För några år sedan började det dyka upp ett litet antal, mycket vackra bostadshus i Sverige. De symboliserade ett spännande nytänkande. Stommen bestod av rysk torrfura. Utformningen gjordes på ett sätt som passade kunden som också själv fick komplettera stommen med det inkråm som passade såväl det estetiska sinnet som praktiska behov och tjockleken på plånboken. Och bäst av allt. Plånboken var fortfarande ganska tjock eftersom stommen höll ett mycket konkurrenskraftigt pris. Till stor del beroende på att den uppfördes av ryska timmermän med god kompetens i sitt yrke. Men som många andra goda idéer stötte även detta försök att pressa priser och skapa en kundanpassad produkt på patrull. En seriös ambition att skapa prisvärt boende fick representanter för Byggnads att se lika rött som organisationens logotype. Med sina försänkningar i maktens boningar kunde "världens starkaste fackförbund" snabbt sänka projektet utan egentligt motstånd. Åren har gått, den kortvariga importen har fallit i glömska och den svenska byggbranschen har efter hand fått kritik för att bygga för dyrt. Sedan dess har Sverige också gått med i EU där en grundtanke är fri rörlighet av varor och tjänster över gränserna. Det finns också tecken på att förhoppningarna om lägre byggkostnader kan infrias. Bland annat lyckades ett lettiskt byggföretag i konkurrens ta hem uppdraget att bygga en skola i Vaxholm. Kompetenta yrkesmän och ett bra pris till en kund som försöker värna om sina invånares skattepengar. Som det ser ut i dag kommer dock inte företaget att få slutföra projektet. Åter igen lyckades Byggnads, ivrigt påhejat av kamrater inom såväl fackföreningsrörelsen som i regeringskretsar försätta projektet i blockad. Letterna tvingades packa ihop sina pinaler och i skrivande stund tyder alla tecken på att det lettiska byggföretaget löses ut från uppdraget för att kommunen över huvud taget ska få sin skola färdigställd. Konflikten mellan det lettiska bolaget och Byggnads har dragits till Arbetsdomstolen där dom möjligen faller i vår. Under tiden har en oenig arbetsdomstol gett Byggnads tillstånd att fortsätta sina stridsåtgärder. Detta trots att det råder stor oenighet om huruvida åtgärderna är förenlig med den Europarätt som är överordnad även svensk lagstiftning. Vid ett pressmöte i december berättade bland annat förbunds- ordföranden Hans Tilly och Byggnads juridiske representant att konfliktåtgärderna utlysts trots att det inte handlade om vare sig social dumpning eller om att det kommit några signaler om att arbetarna på något sätt farit illa på arbetsplatsen. Officiellt handlar konflikten om att det lettiska bolaget vägrat teckna svenskt kollektivavtal. Enligt ett protokoll som finns med i handlingarna till domstolen framgår dock tydligt att det inte hade räckt för letterna att teckna kollektivavtal. De måste också acceptera att betala 145 kronor per timme till sina yrkesarbetare, vilket är avsevärt mer än de 109 kronor som anges som lägsta lön i kollektivavtalet. Givetvis är Byggnads yrkande oacceptabelt och direkt diskriminerande mot det lettiska företaget. Oavsett vad arbetsdomstolen kommer fram till i vår har Byggnads nått sitt mål. Ytterligare ett försök att pressa kostnaderna med hjälp av utländska samarbetspartners har skjutits i sank. Att det svenska anseendet grumlats internationellt betraktas som ovidkommande. I Byggnads sociala protektionism finns inget utrymme för att på något sätt bidra till hjälp åt invånare i länder som inte hunnit lika långt som vi. Att de onödigt höga kostnaderna för byggverksamhet bidrar till att projekt aldrig kommer till stånd och därmed uteblivna arbetstillfällen är lika ovidkommande för Byggnads ledning. Förr eller senare kommer den inställningen att bli oerhört dyrbar, inte bara för Byggnads medlemmar utan för hela samhället. Fast förstås - dessa konflikter är av stor betydelse för Byggnads många ombudsmän alla dessa män som skickas till olika platser för att lösa problem som inte hade funnits om de inte hade varit där.

MORGAN ANDERSSON