Nu rivs dammarna
Fortum äger 120 vattenkraftverk och cirka 240 mindre och större dammar i Sverige. Dammarna är visserligen betydelsefulla såväl för elproduktion som för reglerkraft, något som blir allt viktigare när mer vindkraft byggs.
Men enligt kraftbolaget, som inventerat och utvärderat alla sina anläggningar, gör omkring 80 dammar endast begränsad nytta i energisystemet. Ändå kräver de regelbundet underhåll – resurser som Fortum hellre säger sig vilja satsa på investeringar i omställningen till ett fossilfritt energisystem och samhällets ökade elektrifiering.
Därför vill bolaget riva vissa av dammarna och i möjligaste mån bevara rådande vattennivåer, iordningsställa naturlika sjöutlopp med fria vandringsvägar för fisk och annan vattenanknuten fauna.
För tre dammar har man nu fått klarsignal. Det handlar om dammar vid utloppen av sjöarna Ejen, Stor-Draggen och Kollsjön – samtliga i Leksands kommun, Dalarnas län. Det är resultatet av att domar från Mark- och miljödomstolen nu har vunnit laga kraft, utan överklaganden.
- Vi är väldigt glada över stödet för vår strategi om att anlägga naturlika sjöutlopp efter att dammar försvinner, säger Toni Kekkinen, chef för vattenkraften på Fortum, och fortsätter:
- Under hela den här processen har vi haft en god dialog med berörda sakägare, och vi är övertygade om att det här är den bästa lösningen såväl för lokalmiljö och fastighetsägare som för vår verksamhet.
-Vi är tacksamma för de viktiga synpunkter som sakägare kring Ejen, Stor-Draggen och Kollsjön har lämnat, och att vi tillsammans kunnat arbeta fram en lösning som gynnar alla. När Mark- och miljödomstolens dom nu vunnit laga kraft, utan några överklaganden, så kan vi komma igång med arbetet, säger Konrad Enckell, miljöexpert på Fortum.
Åtgärderna är tänkta att påbörjas under sommaren och innebär att reglerdammarnas tröskel- och utskovsdelar tas bort, till naturlig botten. Tanken är att av kulturmiljöskäl försöka bevara stenblock från dammarnas murverk. Även strandskoning nedströms dammarna lämnas orört. Stenmurverk, strandskoning och jordfyllningsdamm har, efter att funnits i området länge, blivit en del av naturen och rivning av dessa bedöms enligt Mark- och miljödomstolen medföra större påverkan på natur- och kulturmiljö än att lämna kvar dem.
Sjöarna blir efter detta helt självreglerande och återgår till en naturlig vattenståndsregim där flöde och nivåer varierar utifrån tillrinning istället för reglering.