Retorikens begränsning
Det lite lätt rödlätta håret står på ända. Armarna viftar som semaforer samtidigt som den gänglige mannen oavbrutet svär över sin tillvaro som ägare av ett mindre företag. Den han talar med slänger då och då in en besk kommentar som skapar än mer eld i det redan minst sagt heta sinnelaget.
Mycket tyder på att situationen inom kort blir än värre. Någon sade en gång att en diplomat är en person som ber någon dra åt h-e, men på ett sätt som gör att man ser fram mot resan. I det här spelet har vår statsminister få övermän. I retorikens svåra konst är han en obestridlig mästare.
Som dragvilligt lokomotiv för det socialdemokratiska partiet var det ingen som förvånades över att han på den nyligen avslutade partikongressen omvaldes som partiordförande. Bland övriga beslut fanns ett och annat som berörde småföretagarna – beslut som låter bra när de framställs av retorikern men som förvandlas till något helt annat när det kommer till så kallat skarpt läge.
Kongressen förespeglar skatterabatt till ensamföretagare som anställer samtidigt som reglerna ska ändras så att den administrativa belastningen minskar. Redan nu är det rätt tydligt att sanningshalten i dessa löften är ungefär lika hög som de löften om att inte införa trängselskatter, som Stockholms finansborgarråd Annika Billström levererade i den senaste valrörelsen.
I själva verket pågår fyra utredningar som var och en för sig avsevärt försvårar möjligheten att driva företag rationellt. Tillsammans kan effekten bli förödande. Det finns en uppenbar risk att det redan i dag helt otillräckliga intresset av att nyanställa, minskar ytterligare med ökad arbetslöshet som följd.
Redan 24 november presenteras utredningen om rätten till heltid för deltidsanställda. En vecka senare är det dags för rätt till tjänstledighet för att gå ned i arbetstid. De återstående två utredningarna går ut på att försämra företagens möjligheter att visstidsanställa och att öka arbetsgivarens ansvar för rehabilitering.
I grunden finns visserligen en god tanke om att öka anställningstryggheten, men konsekvensen blir den motsatta. Inte ens när det finns behov av nyrekrytering vågar arbetsgivaren anställa på grund av alla långt gående krav som måste tillfredsställas.
För Sverige är situationen förödande. Tidigare i höstas konstaterade Nutek att 50 000 av Sveriges soloföretagare, det vill säga företag där företagsledaren arbetar heltid, vill anställa en första person. Det kommer dock sällan längre än till ett behov och en önskan. Redan nu omöjliggörs anställning oftast på grund av rädsla för kostnaderna vid anställdas sjukfrånvaro, svårigheter att säga upp anställda samt svårigheter att överblicka vilka regler som gäller för en arbetsgivare. Andra direkta hinder för anställning är skatter och avgifter.
Som det ser ut nu blir situationen än värre, trots s-kongressens löften. Retorik kan lura människan, men inte verkligheten. Och det är i verkligheten som småföretagaren lever. Ingen kan äta sig mätt på valfläsk.