Invigningen av Södra länken som förväntas lösa stora delar av Stockholms trafikinfarkt visar hur långt det är mellan insikt och handlingskraft. Under dagen berättade talare efter talare känslofullt om hur viktigt det är att barriärer rivs, att fungerande kommunikationer är av vital betydelse för såväl individ och region i smått som för samhällets tillväxt i ett större perspektiv. "Grattis Stockholm" ropade finansborgarrådet Annika Billström, "I dag blev Stockholm en modernare stad", utbrast infrastruktur-minister Ulrica Messing lika översvallande. Därefter kunde de gå hem och fortsätta arbeta med tillväxtbegränsande projekt som den stadstull som kallas trängselavgift eller fortsätta att bromsa angelägna investeringar i infrastruktur därför att partifärgen i det närmaste omöjliggör alternativ finansiering. I och med Södra länkens öppnande har trafiksituationen ljusnat något i den kungliga huvudkommunen, men det är inte bara Stockholm som drabbas av trafikinfarkter. Åtskilliga större och mindre tätorter störs till och från av rusningstrafik egentligen ett rätt märkligt namn på den del av dygnet när trafiken står närmast stilla. Samtidigt finns åtskilliga mil väg som borde bytas ut eller uppgraderas av säkerhets- eller bärighetsskäl. En trovärdig nollvision kräver säkra gator och vägar. Ett näringsliv som ska överleva på dagens oerhört konkurrensutsatta marknad kräver en kvalitet på vägarna som gör att exempelvis de gigantiska mängder virke som i dag ligger och förstörs vid vägkanterna under tjällossningsperioden kan hämtas under årets samtliga tolv månader. Lösningen kan skrivas fungerande infrastruktur. Det finns utredningar som pekar på att investeringar i infrastruktur är återbetalda till samhället inom tre år. Sänkta transportkostnader och effektivare inköp är ett par avgörande faktorer till kostnadsreduceringarna. Färre allvarliga olyckor är en extra bonus. Dagens stora problem i sammanhanget är att investeringarna helt styrs av en knapp statsbudget. Alla förslag till alternativa lösningar avfärdas om inte i teorin så i praktiken. Exempel från andra länder än Sverige vi behöver inte vara så självgoda att vi inte tar del av erfarenheter från omgivningen visar att näringsliv och offentliga beställare kan arbeta alldeles utmärkt tillsammans och uppnå anmärkningsvärda kostnads- besparingar utan avkall på kvaliteten. Om samarbetet kallas BOT, BOOT, PPP, OPS eller något annat är egentligen rätt egalt. Näringslivet har viljan och den finansiella styrkan att medverka. Det svenska problemet är att det också finns personer med styrkan att blockera ett nödvändigt nytänkande. Räkningen kommer till det svenska samhället i form av lägre tillväxt, sämre konkurrenskraft och onödigt hög arbetslöshet.

MORGAN ANDERSSON

morgan.andersson@allerbusiness.se