Samverkan och nya rutiner ökar säkerheten i gruvor
En brand i Kristinebergsgruvan 2013 kunde ha slutat riktigt illa. En gruvarbetare blev instängd i en gruvort på cirka 1 000 meters djup på grund av en aggressiv eld som dessutom alstrade mängder med rök. Den här gången slutade allt lyckligt – såväl den instängde gruvarbetaren som den räddningspersonal som tog sig ner i gruvan klarade sig, enligt företaget, utan allvarligare fysiska skador. Men olyckan lade ändå grunden till något helt nytt som växte fram ur ett samverkansprojekt i Västerbotten.
– Sammantaget kan man säga att projektet förde med sig en samverkan som organisationerna inte haft innan de deltog i projektet. Inte minst var det en serie gemensamma samverkansmöten och räddningsövningar som bidrog till detta, säger Sofia Karlsson, doktorand vid Umeå universitet.
Hon har nu presenterat sin avhandling där hon visar hur branden i Kristinebergsgruvan resulterat i att nya rutiner utvecklats, rutiner som kan göra tillvaron säkrare för gruvarbetarna och i bästa fall bidra till att rädda liv.
För såväl gruvbolaget Boliden Mineral som för räddningstjänsten var det efter branden tydligt att säkerhetsarbetet kunde förbättras – bland annat genom att säkerställa att den kunskap som fanns inom de båda organisationerna spreds och implementerades bland alla berörda.
Det ledde till start av ett samverkansprojekt i Västerbotten där en tanke var att skapa nya rutiner. Grundinställningen var att säkerheten skulle öka om gruvarbetarna har kunskap om åtgärder innan räddningspersonal anländer samtidigt som räddningspersonalen får bättre kunskap om den komplexa gruvmiljön.
Bland annat utvecklade och testade projektdeltagarna nya hjälpmedel för ökad samverkan och beredskap för allvarliga gruvolyckor. En viktig faktor var att samordna räddningsinsatsen och möjliggöra att de beslut som behövde fattas gemensamt också blev fattade i samråd mellan alla parter. En film där organisationerna lärde sig om varandra och om insatsen under jord producerades också.
Gruvföretagen utvecklade rutiner för en lokal ledningsorganisation som kan planera och genomföra räddningsinsatsen tillsammans med blåljusmyndigheterna. Dessutom utvecklades en anpassad första hjälpen-utbildning för bergarbetarna. Räddningstjänsten utvecklade nya rutiner för bland annat det viktiga samarbetet med gruvföretagets vägvisare och genomförandet av rökdykarinsatser.
Rökdykarnas arbete påverkas av gruvans miljö, vilket betyder att rökdykningsinsatserna kan bli längre eller att det kan finnas behov av två parallella rökdykningsinsatser. Ambulanssjukvården utvecklade bland annat en rutin för telemedicin, där den på plats medicinskt ansvarige ambulanssjuksköterskan via radio kunde samla information och samtidigt hjälpa gruvpersonalen att ta hand om skadade arbetskamrater under jord.