Andreas grymma grävare
Av Ulrika Andersson
Upplands Väsby. Ett par intensivt lysande röda ögon spejar ut över ett bygge i Upplands Väsby – en respektingivande uggla sitter fastnaglad på en dramatiskt svart hjulgrävare och den spanar ilsket ut över nejden när Rösab lägger grunden för ytterligare några Boklok-hus.
– Ugglan hade jag på min förra maskin också – den ska vara med, ler Andreas Karlsson, som kör den elegant svarta och rikligt utsmyckade Volvogrävaren.
En maskin kan berätta mycket om sin förare och frågan är väl om Andreas Karlsson är en arbetsgivares önskedröm eller en ren fasa.
Han är passionerat intresserad av sin maskin och lägger både tid och kraft på att förbättra den, han vårdar den ömt och ser till att den alltid är hel och ren.
Å andra sidan ställer han krav och har ständigt nya idéer om vad som borde köpas in, förändras eller anpassas.
– Ägaren är intresserad själv, det är tur, säger Andreas Karlsson med ett leende.
Det är en sen decembereftermiddag och mörkret faller snabbt över Upplands Väsby.
I vinternatten sticker den kolsvarta grävaren kanske ut ännu mer, ljusbågarna gnistrar och strålkastarna kastar stjärneljus över grushögar och redskap. Och så den där rödögda ugglan förstås.
Hjulgrävaren, en Volvo EW160 står helt klart ut i mängden. Så har det dock inte alltid varit – 2016, när Rösab köpte in 21-tonnaren såg den precis ut som alla andra
– Den var gul, men ägaren Fredrik Karlsson folierade den svart – han tyckte det var snyggt, berättar Andreas Karlsson.
Han var inte med själv på den tiden, först 1,5 år senare började han jobba för Rösab och när det blev dags för honom att kliva in i den svarta maskinen väcktes lusten att bygga vidare på det svarta.
– Man vill ju göra lite extra – ”alltid retar det någon”, ler Andreas Karlsson, som klistrat in just devisen längst bak på vagnen.
Det första han skaffade var sidorör med lampor.
– Jag har också satt in blixtljus, kommenterar han.
Fantasin har fått flöda – en del saker är mest bara snygga, andra är mest bara roliga och en hel del är riktigt fiffiga också.
Sidoröret fungerar till exempel även som fotsteg in till hytten, som han förstås sett över också – den har fått heltäckningsmatta, gardin, röda dioder i taket och knappstoppning i dörren.
Rattstången har han helt sonika tagit bort – åtminstone tillfälligt.
– Jag ville ha bättre sikt, sen är jag så himla lång, utan rattstången får jag bättre plats med benen.
På bygget klarar han sig fint utan ratt, han har dock satt in ett snabbfäste och när det är dags att köra maskinen på väg får ratten hoppa tillbaka.
Andreas Karlsson har också borrat in dioder i backspeglarna och positionsljus i takbågen, avgasröret är guldkromat, bakljusen har bytts ut och originalskärmarna har bytts ut mot medstyrande skärmar där han byggt fästena själv.
– Nu stannar skiten där den ska vara – under skärmarna, kommenterar han.
Den svartglänsande maskinen hade tidigare en standardgul vagn, en kombination som inte klickade särskilt bra.
– Det gula skar sig lite, säger Andreas Karlsson
Han fick medhåll av cheferna, tanken var att måla om den gula vagnen men i stället köpte man in en svart Randex XD85.
– Nu ser det mycket bättre ut!
Vagnen glittrar i svart och silver – den har till exempel fått kromade lastbilskapslar.
Kapslarna kan dock ryka snart – eftersom maskinen fick svartlackerade kapslar när han bytte däck senast.
– Nu är frågan om jag ska sätta kromat på maskinen eller svarta på vagnen – det ska ju helst vara lika, säger Andreas Karlsson.
Han har också satt en kamera på stickan – en finess han har stor nytta av.
– Det är en stor fördel vid djupa schakter, det kan också vara svårt att se vid återfyllning, kommenterar han.
Högst upp på maskinen vajar en svensk flagga, strax under sitter en lika stolt Brynäsflagga – Gävlelaget står högst i kurs hos upplänningen.
Lite mer undanskymt får Leksand en mindre snäll hälsning och vindrutan pryds av ordet ”Solkusten”.
– Det står för Norrtälje – många klagar på att solen inte lyser där så alltid retar det nån, ler Andreas Karlsson.
Han vill inte ens tänka på hur mycket tid han lagt ner på maskinen – han har gjort alla anpassningar själv, hemma eller ute på arbetsplatserna.
– Det är ett antal timmar jag lagt på detta, men det är bara kul.
Han är dock inte ensam om intresset, Rösab har två svarta maskiner till.
– Det kanske är lite mer detaljer på den här, men vi gillar att fixa med maskinerna allihopa, förklarar Andreas Karlsson.
Och den som gillar att fixa och trixa med sin maskin är ofta noga med den också. Andreas maskin tvättas och städas titt som tätt, och han ser till att allt är i trim.
– Det är roligare när man håller efter maskinen, det är faktiskt roligare att komma till jobbet också när det är rent och fräscht och ordning och reda.
Rösab, med bas i Norrtälje i norra Uppland, har jobbat med Boklokgrunderna i Upplands Väsby i ungefär två månader och det lär bli ett par månader till innan jobbet är klart.
Företaget jobbar en hel del med just grundläggning, i norra Stockholm, Uppsala, Norrtälje och Bålsta.
– Det är ofta nyproduktioner där vi gör grunden, återfyller och sedan återkommer vi när husen är resta och gör finplaneringen, säger Andreas Karlsson.
Han har stor nytta av Leica maskinstyrning, tiltrotator från Rototilt och skopor från Götene när han jobbar med grunderna.
21-tonnaren har också stödblad, det han kanske saknar är ett BM-fäste, så att han kan få med sig paddor, rördelar och skopor på ett enklare sätt.
– Vi har pratat om det, det kanske kommer, säger han.
Han är nöjd med sin användbara maskin, och kanske ännu mera nöjd med hur han förfinat den – den pantersvarta maskinen med alla finurliga detaljer är svår att slita blicken ifrån och den väcker en viss uppståndelse varhelst den drar fram.
– Många är väldigt positiva även om en del tycker att man ”håller på”. Men det är bara kul att det sticker i ögonen på folk – alltid retar det nån!
Se maskinen i rörelse och hör vad Andreas Karlsson har att säga om den i klippet nedan!
Längst ner finns ett REJÄLT bildspel.
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.