Sverige är ett avlångt land, långt uppe i norr och dessutom med en ekonomi som i hög grad är beroende av såväl export som lokala transporter av gods, människor och andra för samhället viktiga funktioner. Då är det helt avgörande med fungerande kommunikationer, oavsett om det handlar om vatten, elektricitet, fiber, spårbunden trafik eller vägnätet.

Larmrapporterna är många, men viljan att ta tag i problemen liten. Det senaste larmet kommer från Transportföretagen. Att vägnätet till stora delar är undermåligt är inget nytt. Decennier av eftersatt underhåll har satt sina spår och förfallet tillåts fortsätta år efter år. Trots alla löften om förbättringar är Transportföretagens bedömning att mer än var tionde statlig väg är i mycket dåligt skick.

Sammantaget handlar det, enligt Transportföretagen, om en underhållsskuld på strax under 20 miljarder kronor, en skuld som kommer att ha ökat till närmare 42 miljarder kronor till 2030 med nuvarande tilldelning.

Budskapet är bland annat att de cirka tre miljarder kronor per år som används till underhåll av vägbeläggning långt ifrån är tillräckligt. Bedömningen är att det krävs 5,1 miljarder kronor för att stoppa det fortsatta förfallet. Om regering och Trafikverket vill lösa problemen krävs en satsning på 7,1 miljarder kronor per år fram till 2030.

Dagens tilldelningspolitik prioriterar stråk med mycket trafik, vilket skapar allt bredare klyftor mellan tätorter och glesbygd. Inte minst drabbas Norrland, där alternativen till vägbundna transporter generellt är väldigt få. Samtliga fem Norrlandslän finns på listan över de åtta län med sämst vägnät, enligt rapporten.

Vägverkets stridbare generaldirektör Per-Anders Örtendahl ställde en gång frågan om vilka delar av Sverige som skulle stängas av när pengarna inte räckte till. I dag tycks Trafikverket och regeringen vara överens om att det är glesbygd i allmänhet och Norrland i synnerhet.