Magnifik fabrik blev en utmaning för rivarna
Av 
Liljeholmen. Den över 70 år gamla färgfabriken i Liljeholmen går sitt öde till mötes nu i vår.
Ett pittoreskt hörn av Stockholm mister därmed ett av sina tydligaste kännetecken. Å andra sidan blir man av med ett nedgånget betongschabrak och ger plats åt bostäder för en växande befolkning.
– Många är glada att vi river, det har sett lite ut som en slum här innan – nu kan man få en finare stadsdel, kommenterar Peter Segerlund, arbetsledare på Lotus Maskin och Transport som river fabriken på Skanskas uppdrag.
När Leveranstidningen Entreprenad hälsar på ska rivarna ta sig an ett av kritiskt moment – hörnet ut mot Lövstavägen.
En Komatsu 450 på 60 ton sträcker sig upp mot skyn. Höjdrivningsaggregatet, som når 28 meter, tar ett stadigt grepp om en betongbalk på en av de allra översta våningarna och drar till så att betongen rasar i bitar ner mot marken.
Trots att huset är högt och solen skiner klipps just den här delen ner i relativ skugga – en mobilkran håller upp ett 15 gånger fyra meter stort stänkskydd som ska skydda gående, cyklister, rälstrafik, bilar och bussar på andra sidan stängslet.
– Vi har en riskzon på tolv gånger tolv meter, när vi kommit förbi den kritiska biten kan vi ta ner skyddet, kommenterar Peter Segerlund.
Ett skalskydd står stadigt tio meter från byggnaden. Två flaggvakter finns också på andra sidan stängslet, för att styra upp den rätt nyfikna publiken som nästan vrider huvudena ur led när de får se den stora maskinen i aktion.
– Det är en rätt mäktig rivning, ler Peter Segerlund.
Den äldsta delen av fabriksbyggnaden, den så kallade Spredfabriken, som även inrymde Sveriges första fristående atombombssäkra skyddsrum, stod färdig 1953.
Under 1960-talet byggdes den Nya Färgfabriken till. Den blev både bredare och högre och när Lotus Maskin och Transport nu ska riva hela rasket är det alltså rätt mycket som ska ner.
– Huset är 40 meter brett, 80 meter långt och cirka 25 meter högt, konstaterar Peter Segerlund.
Tungrivningen tog sin början i slutet av januari. Lotus började med att riva en förbindningsgång till ett annat hus, sedan var det dags att ge sig på själva fabriken.
– Vi börjar med att riva den inre halvan av hela huset, förklarar Peter Segerlund.
Tanken är att på så sätt minska riskerna för tredje man.
– Vi jobbar oss neråt till den andra sidan för att hålla ena halvan kvar som skydd mot omgivningen, sedan går vi tillbaka och tar andra halvan.
Ett par veckor senare är Leveranstidningen på plats igen i Liljeholmen. Rivarna har nu tagit sig igenom den första halvan.
– Resten kommer att gå lättare, nu har vi mer utrymme och fler maskiner kan jobba samtidigt, säger Peter Segerlund.
Tungrivningen har bjudit på många utmaningar. Först ut var den nästan tolv meter höga skorstenen uppe på taket av byggnaden.
– Vi satte fast den i vajrar i alla fyra väderstreck så att den inte skulle välta, rev runt om och lyfte sedan ner det stora metallröret, berättar Peter Segerlund.
Utmaning två kom när rivarna insåg hur oerhört stabilt byggt huset var.
– Alla tvärbalkar och alla betongbalkar i den ena huskroppen var ingjutna med metallbalkar – de var extremt stabila.
Rivarna klippte försiktigt rent betongbalkarna så att metallbalkarna blev synlig.
– Sedan kunde vi klippa av dem med en stålsax, lyfta ut dem och låta de mindre maskinerna göra dem lastningsbara, säger Peter Segerlund.
I marken väntar nästa stenhårda match.
