I skrivande stund är det nästan på dagen elva år sedan Trafikverket bildades för att få grepp över en större del av den svenska transportinfrastrukturen. Det har gått si så där. Stora underhållsskulder bidrar till kraftiga störningar i tågtrafiken samtidigt som vägtrafikanter möter mängder med flaskhalsar och till och med livsfarliga moment i samband med exempelvis obevakade järnvägsövergångar.

En orsak är otillräckliga medel, en annan att de medel som finns inte används optimalt. I princip ända sedan bildandet har exempelvis Riksrevisionsverket varit starkt kritiskt till Trafikverkets oförmåga att göra upphandlingar där prislappen stannar på angiven nivå.

Den senaste revisionen som presenterades i höstas visade ingen förbättring, snarare tvärtom. Till slut reagerade även regeringen och gav Trafikverket uppdraget att analysera varför kostnaderna i investeringsprojekten ökar så kraftigt. Strax före påsk redovisades resultatet.

Trafikverket lyfter fram några – egentligen rätt självklara – åtgärder som väsentliga: förbättrad kvalitetsstyrning, innovation och fortsatt digitalisering. Mest anmärkningsvärt är att Trafikverket, som är Sveriges i särklass största offentliga beställare, ens behöver notera att grunden för kvalitetsstyrning är att göra rätt från början. Bara det att Trafikverket nu tycks ha insett att brister i projekteringen kan få stora följdverkningar för upphandling och genomförande av entreprenader är dock ett stort steg i rätt riktning.

Likaså insikten om att innovationer eller nytänkanden kan vara värdefulla tekniskt, ekonomiskt och inte minst miljömässigt. Det ger hopp om att antalet generalentreprenader minskar och att entreprenörerna släpps in med sitt kunnande i ett tidigare skede än vad som ofta är fallet i dag.

Alla ambitioner kan dock falla platt om det inte blir en mycket starkare förståelse för kopplingen mellan det arbete som ska utföras och prislappen. Som offentlig beställare är det prislappen som avgör vem som tar hem uppdraget. Då måste beställaren veta vad som ingår och vad som genererar extraräkningar. Senare års kraftiga kostnadsökningar visar att det finns stora brister i Trafikverkets kompetens på det området.

Vem som helst kan se skillnaden mellan två prisuppgifter. Det krävs kompetens för att se vad man får för pengarna.