Slavar under godtycket
Under alla år har romanen varit en av de skapelser som förgyllt min tid i olika sammanhang och skeden. I tonåren var jag inte minst djupt fascinerad av den skotske författaren Robert Louis Stevenson som avled alldeles för tidigt i slutet av 1800-talet.
Vi kan i dag se exempel på motsvarande kluvenhet i hur våra myndigheter förhåller sig till sina invånare. Det är en skrämmande skillnad på agerandet när det handlar om att kräva något av medborgarna eller att ge den service som inte ens efterfrågas utan till och med tvingas på samma medborgare. Myndigheternas beslutsvånda resulterar ofta i långbänkar, men visst finns undantag. Det kanske märkligaste sätts i drift vid årsskiftet och kallas trängselskatt. Att hela projektet drivits igenom med en hastighet som tvingat fram flera omtag och förseningar är illa nog. Men priset tas när skatten ska inkasseras. Inom fem dagar efter det att en gränsstation passerats ska den skattskyldige se till att pengarna satts in på avsett konto. Ingen faktura skrivs, inga 30 dagars betalningstid gäller. Här har onekligen både onödig och nödvändig administration skalats bort och överlåtits till den skattskyldige. Det ges inga möjligheter att klaga på felaktigheter, vilket i och för sig spelar mindre roll eftersom respittiden fem dagar i alla fall är för kort även i dagens teknikintensiva kommunikationsvärld. Det företag som skulle tillämpa samma principer skulle omedelbart utsättas för både stämningar och förlorade kunder.
Myntets andra sidan beskriver vi längre fram i tidningen. En sydsvensk företagare ansökte 1998 om tillstånd för att bryta berg i en nedlagd, men inte återställd täkt. Sedan dess har det gått sju år men beslutet, det väntar företagaren fortfarande på. Myndigheten, i det här fallet länsstyrelsen, kan tänka sig flera anledningar till det utdragna ärendet. Det kan handla om att ärendet är komplicerat, det kan vara sjukdom eller personalbrist. Givetvis är det faktorer som länsstyrelsen anser vara giltiga förfall.
Att fördröjningen kostar företaget hundratusentals kronor är naturligtvis inget som på något sätt länsstyrelsen anser sig kunna ta ansvar för. Att företaget står med utrustning som knappt kan användas, att företaget förhindras från att fatta de strategiska beslut som krävs för en sund och ansvarstagande verksamhet är naturligtvis inte heller speciellt relevanta fakta för länsstyrelsen. Att företaget måste hitta ersättningsmaterial längre bort, med längre transporter och större miljöutsläpp som följd är ytterligare konsekvenser av den långsamma beslutsprocessen.
För en länsstyrelse är kanske sju år inte så mycket. För en företagsledare som möjligen kan tänkas sitta, låt oss säga, 35 år i sin funktion handlar det om en femtedel av arbetets totala varaktighet. Snacka om motvind.
Möjligen bor det en Dr Jekyll och en Mr Hyde i de flesta av oss. Förhoppningsvis klarar vi att hantera de kluvna personligheterna på ett bättre sätt än vad myndigheterna gör. Med facit i hand är det uppenbart att beslut och handläggningstider kan gå fruktansvärt snabbt när invånarna ska brandskattas på ett eller annat sätt. När det handlar om service är ambitionsnivån inte ens på samma planet.
Tack och lov finns undantag från det här missbruket, men det är en skam att det över huvud taget existerar. Man kan vara slav under bland annat lustan, girigheten eller karriärsjukan, men vi är alla slavar under myndigheternas godtycke.