"Det vi är ute efter är att resultatet ska implementeras i branschen", säger Hans Hedlund på SBUF. Foto: Colourbox

Till vardags jobbar Hans Hedlund på Skanska som teknisk expert på betong och betongkonstruktioner. Men han är också adjungerad professor inom byggmaterial och betongkonstruktioner på Luleå tekniska universitet och sedan 2007 har han ett uppdrag på Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond, SBUF, som forskningshandläggare.

– Jag följer branschen och de olika forskningsinitiativen och bygg- och anläggningsprojekt. Under årens lopp har jag varit med om väldigt många, säger han.

Och forskningen kan skilja sig väldigt mycket.

Hans Hedlund är forskningshandläggare på SBUF, utöver att jobba som teknisk expert på Skanska. Foto: Hans Hedlund

– Det kan vara undersökande där man tittat vilt och fritt, men det kan också vara att man testar sin hypotes. Ibland blir det verifierat och ibland inte. Men man har oavsett uppnått en kunskap som man kan bygga vidare på. Misslyckanden är också väsentliga.

Vi brukar säga att forskning då, händer nu.

Olika forskningsprojekt och studier kan, "framgångsrika" eller inte, i ett senare skede bli pusselbitar i ett större utvecklingsprojekt som kan leda till ny teknik, arbetsmetoder eller material i branschen.

– Det vi är ute efter är att resultatet ska implementeras i branschen. Vi brukar säga att forskning då, händer nu.

När SBUF förra året firade 40 år gick Hans Hedlund tillbaka och tittade på organisationens tidigare projekt.

– Det tar runt tio eller 15 år, ibland 20, innan forskningsresultatet faktiskt är implementerat. Det är en relativt lång tid, så man måste ha en långsiktighet när man tittar på forskningsfrågor.

Hans Hedlund menar att man måste bli bättre på att faktiskt involvera branschens alla parter i värdekedjan och i större utsträckning testa forskning i verkliga miljöer och situationer för att skynda på implementeringen.

– Från mitt perspektiv är den stora utmaningen att lyckas med implementeringen, och det viktiga är att man i ett tidigt skede har en dialog med aktörer i branschen, säger han.

Alla förväntar sig att det inte ska kosta pengar eller tid att bygga hållbart

Det innebär inte bara att få med sig byggentreprenörerna. De måste i sin tur prata med materialleverantörer, konstruktörer, projektörer.

– Sedan måste man även ha med sig kunden eller byggherren på resan så att de törs använda den nya tekniken, arbetsmetoden eller materialet.

En av branschens stora utmaningar är att minska klimatpåverkan och att uppnå de nationella och globala målen. Där kommer ny forskning om arbetsmetoder, teknik och kanske framför allt material spela en avgörande roll. Men det är inte alltid självklart att företag står på kö för att använda forskningsresultaten i sina projekt.

– Alla förväntar sig att det inte ska kosta pengar eller tid att bygga hållbart. Men det kommer kräva att vi utvecklar oss, vilket i sin tur kommer rendera någon form av kostnad. Någon kommer behöva betala för det, säger han.

– Det gör att det finns ett visst motstånd för att implementera, så vi måste få till rätt incitament i branschen för att göra något. Annars är det lätt att luta sig tillbaka och peka på någon annan.

Den stora kostnaden hamnar ofta på de som är tidiga och vågar använda ny forskning. Men i takt med att det blir vedertaget i branschen kommer även kostnaden hamna på en annan nivå. Hans Hedlund hoppas att fler aktörer ska se fördelarna med att medverka i forskningsprojekt. Något som är viktigt för forskningen, men också för byggföretagen.

– Är du delaktig i ett projekt är du med på resan och lär dig otroligt mycket mer än att läsa en slutrapport. Det kan räcka med att man medverkar i en referensgrupp. Då får du kontinuerligt info och kan se om ett resultat vore framgångsrikt i din verksamhet.

– Samtidigt får forskningen, genom en bred förankring i referensgruppen, en kritisk granskning. Det behövs för att det inte ska gå för fort och för att säkerställa att det kommer fungera i den miljön det ska användas.

Det räcker dock inte med att bara forska och implementera. Det finns regelverk för vilka material och metoder som får användas. Även där menar Hans Hedlund att samverkan skulle kunna bli bättre.

– Regelverken ska säkerställa att det inte går för fort och något går snett. Men man måste jobba närmare varandra. Forskningen ska ta fram underlag så att regler kan ändras, för man kan inte ändra ett regelverk om det inte finns ett annat sätt att göra det på, säger han.

– Där kan det ofta vara att de som utformar regelverket inte är helt synkroniserade med kunskapsfronten.

Det handlar om mod

Hans Hedlund tror att många aktörer inom branschen skulle vara villiga att pröva ny teknik och nya metoder i större utsträckning.

– Men entreprenören är ovilliga till att själva ta hela risken som det kan innebära att testa något nytt. Därför måste man, tillsammans med incitamentet, få till en riskfördelning.

Han berättar att han i Skanskas anläggningsprojekt alltid för en dialog med parterna i ett projekt om vilka ambitioner och förutsättningar kravställningen har. Genom dialogen och delaktigheten kan man både se vad som är möjligt och våga göra det på ett sätt som är nytt.

– Men det är inte alla projekt, kunder och byggherrar som agerar på det sättet. Det handlar om mod, att genom kompetens förstå vad som är potentialen och hur jag kan vara med och bidra.