Delade meningar om vägen till fossilfritt
Stockholm. Bygg- och fastighetssektorn svarar för uppskattningsvis en femtedel av Sveriges klimatpåverkan. Mycket sker för att minska belastningen, men ska vi nå fram till ett Sverige utan nettoutsläpp av växthusgaser år 2045 krävs åtskilligt nytänkande och innovationer som inte bara skrapar på ytan utan går på djupet för att begränsa utsläppen.
För att nå målet krävs, enligt Naturvårdsverket, att utsläppen av växthusgaser från svenskt territorium ska vara minst 85 procent lägre år 2045 än 1990. Karolina Skog, tidigare miljöminister, MP, betonade på Stora Infradagen i Stockholm att möjligheten att uppnå de tuffa målen är avhängigt med hur snabbt vi kommer igång i arbetet med att i första hand fasa ut fossila bränslen.
– Det handlar helt enkelt om när vi börjar. Jag tror att vi måste hitta branschvisa lösningar, där varje bransch tar ansvar för sin egen del. Elektrifiering och effektivisering är prioritet ett. Där det går att elektrifiera måste vi göra det snabbt. Då kan vi prioritera korta sträckor och ställen där det är enkelt att snabbt få effekt, sade Karolina Skog som i dag är ledamot i riksdagens Finansutskott.
Även om elektricitet blir en allt viktigare energikälla räcker den dock inte till. Ökad andel elbilar, befolkningsökningen och nya elkrävande verksamheter, exempelvis datorhallar, kommer att tära hårt på den elektricitet som produceras samtidigt som det kommer att ta lång tid innan alternativa elproducenter kan ersätta de stängda kärnkraftverken.
Bland de som var tveksamma till eltillgången på sikt fanns Marcus Morfeldt, Svenskt Näringslivs expert på hållbarhet och infrastruktur, och Klas Gustavsson, vice vd på Tekniska verken i Linköping. Även Karolina Skog konstaterade att det krävs ett flertal kompletterande lösningar.
– Vi måste skapa ett spektrum av olika lösningar för att nå fram. Biobränsle är en bra lösning, men vi kommer aldrig att ha den skogsråvara som behövs för att göra biobränsle till det enda alternativet. Biobränslet måste användas där det behövs, det är en bra lösning. Det är dock inte lösningen för alla, inte för flyget, inte för maskinentreprenörerna och inte en rad andra områden, sade Karolina Skog.
Även om det finns en samsyn i betydelsen av att hitta alternativ till fossila drivmedel finns dock stora skillnader i hur olika aktörer ser på vägen mot målet.
Louise Meijer, miljöpolitisk talesman för Moderaterna, betonade bland annat att det viktigaste är att de svenska miljömålen styr mot det övergripande målet att minska de globala utsläppen.
– Om vi bara minskar i Sverige har vi inte gjort någonting för att minska de globala effekterna totalt sett, sade hon bland annat.
Professor Rune Wigblad från Strömstad Akademi varnade för att det i dag läggs för stor skuld på individen när det snarare är systemet som behöver göras om. Han efterlyste bland annat någon form av teknikvärderingsinstitut som kan ha koll på teknikutvecklingen globalt, som kan värdera vad som händer, när det kan komma att slå igenom och när det kan vara dags att starta en testverksamhet.
– Det klimatpolitiska rådet är inte tillräckligt, vi behöver någon som kan titta längre fram än så – inte bara prata kolpriser, utan också se till vad som händer tekniskt och vad som kan användas, sade Rune Wigblad.
Jonas Abrahamsson, vd för Swedavia som driver tio av Sveriges flygplatser, däribland Arlanda, Bromma och Malmö konstaterade att själva verksamheten på flygplatserna redan hunnit långt för att komma ur användandet av fossila bränslen. Samtidigt lyfte han fram tillväxtens betydelse för klimatarbetet.
– Tillväxt är en förutsättning för att vi hållbart ska kunna engagera oss i klimatfrågan, och vi kan inte vara hållbara utan att ta hänsyn till klimatet. Det sitter ihop. Vi ska vara stolta över fossilfritt Sverige. Vi inom flygbranschen har gjort för lite historiskt sett, nu agerar vi för ett fossilfritt inrikesflyg 2030, och ett fossilt utrikesflyg 2045. Det bygger på effektivisering, men för flyget är biobränsle ett snabbt alternativ, elflyg kommer, men det dröjer, sade Jonas Abrahamsson.