– Vi ska riva källaren – som mest består av ett gammalt atombombsskyddsrum, berättar Peter Segerlund.
Inte mycket är känt om skyddsrummet, ritningar saknas men taket lär vara en meter tjockt, berättar Peter Segerlund.
– Det kommer att blir ganska mycket att bita i, betongen är riktigt seg och fullständigt armerad, konstaterar han.
– Ryktet säger dessutom att det finns 3 000 ton granitsten inbyggt.
Planen är att slå hål på taket med hydraulhammaren och sedan försöka klippa upp hela konstruktionen.
– När vi kommer ner får vi se hur det är byggt, och hur vi kan gå vidare.
Redan i slutet av oktober 2019 påbörjades den omfattande saneringen – en färgfabrik som varit i drift i många decennier innehåller en hel del kemikalier.
– Saneringen utfördes extremt snyggt, bra och professionellt, trots att det var en så stor uppgift, kommenterar Peter Segerlund.
Husets innanmäte var allt annat än lättstädat – fabriken var full av cisterner, tankar, maskiner och rörsystem.
– Vi har fått se till att tömma ut alla rester i alla tankar, allt måste bli helt rent – och det blev det, säger Peter Segerlund stolt.
Sanerare gick systematiskt igenom alla våningar, 7-8 sanerare utrustade med dammsugare, saneringsutrustning och skyfflar fick hjälp av en Bobcat kompaktlastare när fabriken befriades från lager efter lager av föroreningar.
– Vi har gjort mycket för hand, golven var fulla av färg- och lackrester som vi skrapat loss, säger Peter Segerlund.
Hundratals enkubikssäckar fulla av avfall lyftes ut med kran genom ett uppsågat hål i fasaden.
–Det var enorma mängder, konstaterar Peter Segerlund.
Förutom spåren från närmare ett sekels färgtillverkning fanns det också en del asbest i till exempel rörböjar och branddörrar.
Saneringsarbetet tog knappt tre månader. När byggnaden var stomren rullade tungrivningen igång – och den fortsätter alltså under våren.
Komatsugrävaren med sitt höjdaggregat jobbar intensivt på höjden. På markplan finns ett gäng maskiner som har lika viktiga uppdrag.
En Volvo 300 på 30 ton, en Volvo 380 på 50 ton och en Caterpillar 323 på 23 ton går efter höjdrivaren, städar upp, krossar betong och drar ut armering, de lastar skrot och river också de lägsta våningarna, som höjdrivaren inte kommer åt.
Två yrkesarbetare assisterar maskinerna.
– Jag vill inte ha för många gubbar som springer runt, 1-2 räcker, kommenterar Peter Segerlund.
Fabriken består till största delen av betong. Armering och en hel del metall från innanmätet utgör resten av massorna.
– Det blir nog 15 000-20 000 ton betong totalt, säger Peter Segerlund.
Det allra mesta ska återvinnas och Peter Segerlund betraktar återvinning som en av företagets styrkor.
– Det är kanske vår starkaste gren, vi sorterar allt, krossar ur armeringen och det är kul att vi kan återvinna 99 procent av allt, och dessutom transportera bort allt med våra egna lastbilar.
I grannskapet finns både bostäder, sjukhem, förskolor och skolor. Rivarna måste därför hålla en rätt låg profil, både när det gäller buller och när det gäller damm.
Beställaren Skanska mäter kontinuerligt ljudnivåerna och höjdrivaren har bevattning på aggregatet, en vattenkanon sätts in vid behov och när så krävs kan slangar punktstråla mot crushern.
I slutet av maj ska allt vara klart – då ska hela byggnaden vara nere, med ett möjligt undantag för en del av bottenplattan och det där sega skyddsrummet.
Peter Segerlund väntar sig en ovanligt seg sluttamp men beskriver projektet i stort som mycket lyckat.
– Allt har gått riktigt bra, trots att det är en rivning mitt i stan.
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.