Förmiddag i Västberga industriområde utanför Stockholm. En närliggande rondell spärras av och minuten efter kommer fem axlar rullande i ett dovt vinande. Ta bort de höstfärgade träden, den klara luften, släng in en fåraherde, lite skräp och en bergskedja. Som morgontrött stockholmare kan man lätt inbilla sig att Leni Björklund utnyttjat sina kontakter i tredje världen för att köpa en rejäl kärnvapen- spets. Nu är det slut på svartarbete och obetalda tv-licenser och Rosenbad ska upp i rök. Från Västberga till Afghanistan eller tvärtom, Liebherrs nya själresande kran är hur som helst förbannat maffig och känns så sprängfull med mekanik och vajrar att du knappt kan sticka in fingret någonstans i den. Innerstadsspecialisten Edins fick sin kran levererad i våras och hittills är den Skandinaviens enda i sin storlek. I Finland finns en mindre på 80 tonmeter. Kranen är en dyr investering men enligt Christer Edin är effektiviteten oslagbar. - Dess konstruktion gör att den ersätter en mobilkran runt 160 ton. Vi kommer in och över utan att behöva ta med oss extra jibbar. Visst är den dyr men med en vanlig mobilkran tar det en stund innan vi kommer i gång. Innan motvikter och jibbar är på plats har det gått tre timmar, sen ska utrustningen monteras av också. Här är vi klara på drygt en timme från det att vi rullar in. Enligt Christer Edin är det många svenska kranföretag som imponerats av kranen på Baumamässan men ingen har slagit till. Vi har tittat på den länge, det är ett roligt koncept men dyra grejer. Det finns holländska firmor som gått från 25 stora mobilkranar till 10 självresande byggkranar. Många tycker det är kul att vi nu har tagit konceptet till Sverige, kunderna är imponerande. För att få hit kranen bilades den till Holland för vidare transport med färja. Kranförare Janne Mattsson som tidigare kört kranbil hos Edins tog utmaningen att spaka den nya kranen när han fick förfrågan. Det är lugnt och skönt att köra den, den går väldigt mjukt och alla som testat tycker den är lättkörd. Kranen går att radiostyra vilket uppskattas av många kunder. På många ställen vill man ha direktkontakt med kranföraren då det känns tryggare. Hittills har det endast varit några mindre småjusteringar på kranen. Jag har fått några felkoder som dyker upp på fjärrkontrollens display, då får man kika i pärmen och se om man det är någon brytare som har hängt sig. Att ha Stockholms innerstad som specialité är inte helt lätt med alla tillstånd som ska vara klara innan transport till nästa arbetsplats. Dispenskrav gäller på alla kranar över 50 ton lyftkapacitet, vilket i de flesta fall innebär kranar med fler än tre axlar. Christer Edin är luttrad. Vi har anpassat oss och lärt oss att leva med det, för oss finns det inte så mycket vi kan göra men visst tycker man att en del regler är konstiga. Vad är det för skillnad på om en fyraxlad kran väger 12 ton per axel, en totalvikt på 48 ton, och åker på Essingeleden eller om tre lastbilar dundrar fram i bredd? Det händer ju dagligen. Som det är i dag går det inte att ta ett jobb direkt utan vi måste söka färdtillstånd på större mobilkranar. Alla uppställningar av mobilkranar och kranbilar kräver också uppställningstillstånd om man ska stå på vägen och spärra av körbanan. Detta tar 3-5 dagar vilket innebär att våra kunder måste ha framförhållning på jobben. Ett annat dilemma i kranbranschen är de långa leveranstiderna, för tillfället uppemot ett år. Även däck saknas, något som berör hela entreprenadbranschen. I dag är vi 55 anställda men vi skulle kunna hålla i gång tio man till som kranförare, montörer och lärlingar. Vi har 30 till 40 olika jobb per dag och är tvungna att hyra in 3-5 kranar dagligen. Det finns för mycket att göra och som kranföretag försöker vi hjälpa varandra. I dag ångrar jag att jag bytte in en av mina begagnade kranar när vi investerade i fem nya förra året, konstaterar Christer Edin. I investeringen ingick en teleskoplastare, en satsning på ett nytt koncept som tyvärr inte bar frukt. Vi hade mycket jobb men i längden blev den väldigt dyr efter ett antal oljeläckage, hydrauliken blev aldrig riktigt hundra. Har det funnits mobilkranar i tjugo år kan man i efterhand undra varför italienarna ska försöka uppfinna dem på nytt och börja om från början. De kranjobb som har bäst beläggning för tillfället är 50 ton och uppåt. Vi har kranar mellan 30 och 250 ton och i år har det gått bra även om det går i vågor. Självklart ska vi växa med marknaden då högkonjunkturen verkar hålla i sig.Förutom att det är svårt att få tag på maskiner växer inte heller kranförare på träd. Dilemmat är att det inte finns någon som vet vad vi håller på med. Av de tio som utexamineras från till exempel Upplands-Bro Gymnasiet här i närheten, blir fem lastbils- och resten grävmaskinsförare. Samtidigt är vi en liten bransch med 30 sålda kranar per år, jämfört med femhundra grävmaskiner. men det saknas folk i branschen, snittåldern är 57 år. Just nu har jag faktiskt en lärling men tyvärr ingen kran.

Text & Bild Klas Skarin klas.skarin@allerbusiness.se Till senaste nytt