Bu och bä från BEF
Av Regeringen presenterade nyligen flera åtgärder som ska vidtas för att minska risken för att civilt sprängmedel hamnar i orätta händer (läs mer om det här).
Åtgärderna har tagits fram i samråd med branschen. Bergsprängarnas branschorganisation BEF (Bergsprängningsentreprenörernas förening) har tillsammans med flera andra branschparter deltagit i detta arbete och föreningens ordförande Jan Johansson uppger att sprängarna fått gehör för flera av sina punkter.
– Den dialog som vi har haft har grundat sig på en uppdelning mellan regeringskansliet och branschen. Med andra ord; vad kan regeringen göra och vad kan branschen åstadkomma.
BEF är också i stort sett nöjda med de åtgärder som regeringen presenterat, Jan Johansson lyfter särskilt fram att det är bra att införa krav på lämplighetskontroller på de som har tillgång till att hantera sprängmedel – i första hand kontroller i misstanke- och brottsregistret.
Han anser dock att det är viktigt att klargöra vilka typer av brott som innebär att man ska anses vara olämplig att hantera sprängmedel.
– Om man har en dom för en ringa förseelse (typ snatteri), ska det inte vara skäl för att bedömas som ej lämplig, vilket är fallet i dag om man blir kontrollerad.
BEF uppskattar också att MSB fått uppdraget att se över hur kommunerna hanterar tillstånd och tillsyn. Jan Johansson uppger att kunskapen många gånger inte är vad den borde vara, tillsynen måste dessutom hålla samma kvalitet och vara lika över hela landet, tillägger han.
– Vi jobbar nu på att i dialog med MSB ge kommunerna rätt förutsättningar för detta.
BEF är dock inte nöjda med allt.
– När det gäller uppdraget att undersöka möjligheterna till att kunna spåra sprängmedel eftergett att det har detonerat, är vi möjligen mer tveksamma.
– Vi ser inte riktigt det brottsförebyggande syftet eftersom tekniken måste ske vid tillverkningen och merparten av den typ av sprängmedel som vi pratar om tillverkas utomlands. Detta gör att det är en fråga som måste diskuteras i EU. Och, att kunna spåra sprängmedlet till tillverkningen kanske inte ger så mycket, förutom att man kan få reda på vilken typ av sprängmedel det handlar om.
Sprängarna själva då? Jan Johansson konstaterar att det finns en del branschen behöver göra för att minska riskerna, även om den stora majoriteten av landets bergsprängningsföretag sköter sin verksamhet föredömligt och följer de lagar och regler som finns.
– Tyvärr så finns det, som i alla branscher, allt från de som inte gör allt enligt skolboken, till kriminell verksamhet. Om vi tillsammans, alltifrån de som köper bergsprängning, tillverkare-leverantörer, transportörer till slutförbrukare samarbetar kan vi kanske få bort en del av det som nu händer med kriminella sprängningar. Därför kommer branschen att arbeta med en mängd olika insatser.
Tänkbara åtgärder här är ID-kontroller (kanske ID06), modern teknik vid sprängämnestransporter, personlarm etcetera, tillägger han.
– Vi i BEF kommer tillsammans med andra branschorganisationer också arrangera seminarier med inriktning på ”security” där vi kommer att bjuda in berörda parter, tillsammans med bergsprängarna.
BEF ser också positivt på att regeringen gett MSB uppdraget att inrätta ett nationellt forum för både myndigheter och branschföreträdare, ett forum där man ska arbeta för att öka sprängmedelssäkerheten.
– Vi får då förhoppningsvis möjlighet att vara med och påverka i ett tidigt skede innan föreskrifter och andra regelverk går i tryck. Vi ges då också möjlighet till att påverka konstiga bestämmelser som inte fyller något syfte, utan bara krånglar tillvardagen för bergsprängaren.