Ökad tillgänglighet i stadsmiljö
Reglerna gäller vid nyanläggning av allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader. Gator och torg berörs liksom lekplatser, nöjesparker, golfbanor och skidbackar med liftar.
Kraven på tillgänglighet och användbarhet styr exempelvis hur gångytor utformas, att trappavsatser märks med kontrastmarkeringar och att det ska finnas särskilda parkeringsplatser för rörelsehindrade.
Vid bland annat terminaler och hållplatser finns krav på hiss om nivåskillnaden är så stor som ett våningsplan, förutsatt att kommunikationen inte kan lösas med en ramp.
Gångytor ska exempelvis vara jämna, fasta och halkfria och utformade så att personer med rullstol kan ta sig fram utan hjälp. På öppna ytor ska särskilda ledstråk finnas. Gångytor ska också vara utformade så att exempelvis personer med rollator ska kunna vända. Stor vikt fästs också vid bland annat övergångsställen. Kraven ökar också på tillgången till sittplatser.
Ansvarig för att reglerna följs är markägaren. Framför allt berörs kommunerna eftersom de äger merparten av den allmänna marken, men reglerna gäller även för privata näringsidkare.
– Om tillgänglighetsaspekterna kommer in tidigt i planerings- och projekteringsarbetet, så behöver det inte nödvändigtvis medföra några egentliga merkostnader. Att redan från början ta hänsyn till alla krav innebär i stället möjligheter till besparingar, säger Ingrid Hernsell, arkitekt på Boverket.
– Vi vill gärna lyfta fram de positiva följdeffekter som kan uppstå. Till exempel kan en investering för ökad tillgänglighet löna sig genom att kundunderlaget breddas. Fler människor får tillgång till området och intäkterna kan öka. Regler för att enkelt avhjälpta hinder ska undanröjas i befintliga lokaler och på allmänna platser finns redan sedan ett år tillbaka.