”Det är ju lite av ett missbruk att köpa grävmaskiner”
Av 
Långkärr. Maskinintresset går som en röd tråd genom Sebastian Didrikssons företagande. Ska det vara en stor eller en liten maskin? Kan en lastmaskin göra jobbet eller ska man kanske ta in en sexhjulsdriven lastbil? Han lägger ständigt pussel för att maxa effektiviteten.
– Man får mickla lite – det är bondtänket, det finns alltid en annan maskin att prova för jobbet måste göras, ler han.
Bondsonen Sebastian Didriksson har drivit sitt SD Entreprenad i tolv år vid det här laget.
Eftersom maskinerna byts ut och anpassas efter de uppdrag som vankas har han ständigt radarn påslagen.
Han läser, surfar och går på mässor för att hitta nya uppslag – eller så hittar han en jättebra (eller jättedålig) idé på semesterresan.
– Man måste ha ögonen öppna – ibland är det vi som krånglat till det, ibland finns det helt galna lösningar i andra länder.
På Conexpo 2017 rumsterade han om i montrarna.
– Det var vansinnigt intressant att se hur amerikanerna jobbar – de har andra behov och andra förutsättningar och en del saker är helt galna!
I en monter hittade han en John Deeremålad maskin som såg misstänkt bekant ut. Sebastian Didriksson stegade in och kollade närmare och mycket riktigt …
– Det var en Hitachi kortrumpa på 35 ton!
– Den finns ju! Varför har den inte kommit till Sverige? Det är bara att börja tjata!
Kortrumpor ja – Sebastian Didriksson har fallit stenhårt för just den typen av maskiner.
Redan 2012 fick han korn på en – innan maskinen officiellt hittat till Sverige spårade han upp en rundstjärt som stod gömd under ett skynke någonstans på landet.
– Det var helt fantastiskt – särskilt när jag fick veta att den hade chassifjädring! (se gärna klippet där Sebastian Didriksson förklarar varför just chassifjädring är något som MÅSTE komma tillbaka .)
Han hade väntat länge på ”rundstjärtarna” – många uppdrag på en avstängd väg eller nära en stödmur med lite större maskiner hade fått honom att längta efter en smidigare lösning.
– Rumpan sticker ut – man kan inte vända utan måste vänta ut trafiken eller flytta på sig, kommenterar Sebastian Didriksson.
Föga förvånande slog han till när han äntligen fick chansen.
– När jag fick syn på den första kortrumpade Hitachi 28-tonnaren köpte jag den direkt – bara på bilden.
Där andra ser en ful maskin ser han en frälsare – Sebastian Didriksson hyller särskilt sin 28-tonnare som svänger innanför larven.
– Den kommer in där inga andra stora grävmaskiner kommer in.
Han har satt ett par 28-tonsgrävare på att arbeta nära spår vid utbyggnaden av Mälarbanan.
– Den kan stå parallellt med spåret utan att motvikten sticker ut – larven går innanför staketet och vi kan därför gräva riktigt djupa schakter.
Alternativet hade varit att välja en mindre maskin eller en spårgående.
– Men de har inte lika stor kapacitet, med 28-tonnaren får vi högre produktionscykler och mer volym, därför lönar det sig även om maskinen kanske är lite dyrare.
En kreativ transportlösning föddes på samma projekt.
– Vi jobbade på en drygt tre kilometer lång sträcka mellan Spånga och Barkarby och måste hitta ett sätt att sköta transporterna, det krävdes mycket material men det kunde inte ligga nära arbetsplatsen.
Sebastian Didriksson tänkte sig en kranbil med lastväxlarflak som skulle kunna transportera materialet på ett effektivt sätt, men utan att konkurrera med grustransporterna.
Han lyckades sälja in konceptet både hos beställaren och hos finansbolaget och hittade snabbt den perfekta kombinationen: en Scanialastbil med en väl tilltagen kran försågs med ett pedantskött flak.
– Det blev dyrt men det lönade sig - på fyra år har kranbilen gått 7 000 mil – längs den tre kilometer långa sträckan.
Det påkostade konceptet ska nu förgylla hemmamarknaden, förklarar han.
– Nu kan vi ta hem den till Strängnäs, där passar den bra in i vår verksamhet – det är inte många såna värstinggrejer i Sörmland!
Han är sedan länge väl inbäddad i ”Hitachifamnen” men även här är det behovet som avgör – saknar Hitachi ”den rätta” maskinen blir det ett annat märke.
– Det är ju lite av ett missbruk att köpa grävmaskiner, men jag grunnar länge innan jag kommer till skott, säger Sebastian Didriksson.
Han köper minst en maskin om året och har sedan drygt tio år ett gott samarbete med en firma i Örebro.
– Jag gillar det jordnära tänket i Närke, kommenterar han!
Det gäller för säljarna att vara på tårna – Sebastian Didriksson är inte särskilt förutsägbar, det är uppdragen som avgör vilka maskiner som behövs och hur de ska vara anpassade.
– Det gäller att både bygga det och riva det i huvudet – ska det vara ett långt eller ett kort chassi, man får åka hem och googla och tänka över var och hur maskinen ska användas.
Radarn går alltid för fullt – vilken sorts maskin kan tänkas behövas om ett halvår?
– Jag hugger direkt, när jag ser något jag tror jag behöver och för det mesta blir det bra!
Redan 2012 började han hyra in de maskiner han inte var stensäker på.
– Det kan vara värt den högre månadskostnaden, innan man ser att det faktiskt finns ett användningsområde som är mer än 3-6 månader, säger Sebastian Didriksson.
Maskinparken i dag består av tre Hitachi hjulgrävare: två ZX145DW-3 och en ZX145DW6, fyra Hitachi bandgrävare: en ZX33U(3,5 ton), en ZX85U(nio ton), en ZX135U (17 ton)och en ZX225U (28,8 ton), en Atlas AR75 lastmaskin, en Neuson 803 minigrävare, en Scania R520 med kran, samt en Scania R4 80 C
Men även om maskinerna i sig är viktiga är det minst lika viktigt att ha rätt person bakom spakarna, noterar Sebastian Didriksson.
– Ska man bli bäst måste man jobba med de bästa.
– Jag vill ha kreativa kollegor, jag behöver chaufförer som inte bara vill sleva, de ska kunna köra maskinen och ha en problemlösarinställning – då blir det bra.
PS: Läs mer om "Grävmaskinssebban" och hans resa här!
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.