Allt fler beställare kräver att underentreprenörerna ska vara utrustade för maskinstyrning. Många har också skaffat sig grävsystem och ibland används också GPS och datorprogram för att gräva exakt rätt. Något som kommer är nätverks-RTK, där man ringer Lantmäteriet och får en projicerad GPS-basstation för att få sina koordinatorer. Scanlaser är ett av flera företag som bland annat säljer maskinstyrningssystem. De satsar särskilt på en helhetslösning där grävsystemet, GPS-enheten och datorprogrammet Georog samverkar. Utnyttjandet av maskinerna ökar, kapaciteten ökar och "gubbtiden" minskar radikalt när man inte behöver så mycket utsättning. Man behöver inte längre vänta på en lastbil eller en utsättare, stilleståndstiden minskar drastiskt, säger Mikael Sundsjöö, säljare tillika GPS/3D-samordnare på Scanlaser. I dag krävs det ofta redan på upphandlingsstadiet att den som vill vara med och kämpa om ett uppdrag har maskinstyrning. Men det är inte alls givet att man får mer betalt för det. Har man köpt grejor för 100 000-tals kronor är det surt att inte få mer betalt. Vi informerar beställarsidan också för förståelse om att de bör ge en extrapeng till maskinägarna. Beställarna tjänar ju på att "gubbtiden" minskar och att maskinerna går mera. Grävsystemet består av sensorer och en kontrollbox. Grävmaskinen utrustas med ett antal vinkelsensorer, som känner av hur vinklarna förändras när maskinen rör sig. En sätts på skopans snabbfäste och en på stickan. Sensorn på stickan kan även ta emot lasersignaler, berättar Mikael Sundsjöö. Även bommen utrustas med en sensor, eller två om bommen är delad. Bakpå maskinen sätts en svängsensor, som består av en elektronisk kompass och två sensorer; en pitchsensor som läser av lutningen i längdled och en rollsensor som känner av lutningen i sidled. Bomlängd och alla andra maskinmått läggs in i kontrollboxen. Kontrollboxen är systemets hjärna, som räknar ut på centimetern var skopspetsen befinner sig med hjälp av enkel matematik. Genom att "nolla" skopspetsen vid en viss referenshöjd vet systemet hur djupt maskinen ska gräva på just detta ställe. Ska man gräva längre sträckor eller stora ytor kan det vara bra att nolla mot en roterande laser, säger Mikael Sundsjöö. Stickans sensor tar emot lasersignalen, och grävsystemet vet därmed hur djupt maskinen ska gräva. Grävmaskinföraren blir väldigt självgående, och man slipper en väldig massa utsättare som springer runt på bygget och bankar ner käppar. Med moderna system räcker det att nolla maskinen en gång sen fixar han resten själv. Ofta måste grävmaskinen gräva i en viss lutning åt ett eller två håll. Även det går att föra in i systemet. Ska man gräva ett dike ska det kanske luta så att dagvattnet rinner ner i en kupolbrunn vid lågpunkten, plus att det ska vara ett tvärfall. Då lägger man in lutningar i både X- och Y-riktningen, förklarar Mikael Sundsjöö. Grävsystemet kan kombineras med GPS och ett datorprogram. Ofta köper maskinägaren grävsystemet, och beställaren står för GPS och datorprogrammet Georog, säger Mikael Sundsjöö. GPS-antennen monteras på grävsystemets svängsensor oftast bak på motvikten för att kunna ta emot signalerna på bästa sätt. Från antennen går kablar till en GPS-enhet som ofta placeras med ett magnetfäste intill motorrummet. En stationär GPS-basstation sätts upp på området, denna tar emot signaler från satelliter och skickar koordinater som GPS-mottagaren i maskinen sedan kan använda för att räkna ut var den befinner sig. När man kombinerar GPS, ett grävsystem och ett datorprogram för man in uppgifter om hela bygget i datorprogrammet genom att ange koordinater, det vill säga fakta om olika punkter i ett rutnät över hela arbetsplatsen. Alla ritningar förs digitalt in i mjukvaran, det vill säga dator- programmet. Då slipper man göra några utsättningar överhuvudtaget. Programmet tar också emot grävsystemets information om var skopspetsen befinner sig, och kan sedan räkna ut och ge en tredimensionell bild av var man ska gräva och hur mycket, i vilken lutning och så vidare, förklarar Mikael Sundsjöö. Datorprogrammet skapar en terrängmodell och simulerar en plan yta. På skärmen syns en bild av hur det ska bli när arbetet är klart, var skopan befinner sig och vad den borde göra. Det går att få informationen även i sifferform. För att kunna använda mjukvaran måste man göra modellfiler. Men det skulle kunna göras redan på projekteringsstadiet, så att man får ritningarna i rätt format redan från början. Om beställaren beställer projekteringen i rätt format spar man mycket tid, säger Mikael Sundsjöö. Annars blir det ofta mätchefen som får omvandla ritningen så att den passar. I systemet går det att lägga in ritningar för flera olika områden, som man sedan kan bläddra mellan. Ett ganska färskt sätt att använda GPS finns också: nätverks-RTK. Då slipper man använda en stationär basstation som referens. Då behöver man bara köpa en enhet, istället för två, säger Mikael Sundsjöö.Knepet är att använda sig av en projicerad basstation. I södra Sverige har kommunerna placerat ut GPS-sändare på många platser. Uppgifter från dessa kan fungera som en slags fejkad basstation som den som abonnerar på Lantmäteriets tjänst Swepos kan ringa upp med GSM-modem och få referenssignaler ifrån. På mindre jobb där det går få maskiner, eller om man har många spridda jobb kan det löna sig att jobba mot en projicerad basstation istället för att köpa två GPS- enheter, säger Mikael Sundsjöö. Han uppger att systemet redan används av många utsättarkonsulter.

Ulrika Andersson

ulrika.andersson@entreprenad.com

Till senaste nytt