunda, en entreprenad som Skanska utförde. (Se utförligt reportage i Entreprenad 04.20.) I Ulvsunda muddrades och renades drygt 1 500 ton sediment. Dessutom grävdes 50 000 ton förorenad jord upp och renades. Uppsamlingsbrunnar anlades för att kunna ta hand om föroreningar i den lägre grundvattennivån. Saneringsarbetet inleddes med muddring av sediment vid Ulvsunda brygga, som därefter kördes till Högby Torp för destruktion. Sedan var det dags för saneringen av förorenad jord. Reningen av jorden går till så att jorden hettas upp processen leder till att föroreningarna övergår i gasform. Gasen förbränns och renas vilket innebär att den gas som släpps ut från reningsanläggningen är fri från föroreningar. Restprodukten blir ren jord som kan läggas tillbaka ner i marken. Länsstyrelserna uppskattar att det finns 83 000 förorenade områden, av dem är 3 000 riskklassade och av dem utgör i sin tur 1 500 stora risker för människors hälsa eller miljö. Omkring hälften av dessa områden uppskattas behöva stöd genom statliga medel. Naturvårdsverket räknar med att med dagens storlek på medel kommer dessa 1 500 områden vara åtgärdade år 2050. Några exempel på industriområden där sanering ska ske med hjälp av statliga medel är: • BT Kemi i Teckomatorp. Tunnor med giftiga kemikalier grävdes ned i marken på 70-talet. Nu påbörjar Skanska saneringen av det norra området till en kostnad av 40 miljoner kronor. Sammantaget beräknas kostnaden för sanering av hela området uppgå till 100 miljoner kronor. Se separat artikel. • Ala Lombolo, en sjö strax söder om Kiruna centrum, är kraftigt förorenad av en mängd metaller, exempelvis kvicksilver. Under juni 2006 anställdes en konsult med uppdraget att bland annat utreda vilka åtgärder som är lämpliga utifrån rådande förutsättningar. Miljökontoret påbörjade i maj provtagningar i Luossajokisystemet för att kartlägga vilka mängder kvicksilver och andra metaller som transporteras i systemet. • EKA-området i Bengtsfors. Här pågår för närvarande ett av Sveriges största saneringsprojekt. EKA-området, centralt beläget i Bengtsfors vid sjön Bengtsbrohöljen, består av heterogena massor som lagts ut under olika tidsskeden från slutet av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet. Jordmassorna är ställvis kraftigt förorenade, dominerande föroreningar är kvicksilver och dioxiner. Mängden kvicksilver och dioxin i mark bedöms till respektive cirka 16 ton och 850 gram. Bengtsfors kommun har huvudansvaret för projektering och genomförande. För projektledning ansvarar Empirikon AB. n Scharins industriområde i Skellefteå. Skellefteå kommun har tilldelats statsbidrag som delfinansiering för att påbörja upprustning av Scharins industriområde. Undersökningarna visar att föroreningarna i området framför allt omfattar arsenik och dioxiner. Även metaller som bly, krom och koppar förekommer i förhöjda halter. På området finns även ett antal industribyggnader som är förorenade eller där det finns farligt avfall.
Monica Almgren
monica.almgren@allerbusiness.se